Foto: sxc.hu

Foto: sxc.hu

Fråga: Hej! För fem år sedan fick jag ont i mitt vänstra knä när jag sprang. Jag fick då diagnosen löparknä av en sjukgymnast. Sedan dess har jag varit hos tre olika sjukgymnaster och en naprapat och fått olika typer av övningar och behandlingar men det är fortfarande inte bra.

Jag har inte kunnat träna ordentligt under de här åren och jag får även besvär när jag går. Jag har läst att man måste åtgärda löparknä direkt för att undvika ärrbildning och kronisk inflammation. Finns det någon risk att jag aldrig kommer att bli bra?

Det kan tilläggas att jag är 23 år och extremt sugen på att komma igång och träna igen.

Tack på förhand!

Vänliga hälsningar Ida Fransén

Viveca svarar: Hej Ida, tack för ditt mail med fråga om knäbesvär som diagnostiserats med löparknä.

Jag känner din oro i raderna, och ska försöka förklara lite vad detta innebär, och hur det hela kan utvecklas, respektive åtgärdas, enligt min syn att se på detta, och mina erfarenheter med idrottsskador.

Först vill jag inge dig ett starkt hopp, om att detta inte behöver vara en livslång plåga.

Din unga ålder talar för förändringar till det bättre när allt vuxit helt färdigt i din kropp, och anpassat sig till varandra, såsom muskler, senor i förhållande till skelett.

Först lite information om vad detta nu är och innebär:

Löparknä förknippas ofta med långdistanslöpare, därav namnet.

Om man har en löpstil eller en medfödd avvikande felställning med utåtrotation av skenbenet, eller någon personlig, kanske tillfällig eller efter skada, felställning i fotleden, så kan detta medföra en successivt felbelastande löpstil med problem efter hand.

Om Tractus iliotibialis, en senhinneliknande muskelskida på utsidan av låret, är stram, osmidig och ouppvärmd så kommer denna att strama ömmande och speciellt i knänivå, där den normalt ska löpa/glida vid sträck och böjrörelsen i knät.

Om den är stram (den är ganska stram i sig själv) och upplevs förkortad/tar emot, då tar detta senhinnemuskelband en genväg, och skaver sig själv mot en benig knölighet, som vi har på utsidan av lårbensskelettet i nivå med knät. Sällan men dock kan man uppleva små knakningar i området.

Tillfällig eller medfödd benlängdsskillnad är vanlig orsak, men även skor och löpunderlag, kan ha viss betydelse för några.

Om man trotsar denna smärta-irritation och fortsätter återkommande med tät löpträning, så är det stor risk för att en långvarigt besvärande inflammation utvecklas, vilket vanligen börjar med ömhet, rodnad, svullnad och lokal värmeökning.

Spontant skulle jag rekommendera vila, och om det uppstår akuta symtom söka för inflammationshämmande behandling, (injektion eller medicin), vilket självklart kräver diagnos först.

I annat fall: börja med vila, träning av rörlighetsträning, utan belastning. Till exempel sträcka och böja i bassäng, eller efter varmbad sitta på golvet med yllesockor som glider lätt mot golv, och låt hälen glida mot golvet, när du sträcker och böjer 5-10 ggr med 10 minuters intervaller, så länge knät känns extra mjukt, av värmen. Lite ömt, men ej ont, kan du få känna, anser jag.

Sök upp en sjukgymnast som kan visa dig, och se dig utföra töjningsrörelsen rätt, av den stramande strukturen Tractus iliotibialis.

Träna motsvarande sidas muskler, dvs insida lår, gärna med gummiband, som du binder runt fotled och något tungt eller fast utanför utsidan av benet , så du kan DRA INÅT med sviktande motstånd. Detta ska inte göra ont alls. Dra några minuter morgon och kväll i sittande eller stående med rakt ben.

Om detta känns i knät, flytta då gummiband runt själva knät eller strax ovanför. Jag rekommenderar breda band, som till exempel Thera Band, som inte skär in i huden, när man drar hårt.

Låt dig behandlas med lätta bestämda töjningar på tvären, efter ultraljud eller akupunktur.

All belastning/påfrestning/träning bör därefter ökas successivt, enligt trappstegsmetoden, innan du återgår till ditt vanliga löppass.

Jag har fått lära mig att detta opereras ytterst sällan.

Kom ihåg att VILA inte betyder stillavarande, i detta fall.

Jag tror att du kommer att klara det här bra, var bara inte för ivrig med att bli bra snabbt. Det är sällan, enligt mina erfarenheter bestående, snabba resultat varar.

Lycka till och låt mig gärna veta hur allt utvecklar sig.

Varma hälsningar 

Viveca, vid Siambukten