Krönikor, Tyckt

Läget låst, var är nyckeln?

Mattias Karlsson (SD) frågas ut under tisdagens kalabalik. Foto: samtiden

Mattias Karlsson (SD) frågas ut under tisdagens kalabalik. Foto: samtiden.nu

Medierna har inte förberett allmänheten på regeringskris och extraval. Snart sagt alla politiska kommentatorer  har förutspått att de i sig oansvariga Sverige Demokraterna (SD) skulle agera ansvarsfullt och enbart rösta på sitt eget budgetalternativ den 3 december. SD skulle lägga ned rösterna i den slutliga omröstningen om regeringens och Alliansens budgetalternativ  och därmed följa den praxis som exempelvis finansminister Magdalena Andersson hävdar gäller i riksdagen. (Andra experter menar att den regeln inte funnits,)

Analyserna har gått ut på att SD vill bli rumsrent i andra riksdagspartiers ögon och därför inte velat ställa till med oreda. Dessutom har partiledaren Jimmie Åkesson, SD:s starka kort, varit sjukskriven. Ingen vet när han kommer tillbaka.

Jag kan inte erinra mig att någon av mina yngre kollegor som reportrar och analytiker försökt tränga in i hur SD kan tänkas reagera när de upplever sig som mobbade av övriga riksdagspartier och av medierna i gemen.  Ett parti som kollegorna inte vill ta i med tång men som har närmare 800 000 väljare bakom sig känner helt naturligt inget behov att uppföra sig enligt praxis oavsett om den är etablerad eller inte.

Det borde ha stått klart för de flesta  att detta skulle bli resultatet av det läge som SD befann sig i – om man inte ägnat sig åt personligt önsketänkande.

Blockpolitiken kan brytas

Jag har själv haft fel då jag sedan sommaren 2013  om det jag såg som det enda bärande alternativet till att bryta SD:s totala isolering skrivit att det borde bildas en stor koalition mellan S och M.  Jag har inte trott att någon av de små allianspartierna kunde komma över till en s-regering på det sätt som Stefan Löfven flaggat för det senaste året.

Det är ett för stort risktagande för partier vars opinionssiffror ligger nära fyra procentsspärren. Det enda parti som har fallhöjd nog att riskera ett sådant samarbete är M. Men i och med att Fredrik Reinfeldt oansvarigt aviserade sin avgång redan på valnatten finns inte en sådan möjlighet i nuläget. Allianspartierna kommer att klamra sig fast vid varandra – nästan som om de vore ett parti – inför ett eventuellt extra val. Och Socialdemokraterna är nu bundna av både MP och V.

Extravalet är en eventualitet eftersom statsministern kan utlösa nyval först i slutet av året. Under tiden kommer han att hålla dörren öppen för det alliansparti som eventuellt vill söka påverka den S-MP-V budget som de rödgröna lovar gå till val på.  Utsikterna är alltså små att blockpolitiken bryts före årsskiftet.  Förhoppningen är att den ska brytas efter ett  val den 22 mars.

Under tiden kan man fundera på hur SD bör hanteras för att skapa möjligheter att regera Sverige även för en regering som saknar majoritet i riksdagen. De borgerliga har kommit med funderingar om hur man lagstiftningsvägen skulle kunna blockera SD från inflytande i budgetprocessen.  Vore det ett sätt att främja demokratin och parlamentarismen? Det är svårt att tro.

Alliansen ser framåt. Foto: Alliansen/facebook

Alliansen ser framåt. Foto: Alliansen/facebook

Ur askan i elden

En annan möjlighet är att analysera vad SD verkligen säger. Tillförordnade partiledaren Mattias Karlsson (SD) har tolkats av finansministern som att SD lovat sänka varje budget som inte visar att regeringen dansar efter Sverigedemokraternas pipa.  Detta har också medierna accepterat. Tolkningen är att SD kommer att försöka fälla allt som inte innehåller en kraftig minskning av invandringen.

Men detta är inte vad Mattias Karlsson sa. Han hävdade att man skulle fälla varje budget som bäddade för mer invandring än vi har idag. Inga siffror angavs men det borde röra sig om 80 000 – 100 000 per år. Även om vi kan se att krigen i Mellanöstern kanske innebär ett behov att ge många fler en fristad i Sverige så borde den nivån ändå kunna vara utgångspunkt för diskussion och debatt.

Om SD skulle acceptera invandring på dagens nivå skulle partiet vara mycket lättare att hantera i den politiska debatten. Redan möjligheten att bryta den totala isoleringen skulle göra SD mer benäget att också lyssna på andra. För partiet och dess väljare är väl inte  andra klassens medborgare som vi har rätt att isolera och segregera?

Nu ser det inte ut som om isoleringen kommer att brytas. Får vi då ett valresultat som liknar det i 2014 års ordinarie riksdagsval ökar pressen på en blocköverskridande regeringsbildning. Mycket kan lösas effektivt och långsiktigt om de två stora partierna kunde samverka.

Risken med en sådan ordning är naturligtvis att SD framstår som det enda verkliga oppositionspartiet.  Det är faran med en stark blocköverskridande regering eller uppgörelse.  Om SD i ett sådant läge är fortsatt isolerat och därför oberäkneligt kan det politiska systemet i Sverige hamna ur askan i elden.

 

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren