Ätit & druckit, Folk

Kerstin Hallerts julstök på franska – saligheter utan gräns

Foto: freeimages/Zsuzsa N.K.

Foto: freeimages/Zsuzsa N.K.

En fransk jul har tre ingredienser: champagne, ostron (eller kammusslor) och foie gras. Man kan öka på med en fet kapun eller en oemotståndligt mör pärlhöna gärna med fyllning på foie gras. Tillkommer förstås osthandlaren. Ingen jul utan möte med hans doftande överdåd i butiken där hustrun sköter kassan.

Jag bor inte alls i de dyra eleganta kvarteren i Paris. Det behövs heller inte eftersom kvaliteten på butikernas sortiment inte känner ståndsskillnader. Var man än bor är handlarna många och kunderna försedda med gediget kunnande oavsett tjocklek på plåboken för handlarna att leva upp till.

Ny sorts ost på dagis varje dag

Kunskapsinhämtandet börjar tidigt. Alla franska barn äter ost varenda dag på dagis, en ny sort varje dag. Man kan höra treåringar diskutera skillnaden mellan camembert och brie. Jag önskar mig alltid opastöriserade ostar liksom det opastöriserade smöret som säljs i lös vikt med aromer som en hel pastoralsymfoni.

Efter osten följer desserten som till jul helst är choklad inte bara som dessert utan också som praliner. Detta hittar man i den mest väldoftande butik som finns, den som är en enda tacksägelsegudstjänst till det jordiska paradiset, med löfte om yttersta extas redan i dörröppningen.

Chokladsortimentet förnyas ständigt

Chokladbutiken där din chocolatier, chokladmästaren väntar. Sortimentet förnyas ständigt med dagens allt exklusivare nya kakaosorter allt oftare från egna plantager i tropikerna till experiment med smaker och trender, i år är det mjölkchokladen som fått ett lyft fast Frankrike annars är världsmästare på mörk choklad med litet socker.

Min klippa till vinhandlare föreslår att chokladen ska ackompanjeras av en 12-årig maltwhisky serverad – utan is – i höga tulpanglas att fukta läpparna med innan man med tungan mot gommen krossar en bit mjölkchoklad. Min vinhandlare har dessutom en annorlunda stor butikslokal ganska mörk Där har han placerat en flygel.

En gång ville han bli konsertpianist. Med generösa avsmakningar sätter han sig vid flygeln för att i sonatens form låta kunden via örat uppleva det förnämliga hantverk han säljer på flaska. Han vet förstås precis vad jag ska ha för champagne med eller utan Mozart. Han får mig rentav att lita på att det finns champagne som går bra med ost.
Julens härligheter garanteras alltså av de många enskilda handlarna i Paris.

Varor hem till dörren julaftons kväll

Julstök på franska är att vandra runt bland dem och njuta av varje möte. Ingen stress, ingen brådska endast upplevelser av saligheter utan gräns. Skinka? Endast som hypertunna skivor av italiensk lard de Colonnata att bjudas från en skiva Carraramarmor med nyrostat bröd med en droppe rosmarinhonung och färskmald svartpeppar!

Foto: fishandfiches.com.

Foto: fishandfiches.com.

En annan gång säger jag. Tillkommer att varorna självklart levereras hem till dörren även julaftons kväll. Julafton är ju en vanlig vardag. Middagen börjar sällan före kl 21 och klapparna kommer närmare midnatt. Några besöker julnattsmässan före. Julotta finns inte.

Juldagen är tystaste dagen på året för hela julnatten är det glam och dans.

Tummen ner för tomten

Den mest osynlige är tomten. Han ringer aldrig på dörren i avsikt att dela ut klappar. I fransk tv har det smarta Finland försökt monopolisera den amerikanska varianten med skägg, han sätter sig i släde dragen av en ensam ren i Rovaniemis skogar. Franska barn gör tummen ner. En så liten släde har inte plats för presenter.

Men framför allt saknar fransk jul det svenska duktighetstvång som år ut och in läggs på kvinnorna alltifrån stor särskild julstädning och föreställningar om att julmaten ska man laga själv.

Franska kvinnor har aldrig behövt möta det iskalla draget från köksslaveriets avgrunder som de särskilda almanackor som hela december markerar när det är dags för pepparkaksbak, lussekatter, julgodiset med knäck, inläggning av sill, köttbullarna, pateerna, ordna med skinkan, ta itu med julgröten.

Aldrig minsta pip från svenska feminister

Tillkommer pyntandet inomhus (särskilda juldukar rentav julgardiner). I Sverige lär det finnas feminister men aldrig minsta pip från dem vad gäller julfirandet fast det driver kvinnorna till en monsterduktighet med grand finale i total utmattning på julafton.

Att yrkesarbeta har inte inneburit ändrade krav på de arma svenska kvinnorna. I det kvinnobefriande Frankrike sover kvinnorna gott om natten hela december. Uppesittarkväll är okänt fenomen. Och städning har man folk till, en solidaritetshandling nämligen som skapar jobb.

Den franska julen slår vakt om den medborgerliga rättigheten med tillgång för alla av gastronomisk professionell hantverksskicklighet oavsett din budget. TV:s tips om lågbudgetjul satsar inte på något hemlagat och har självklart med foie gras ostron och champagne på menyn.

TV visar hur man gör sin egen foie gras

I Sverige ses kanske kvinnoslitet till jul som bevis för en ”äkta ” jul vilket naturligtvis är nonsens. Jul med livskvalitet för mamma och hela familjen är kanske något annat. Finns då inget julpyssel i Frankrike? Jodå, man kan göra sin egen foie gras visar tv.

Man tar den ljusgula drygt halvkilosrunda råa klumpen, lägger på ett bord, försöker med baksidan av en sked att frilägga gallgångarna och lyfta bort dem. Sen packas klumpen ihop igen, kryddas får sin dos av armagnac, läggs i form, ställs i vattenbad och så in i ugnen.

Det ser enkelt ut men min handlare ett par kvarter bort, berömd långt bortom arrondissementet för sin utsökta foie gras är ett bättre val. TV påminner pliktskyldigast om protesterna mot foie gras genom den fruktansvärda tvångsmatningen av ankor och gäss, men den kulinariska traditionen från antikens Rom ligger ändå varje år högst på franska julfavoriter.

Ostronodlarnas diamanter

Tillkommer numera hyllningar av foie gras som exempel på nyttigt fett. Sen är det ostronen. Jag vill ha de små som kallas ostronodlarnas diamanter, de s k fjärilarna från Normandie.

Foto: sv.wikipedia.org/Chris 73

Foto: sv.wikipedia.org/Chris 73

Emellertid kan jag trots alla år inte öppna dem. Otaliga lektioner har inte hjälpt lika litet som köp av alla upptänkliga finesser att underlätta för knivens placering i rätta muskeln istället för i mig själv. Inte ens en eldriven ostronöppnare gör skillnad. Min franska jul är ett slagfält med blod på väggarna.

Om jag skulle sitta ensam på julafton vill säga.

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren