Folk, Krönika

M blir maktlöst utan stöd av SD

Partiledardebatten i Agenda. Foto: SVT.

Vid sidan av Jimmy Åkesson var det ingen partiledare som protesterade när statsminister Stefan Löfven i SVT:s partiledardebatt skällde Sverigedemokraterna för att vara ett nazist- och rasistparti.

Det var som om alla teg och samtyckte. Mot den bakgrunden var det heller inte förvånande att moderatledaren Anna Kinberg Batra och KD:s Ebba Busch Thor, som tidigare svävat på målet, bedyrade att de aldrig skulle söka stöd hos SD.

Den verbala upptrappningen har gett effekt

Även om Löven efter debatten ändrade sitt ordval till att SD är ett rasistiskt parti med rötter i nazismen har den verbala upptrappningen givit effekt. Nu har inte enbart regeringssidan utan samtliga allianspartier svurit på att inte ska förhandla eller söka aktivt stöd hos SD.

Samtidigt betonade Jimmy Åkesson i debatten att han och hans parti inte skulle agera ”mähä” och villkorslöst (aktivt) stödja någon regeringsbildning.

Detta bekymrade inte moderatledaren hörbart. Åkessons parti får naturligtvis rösta hur dom vill men hon tänker fälla regeringen och ställa sig i spetsen för en alliansregering. Så visar hon sitt oberoende i förvissning om att SD trots alla kommer att stödja henne villkorslöst. Men det räcker faktiskt med att SD lägger ner rösterna så sitter Stefan Löfven kvar.

Kinberg Batra motsätter sig Jan Björklunds förslag som går ut på att man i ett osäkert parlamentariskt läge i stället för att söka stöd hos SD skulle bilda en regering bestående av S och allianspartierna.

För små för att korsa blockgränsen

En sådan koalition vill inte heller Löfven veta av. Han hänvisade i debatten till en artikel han skrev för tre år sedan i hopp om att locka över FP och C till sin sida. Den tanken avfärdas då och nu både av Jan Björklund och Centerns Annie Lööf.

Bägge partierna är dessutom för små att ensamma korsa blockgränsen. För ett sådant steg krävs fallhöjd eftersom historien visat att det finns en stor risk att partiet tappar allmänborgerliga väljare.

Björklunds andrahandsalternativ är en stor koalition mellan S och M. Det skulle förvisso bli en stark majoritetsregering. Den skulle garanterat kunna stänga SD ute från allt beslutsfattande i riksdagen.

Långt före valet 2014 trodde jag att det var den enda framkomliga vägen om det övergripande syftet för partierna verkligen var att helt isolera SD. Risken var dock att SD i en sådan situation skulle framstå som den enda ”riktiga” oppositionen.

Nu finns det hos Löfven och Kinberg Batra ingen som helst tanke på en stor koalition om inte ofred står för dörren. De vill fortfarande se varandra som huvudmotståndare i svensk politik.

Det är märkligt att alla partier ett par år före nästa ordinarie val kan lova väljarna att inte förhandla med SD oavsett vilken politik det partiet då för. Med ett sådant förflutet är partiet dömt till utanförskap.

Detta exkluderande är inte enbart svårt för SD. Priset för Alliansen är att den får svårt att komma till makten även om den vinner valet.

Decemberöverenskommelsen är formellt bruten även om den efterlevs i praktiken. Det betyder att Stefan Löfven, som han själv säger, ska sitta kvar som statsminister om det efter valet blir ett osäkert parlamentariskt läge vilket är så gott som säkert även om S förlorar valet.

Moderatledaren räknar med att Alliansen kan fälla honom med villkorslöst stöd av SD. Men Åkesson kräver som sagt att få förhandla. Om SD lägger ned sina röster är det osannolikt att Alliansen kan samla de 175 röster som krävs för att fälla regeringen. SD kan sedan vänta med att stödja ett misstroendevotum tills partiet får något i utbyte.

Politiken ändrades i ett slag

När jag själv hoppades att en stor koalition skulle kunna komma till stånd var det SD:s tydliga främlingsfientlighet som skrämde mig. Men efter flyktingvågen förra hösten och vintern ändrades politiken i ett slag.

Nu förs under tre år i Sverige en av Europas mest restriktiva asyl och flyktingpolitik trots att SD varit exkluderade från allt beslutsfattande. Det är nästan svårt att se skillnaden mellan flera partier och SD på det här området.

Nu vill M liksom SD förlänga den flyktingpolitiken även efter 2019. Vad statsministern vill därvidlag säger han inte.

Allt Stefan Löfven kan svära på att aldrig stödja sig på SD är trovärdigt. Är Anna Kinberg Batra lika trovärdig på det området när hon inser vad det betyder?

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren