Trottoarerna är ishala. Många gamla och ännu fler unga faller och skadar sig varje gång vädret växlar från kallt till varmt eller  varmt till kallt.
Det känns ibland som om Herren vill låta vintern lura oss till den sista vilan.

Så sätt på broddar. Kanske Happy Grip, ett halkskydd med reflexer på hälen, som vi har skrivit om tidigare. Måhända kan halkskydden rädda fler av oss så att vi får bli kvar här nere.

Annonslurendrejeri

Ett mera världsligt lurendrejeri – synonymerna är många; bedrägeri, skoj, bluff, båg, mygel, fiffel, humbug och ruffel – har börjat komma alltmer i helsidesannonserna i våra stora tidningar.

Ni har säkert mött dem många gånger och ofta i männens sfär; teknik och bilar. Är vi månne lättare att lura än kvinnorna. Man undrar när man ser en sådan här annons från Comhem. Svindlande står det till och med.

WOW! Här var det superbilligt internet. 99 kronor i månaden. Kan väl vem som helst ha råd med. Slå till! Kör på!

Men vänta litet. Har du läst det finstilta? Och nu talar jag verkligen om det finstilta, de två sista raderna i annonsen, där allt som kommer till och alla begränsningar står.

Har du också haft svårt att se något i den grå sörjan som håller upp de pyttesmå grå tråkiga bokstäverna. Nog för att vi kan vara Nyfikna på det Grå men här går typstorleken hastigt mot noll.

Om vi förstorar texten cirka tio gånger börjar det bli möjligt att upptäcka de verbala fallgroparna. Du binder dig i två år men 99 kronor i månaden som egentligen är lika med 100 gäller bara tolv månader. Resterande tolv månader kostar istället 299 kr/mån. Det blir pengar det och Comhem ska ju leva.

Men det är inte nog med det. För att få den här godsaken måste du också, det står med superpetitstil, betala 400 kronor för att bolaget över huvud taget ska låta dig starta den här elektroniska superfesten. Fast det räcker inte heller. Du får ju LÅNA (OBS!) en mottagare GRATIS (OBS!) men då måste du förstås betala en frakt- och miljökostnad på 149 kronor.

Dela med 12 så blir det 145 kr/mån, det vill säga nästan 50 procent dyrare än de stora lättlästa siffrorna visade.

99 kr stod det med stora, tydliga siffror däruppe.
Vad står det då därnere i grådasket?
Jo, 99 x 12 kr som  blir 1 188 kr. Och så ytterligare 399 kr + 149 kr.
Under första året blir det 1.736 kr.
Dela med 12 så blir det 145 kr/mån, det vill säga nästan 50 procent dyrare än de stora lättlästa siffrorna visade.

Ja men, säger vän av ordning, det här är ju en tvåårsaffär. Vi måste lägga till 12 gånger 299 kr som blir 3 588 kr. Alltså, år ett betalar vi 1 736 kr och år två vi 3 588 kr och tillsammans blir  det 5 324 kronor som vi ska dela med 24 månader.
Resultatet blir 222 kr/mån, ett  belopp som, som i sin jämna skönhet, visar att vi konsumenter alltid kommer på andra plats hos Comhem även om vi kan sägas ha fått 77 kronor i rabatt på andra årets månadsavgifter.

Glöm dock inte;  den rabatten har vi redan betalat in till Comhem under första året då avgiften skulle vara 99 kr men i själva verket alltså blev 222 kr.

Blev du förvirrad? Hur blir du då inte när du ska klara den här matematiken med ett, i princip, oläsbart siffermaterial.

Fler följer efter

Måste det vara så här? Tydligen. Och det smittar av sig. Titta här på Telias stora sida. Telia har i alla fall låtit svarta bokstäver och siffror finnas på ren vit bakgrund under annonsen vilket gör svårigheten något mindre även om jag tror att förstoringsglaset ändå måste fram.

Se också hur smittan sprider sig, till exempel till bilannonser. Reklamfolk apar efter varandra. De vet att marknadsföringslagen kräver korrekt information i annonserna men petar in den så att risken blir så liten som möjligt att någon kund ser det som företaget helst inte vill att kunderna ska se.

Vad säger Konsumentverket och Comhem?

Jag ringer Konsumentverket, som inte får säga något om enskilda fall, men nog kunde uttrycka en viss missbelåtenhet med ”oskicket” och gärna såg att det kom in  klagomål så att ett ärende om utformningen av dessa annonser kan komma igång.

…då kom poängen – internt kallas det här området i annonserna för  –  den blinda fläcken.

När jag ringer Comhem för att få veta varför ”di gör på dette viset” får jag veta att de inte vet varför men att anställda hos dem, de som är över 35 år, också har svårt att läsa de här raderna – och då kom poängen – internt kallas det här området i annonserna för  –  den blinda fläcken.

Fniss.

Så kanske händer det till slut någonting i de företag som så klart visar hur litet de bryr sig om kunderna, åtminstone de äldre.

Läs och ha trevligt hos Nyfiken Grå – sidan med alltid läsbar text.