Krönika, Samhälle

Livets rosenbuske

Vår tillvaro är ibland som en rosenbuske

Kaianders Kulturkalender Augusti

Det pyser och bubblar ur marken, och det stinker av fräna dunster från jordens innandöme. Vi befinner oss I Yellowstone National Park I USA.
”Jag hoppas att marken inte öppnar sig under våra fötter”, säger jag.
”Ingen fara”, säger Lillasyster Ester, men hoppar till när det plötsligt gurglar till bakom ett klipputsprång och ett vitt svaveldoftande ångmoln höjer sig mot himlen.
En liten grupp parkasklädda ungdomar är sysselsatta vid en het källa vid klippans fot. En äldre man övervakar arbetet. Uppenbarligen studenter och deras lärare på fältkurs.

Skålla er inte på den varma ångan

Den äldre mannen nickar mot oss när vi kommer tram.
”Var försiktiga, säger han. Rätt vad det är så blåser hon, och man kan skålla sig allvarligt på den heta ångan.”
Två studenter kryper försiktigt fram mot den bubblande källan och sänker ner en liten behållare på ett snöre i det sjudande vattnet.
Snabbt drar de upp den lilla kärlet, men knappt har de satt på locket förrän det åter gurglar till och källan sänder en skur av kokhett vatten upp i luften. Alla retirerar snabbt till säkert avstånd.

Vad kan leva i den heta soppan?

”Tar ni vattenprover?” frågar Lillasyster Ester nyfiket.
”Ja”, svarar mannen. ”Men det är inte själva vattnet som intresserar oss, utan organismerna som lever i det.”
”Det finns väl inget levande i den där kokheta soppan”, säger jag.
”Du tror inte på det här, eller hur? Men vi letar faktiskt efter okända djur.”
”Men vattnet är ju så mättat med svavelväte att det kan ta död på en häst.”
”Då är det väl tur att det inte är hästar vi letar efter. Nej, de djur vi söker är små, mycket små. Här lever nämligen encelliga extremt värmetåliga organismer, och det är de som intresserar oss. Det finns faktiskt små gynnare av typen thermoprometeus som kan leva i temperaturer över kokpunkten.”
”Så ni studerar mikroorganismer?”
”Ja. Mitt namn”, säger mannen, ”är Carl Woese. Biokemist. Jag har funnit ett nytt sätt att klassificera levande organismer. Som ni vet utgick er landsman Linné från rent fysiologiska egenskaper när han klassificerade växter, som hur många ståndare och pistiller blommorna hade. Men sådana metoder duger inte när man har med bakterier, värmetåliga organismer och liknande småkryp att göra.

Kemin är vårt verktyg

”De ser ju nästan likadana ut allihop. Så hur gör ni?”
”Jag använder kemin som verktyg, och undersöker organismernas arvsmassa. Om vi jämför DNA från olika bakterier kan vi lätt se släktskapen. Ju mer likt DNA, desto närmare släkt är organismerna. Idag kan vi göra det med hjälp av standardiserade biochip ute på fältet.”
”Delar man inte in liv i två huvudgrupper?” frågar jag.
”Dels prokaryoter, enkla bakterier som saknar cellkärna, dels eukaryoter, som har cellkärna. Vilket är allt annat, allt från jästsvampar till växter och djur.”
”Jo. Men i mitten av 1980-talet fann jag”, fortsätter Woese, att det i själva verket finns tre huvudgrenar, inte två, på livets träd. Den tredje är arkéerna, en sorts bakterieliknande organismer som kan ha häpnadsväckande egenskaper. Ofta är de extremt värmetåliga, trivs bäst i temperaturer där vanliga bakterier dör. Det finns också arkeer som trivs i höga halter av svavel, salt eller i andra minst sagt otrevliga miljöer.”

I en rosenbuske precis ovanför svamparna finns vi

Han tar fram en penna och ett papper och ritar upp en figur.
”Så här ser min nya version av livets träd ut. Ungefär som en rosenbuske med tre huvudgrenar. En gren är bakterierna, en annan är arkéerna. Och den tredje är eukaryoterna.”
”Och var är vi?” frågar jag.
”Här”, svarar Woese och ritar en ring längst ut på grenen med eukaryoter. ”Alldeles ovanför svamparna.”
”Men vad finns längst ner vid roten?” frågar Lillasyster Ester. ”Finns en urorganism där? Livets ursprung?”
”Nej, tyvärr. Det visar sig att de enklaste organismerna ständigt byter snuttar av arvsmassa med varandra. Så när vi kommer ned mot roten blir allt suddigt, en enda sörja där gener hoppar mellan organismerna så att man inte längre kan se någon skillnad mellan olika arter. Om det någonsin har funnits en urorganism så finns den inte längre.”

Värt att minnas i augusti:
Rötmånaden börjar
Hamilton med quaterniorerna, levde 1805-1865
Alexander Fleming med penicillinet, levde 1881-1955
Hiroshima 6 augusti 1945
Nagasaki 9 augusti 1945
Berlinmuren byggs
Anders Ångström 1814
Japan kapitulerar 15 augusti 1945
Jöns Jacob Berzelius levde 1779-1848
Inmarsch i Tjeckoslovakien 21 augusti 1968
Johann Goethe bakom floete, levde 1749-1832
  1. Carin reimer

    Superintressant!

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren