Upplevt

Lupiner ett färgrikt inslag, eller ett förfärligt ogräs?

Lupiner lupiner... Foto: Ingrid Lindgren

Och ängens alla blommar mig dofta till behag.

 

Jag vet inte varför jag fick den här raden i den gamla sextiotalsdängan Spel-Olles gånglåt i tankarna just i dag. Eller – det vet jag visst.

 

I midsommartid ska man tänka på ängens alla blommar, precis som man ska tänka på den juni natt som inte blir av, på sill och brännvin, på älskog och på fröken Julie.

 

Alltså tänker jag en stund på de sju sorters blommor som många unga kvinnor genom åren haft ett snärj för att hitta för att lägga under huvudkudden. Och jag undrar om det fungerar numera, om det fortfarande går att hitta de där sju sorterna. Förutsättningarna har ändrats.

 

Det har nämligen kommit in en ny spelare i ängsfloran. Lupiner heter sorten, ett släkte i familjen ärtväxter med cirka 200 arter, de flesta dock i Nord- och Sydamerika.

 

Till detta kan man förhålla sig på flera sätt. Man kan till exempel anse att blommorna har berikat den svenska naturen i midsommartid. Den skira nordiska grönskan har fått ett kraftfullt och färgrikt tillskott.

 

Stilbloggare hyser ofta denna åsikt. De hämtar hem en knippe lupiner och stoppar dem, under förtjusta små utrop, i höga glasvaser och tycker sig ha fått en fräsch accent i hemmet.

 

En annan åsikt, som jag förfäktar, är att lupiner är ett förfärligt ogräs som bör bekämpas. Likt Attilas hunner erövrar de område efter område och på herrefolksmaner förkväver de allt som kommer i dess väg.

 

Vid vårt småländska torp har de sedan länge erövrat dikesrenarna, de har tagit över skogsbrynens flora och de vajar stolta och i stora mängder på ängarna. Visst, under några dagar är de vackra, men sedan då? Snart står de där, torra, bruna och fröstinna, redo för nya erövringar. De duger inte ens till kreatursföda, de smakar illa också.

 

Men det finns ett botemedel. Så jag slipar min lie och ger mig ut på lupinslåtter.

Hinner jag inte under dagen är den ljusa nordiska sommarnatten till ovärderlig hjälp.

 

Fotnot: Harry Martinson skrev juni natt i två ord och det har jag också gjort.

 

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren