Folk, Tyckt, Upplevt

Löftenas Almedalen

Anders Danielsson framför Immigrationsverkets och UNHCRs tält. Foto: Sigfrid Leijonhufvud

Generaldirektören Anders Danielsson framför Migrationsverkets och UNHCR:s tält. Foto: Sigfrid Leijonhufvud

Löfteskarusellen har aldrig snurrat fortare i Almedalen. Som oldtimer på denna politikervecka som nu svällt över alla breddar kan jag gå i god för att så är fallet. Det är som i Las Vegas – de som förlorat eller riskerar att förlora dubblar insatserna eller löftena. Skillnaden är naturligtvis att den som förlorar pengar på verkliga kasinon handfast tvingas betala medan politiker som lovat mycket mer än de kan hålla kommer undan med förlorad trovärdighet.

Alla partier lovar runt

Alla riskerar sin trovärdighet, för alla partier lovar runt. Att på politisk väg stänga kärnreaktorer, som Miljöpartiet går till val på, är ett av de dyraste löftena. Men det är Allianspartierna som lovar överlägset mest. Knappt hade finansministern proklamerat ”krona-för-krona” evangeliet förrän regeringen lovade beställa tio extra JAS-Gripen för att om tio år vara beredd om ryssen kommer.

Det var ändå bara upptakten inför Almedalen då Allianspartierna i regeringen Reinfeldt klämmer till med löften om höghastighetståg som i blygsammare tappningar från vänsterhåll avfärdats som sience fiction av finansminister Anders Borg.

Även vice statsminister Jan Björklund har förut gått i god för att höghastighetståg som kan gå 320 knyck i timmen blir garanterad privat- och samhällsekonomiskt olönsamma.

Stora infrastrukturella satsningar är ofta god ekonomisk politik förutsatt att projekten är väl genomtänkta och avvägda mot andra angelägna investeringar. Vi vet från forskningen att exempelvis underhållet av VA-systemen i mängder av städer och samhällen är lika eftersatt som det långt mer uppmärksammade järnvägsunderhållet.

Underhåll inget som lockar politiker till stordåd

Men underhåll – särskilt inte underhåll av ledningar under jord – är ingenting som lockar politiker till stordåd. Hellre då något hundratal miljarder kronor på höghastighetståg i ett förhållandevis glest befolkat land som Sverige.

Det är visioner och så småningom band att klippa hoppas de politiker som nu helt plötsligt bytt ståndpunkt och drar till med att projekten nog blir lönsamma på lång sikt. Men var finns utredningarna som rimligen ska ligga till grund för detta radikala omtänk? De som kommit till allmänhetens kännedom är snarast avrådande.

Att byggbolagen jublar inför de jobb som väntar är inte att undra på. Det innefattar en infrastruktursatsning som förutom höghastighetståg införstår en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör samt en satsning på 100 000 nya bostäder utöver de 78 000 som regeringens Stockholmsöverenskommelse i vintras innebär. Därtill kommer 20 000 studentbostäder.

”Blockpolitiken måste brytas”

Nu kommer detta utspel under Almedalsveckan, utan någon som helst föregående diskussion i vare sig partierna eller i det offentliga. Vem vågar i det läget satsa krona för krona på att detta är en trovärdig politik?

Utspelen får stor uppmärksamhet, men nagelfars inte vidare värst av granskande journalister som hellre diskuterar det politiska spelet. Alla tar för givet att det blir en rödgrön regering men man tvekar om Vänsterpartiet kommer att bjudas in av statsminister Stefan Löfven.

Uppenbart är att Löfven inte är pigg på att få med Jonas Sjöstedt i båten. Han nämner gång på gång att blockpolitiken måste brytas och att han hoppas på ett samarbete med fp och c. Osagt om det skulle vara i regering eller enbart i riksdagen.

Min förutsägelse för ett år sedan i Nyfiken Grå att det – möjligen efter en tids kris – kommer att bildas en stor koalition mellan M och S efter valet är jag inte beredd att överge.

För små för att byta sida

Jag har hävdat att varken C eller FP och inte heller KD har möjlighet att byta sida. De är och blir för små för att våga ta det steget. Om SD blir tungan på vågen finns ingen annan möjlig koalitionspartner för S än M. Det skulle visserligen ge SD en stark oppositionsroll vilket alla andra vill undvika, men det finns inget alternativ om man vill leva upp till löftet från både Löfven och Reinfeldt att hålla Sverigedemokraterna borta från allt inflytande.

En annan möjlighet – och det är den som Reinfeldt satsar på med sina allt övertrumfande löften – är att Alliansen mot förmodan bli större än de rödgröna med eller utan Feministiskt Initiativ. Det skulle innebära att regeringen kunde fortsätta i hopp om att få stöd av SD utan att förhandla. Innebörden av det är att regeringen – som hittills – inte skulle våga lägga fram förslag som riskerar att fällas av de rödgröna plus SD. Det vore ett allvarligt handikapp.

Spelet om regeringsmakten och löftena som ska locka eller (i praktiken) avskräcka väljarna för det ena eller andra partiet är vad som diskuteras mest i Almedalen denna vecka. Men det finns över 3 200 föredrag och debatter att insupa med eller utan rosé.

Det som känslomässigt berörde mig mest var Migrationsverkets och UNHCR:s utställning där man som besökare kunde få känna på vilken process det är att gå igenom innan man som flykting eventuellt får en fristad i vårt för tillfället vackra och snart också varma land.

Foto: Sigfrid Leijonhufvud

Vattenhålen är många. Foto: Sigfrid Leijonhufvud

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren