Folk, Tittat, Tyckt

Lätt att känna igen sig i Anna och Mats i Vällingby

Jörgen, Maria, Sanna och Niklas. Foto: Petra Hellberg.

Jörgen, Maria, Sanna och Niklas. Foto: Petra Hellberg.

När Stadsteaterns nyaste scen, Trappan i Vällingby, invigdes den 2 april hade man redan haft smygpremiär på föreställningen Anna och Mats i Vällingby – en modernitet om kärlek.

Pjäsen är skriven av Helena von Zweigbergk och bygger på hennes två romaner Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte längre här.

Berättelsen handlar om en familj där de vuxna kämpar med sin relation till varandra. De försöker vara moderna och jämställda men blir allt mer vilsna och destruktiva.

Kommunikationen fungerar inte, bara korta stunder når de fram till varandra. Det är banaliteterna och futtigheterna som förändrar relationen och ökar avståndet i relationen tills det blir oöverkomligt.

När Anna och Mats till slut skiljer sig träffar de båda snart var sin ny partner och hamnar i samma sorts relation igen. Kanske var det inte skilsmässan som var lösningen på problemet.

För i en modern relation är det så mycket som ska rymmas: värme, närhet, längtan, ömhet, sex, barn, karriär och jämställdhet. Är det verkligen möjligt att kräva allt detta av en enda person?

I första akten möter vi enbart Anna (Sanna Krepper) och Mats (Niklas Hjulström), i andra akten finns både deras gemensamma barn Sebbe och Molly, deras nya partners Johanna (Maria Salomaa) och Leif (Jörgen Thorsson) samt Leifs dotter Saga med. Och med ens blir det så tydligt hur komplext det kan vara med alla relationer kors och tvärs i en familj med en skilsmässohistoria.

Språket är rappt och associativt, även när Anna och Mats anklagar varandra som mest för att inte leva upp till den andres förväntningar.

En av mina favoriter är när Anna på en utflykt först med emfas säger att de är en helt normal familj för att i nästa stund kalla Mats för ”ditt skitnödiga ekipage”. Medan Mats i sin tur inte drar sig för att kalla henne för ”surfitta”.

Sanna och Niklas. Foto: Petra Hellberg.

Sanna och Niklas. Foto: Petra Hellberg.

Sanna Krepper och Niklas Hjulström har ett fint samspel där deras kamp för att nå fram till varandra och vanmakten när det inte lyckas gör båda sårbara. Maria Salomaa som Mats nya flickvän är både skör och stark medan Jörgen Thorssons Leif är rörande i sin osäkerhet.

Scenrummet är enkelt, här finns bara en gradäng med cirka 70 platser, ingen dekor, inga kulisser, mycket lite rekvisita. Det framträdande är skådespelarna och det som händer mellan dem.

Det är svårt att låta bli att associera till andra aktuella skilsmässobeskrivningar, visserligen i bokform, men ändå. I dessa romaner känns berättelsen mer som en kamouflerad privat bearbetning av det som hänt, medan Helena von Zweigbergks pjäs är mer allmängiltig.

I Anna och Mats i Vällingby känns det som att jag är den där flugan på väggen som är med i handlingen utan att märkas. Jag känner igen mig och vet att somligt av det som sägs på scenen kan lika väl ha gällt mig.

Medverkande:
Anna Sanna Krepper
Mats Niklas Hjulström
Johanna Maria Salomaa
Leif Jörgen Thorsson

Saga Emmeline Pilkrantz/Linn Bergqvist
Molly Linnea Fors/Kajsa Elinder
Sebbe Adam Hofvander/Elliot Helleday Ahlström

Av
 Helena Von Zweigbergk
Regi
: Christian Tomner
Komposition
: Jörgen Thorsson

Spelas på Trappan, Vällingby
Premiär 19 mars 2016
Spelas fram till och med 16 april

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren