Krönika, Kultur, Läst, Samhälle

Läs och lär – Gunnar Strängs biografi

Finansminister Gunnar Sträng med pekpinne i sin "TV-show" om statsverkspropositionen

Gunnar Sträng satt 31 år i regeringen och därav 21 år (1955—1976) som rikshushållande finansminister i Erlanders och Palmes regeringar.
– Det är ett svenskt rekord som ingen lär komma att slå, sade Erik Åsbrink, f d finansminister och författare till Strängs biografi, på ett seminarium på ABF nyligen. Och så är det säkert.
Gunnar Sträng hade en mager utbildning med en 6-årig folkskola som grund och det gör ju inte bedriften mindre. Trots det hade professorer som Erik Dahmén och andra inte en chans när Sträng debatterade statsverkspropositionen på Nationalekonomiska föreningen. Hans retoriska briljans firade triumfer och drog ner många skratt.

Cykelturerna gav ett rikt språk

Gunnar Strängs år som kringcyklande agitator (bra skildrat i Anders L Johanssons Landsvägsagitatorn) och facklig förhandlare för uselt betalda trädgårdsarbetare kombinerat med en stor beläsenhet i skönlitteratur, som han plockat upp från Löfsta soptipp, gav honom både kunskaper och ett mustigt och jordnära språk.
Med en till synes torftig bakgrund blev Sträng skicklig på att tvåla till vilken vrång arbetsgivare eller akademiskt skolad professorer i nationalekonomi “kålrotsräknare” som helst och han gick ganska lätt  segrande ur dessa verbala armbrytningar.
– Lägg så till detta, konstaterar Erik Åsbrink i biografin, Strängs mycket goda självförtroende, så inga tvivel fanns när han dessutom var extremt väl påläst i olika situationer.

Många historier om Gunnar Sträng

– Det finns dom som urugerar en limitering av bostadsbyggandet. Det ska dom ge fan i, sa Sträng, som då var socialminister, till finansminister Per Edvin Sköld.
Det här är bara ett av många exempel på Strängs förmåga att krydda sina framställningar med märkliga ord och uttryck.
Knappast någon svensk politiker har lämnat efter sig så många anekdoter som Gunnar Sträng.
Som partisekreterare och sedermera statsråd älskade Sten Andersson att berätta Stränghistorier när han var ute bland väljare och partifolk.
Kapitlet om “agitatorn,ordkonstnären och historieberättaren” i Åsbrinks bok är verkligen en riktigt nöjsam läsning.

En storhet – som också hade fel och brister

Men, som Åsbrink själv konstaterar, hade Sträng också sina fel och brister och kunde ibland uppträda burdust.
Och visst borde han ha avgått några år tidigare än han gjorde och sluppit att bli uppläxad av sagotanten Astrid Lindgren i Pomperipossaaffären, som handlade om marginalskatten, och därefter bli avsatt av väljarna i “Fälldinvalet” 1976.

Men många kunde, med lite distans efteråt, konstatera att:
– En finansminister som Sträng, nej en sån får vi aldrig mer .

Bra alltså, att Erik Åsbrink, själv en gång finansminister, nu tagit sig för att, i en läsvärd om också litet stilistiskt träig biografi, Gunnar Sträng (Bonniers, 451 sid) ta fram otaliga exempel på Gunnar Strängs rikligt flödande talekonst och rikt sammansatta personlighet.

Läs och lär.

På nätet finns också diverse urval av Strängs kommentarer. Här ett exempel: bengtbernström.blogspot.com/2012/08/Gunnar-Strang.html

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren