Att skriva. Att vilja skriva så att jag når någon annan. Många vill det, få vågar det. Åtskilliga skriver endast för byrålådan. Men nu finns det åtskilliga skrivarkurser och många personer som peppar, till exempel Monika Olin Wikman här på Nyfikengrå (Det är aldrig för sent att börja skriva). Men vi kan också lära av de verkliga proffsen – etablerade författare.

Hitta din egen väg. Skriv!

Bodil Malmsten gav ut sin Så gör jag och inpräntade från början att betoningen låg på det sista ordet i titeln. Hennes viktigaste råd är att inte ta emot råd! Hitta din egen väg. Skriv! Och var inte initialt självkritisk.

Det råd som är minst lika viktigt är att läsa och lära. Betrakta hur andra författare gör – och välj de bästa! Det finns ”lärlingsuppgifter” insprängda i boken som ger tips på vad man kan beakta under läsning.

Hon tycker vidare att politiker bör skickas på litteraturläsning: ”med våld om så behövs”. Hon rekommenderar Strindberg för justitiedepartementet, Zola för finanspersoner, Jenny Wrangborg och Yarden för Arbetsmarknadsdepartementet. Vore intressant att vara med om de bokcirklarna…..

I slutet av boken samlar hon sina icke-råd i en diktliknande form:

Till den som skriver.

Gå inte i sömnen.

Se allt, lyssna på allt, känn på allt, testa, lukta på det.

Smaka på allt.

Gå in i allt.

Stå utanför.

Behåll förundran inför allting.

Bevara din förundran.

Var förvånad.

Så det kan vara.

Så det kan bli.

Det intressanta är att en annan stor mästare – Virginia Woolf – uttrycker sig tämligen likartat i frågan. Ellerströms förlag har gett ut fem volymer essäer av hennes texter (London, Kvinnor,  Böcker, Personligt) och nu sist Författarlivet där hon filosoferar på sitt sätt över samma frågor som Bodil Malmsten tar upp.

… skriv ”buntvis med strunt” – men ge inte ut något förrän du är i 30-årsåldern.

Samtidigt som denna sista del i serien kom ut så fick jag en liten elegant volym i mina händer: Virginia Woolf Essays on the self. En av texterna där fanns även med i den svenska samlingen, nämligen Brev till en ung poet.

Vad är det viktigaste rådet Virginia Woolf ger? LÄS! Hon uppmuntrar den unge mannen (han fanns, namngiven) att imitera, experimentera, testa alla möjliga infallsvinklar, skriv ”buntvis med strunt” – men ge inte ut något förrän du är i 30-årsåldern.

De dessa båda mästarna – Malmsten och Woolf – har gemensamt är ju att de varken kan eller vill ge några detaljerade råd till hur man blir författare. I stället uppmuntrar de läsande, att iakttaga mästarna, att imitera ett tag om det känns nödvändigt – men sedan söka sig sin egen väg. Det finns inga regler (och om de finns är de till för att brytas, skulle Malmsten definitivt säga)

Angående skrivskolor menar Malmsten att hon livligt skulle bejaka dem – och söka in på dem – om de funnits på hennes tid. Hon fick skaffa sig en egen skrivskola genom goda böcker, till exempel Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva. Men medan hon skrev sin bok läste hon Jonathan Safran Foer, författare som leder skrivkurser i USA , och fick samma råd att det bara är att – skriva på.

”Det som skiljer författare från icke-författare är inte talang. Jag känner många som är vanvettigt talangfulla men aldrig blir klara med en bok. Som om jag inte redan sagt det och citerat någon som sagt det före mig: ”Talang är långt tålamod.”

”Talang är att inte ge sig, att stå ut, att hålla på.”

Så: låt oss följa mästarnas råd.