Ätit & druckit, Folk, Upplevt

Med full vind i seglen mellan karibiska öar

En av alla sockertoppsöar mitt i havet,

En av alla sockertoppsöar mitt i havet,

”Nio dagar i Karibien som gör dina vänner gröna av avund.”

Ungefär så går tongångarna när de stora kryssningsrederierna trumpetar ut sin reklam på nätet.

Vi gjorde också Karibien under nio dagar. Men inte på någon jättefarkost med ett par tusen andra resekamrater utan på en liten (nåja) segelbåt tillsammans med några goda vänner. Sånt som kan stavas livskvalitet, om något.

Första ön ut är Antigua. Dit kommer vi från Frankfurt, med ett plan från Lufthansaägda Condor, efter en helt okomplicerad resa. Cirka nio timmar i luften och så en halvtimme med taxi från flygplatsen till Falmouth harbour, där s/y Madeleine med besättning väntar på oss, Kjell och Brita, Göran och Gunilla.

Det är mörkt när vi anländer, månen står som en fyrbåk på himlen och lyser upp hamnen och dess gästande båtar. Vår är i särklass minst med sina 46 fot. De närmaste båtgrannarna – vare sig det handlar om motor- eller segelbåtar – är dubbelt eller tredubbelt så stora…

Antigua är vulkanön som kanske gjort sig mest känd för att ha en sandstrand för årets alla 365 dagar. Christopher Columbus upptäckte ön 1493 som sedan början på 1980-talet är en självständig stat under brittiska samväldet och har runt 90 000 invånare.

Säger man Antigua blir kommentaren ofta, jaså den där kändisön…

Hit lär såna storheter som Paul McCartney, Mariah Carey, Eric Clapton och Oprah Winfrey ta sig när de vill ha lugn och ro och värme. Tyvärr – inte stötte vi på några sådana under våra dygn hur vi än glodde…

Historierikt

Historiska rester finns det gott om. I den vackra och skyddade hamnen English harbour ligger Nelsons dockyard, med flera vackra byggnader kvar från den engelska flottans storhetstid på 1700- och 1800-talet.

Skepparen Kjell på Nelsons kanon i English harbour.

Skepparen Kjell vid Nelsons kanon i English harbour.

Lite vardagsliv hinner vi med innan det är dags att börja segla.

Vattenbrist till exempel. I duschen tar vattnet plötsligt slut. Jag får beskedet att tanken ska bytas. – It will take five minutes maam. Sedan går det en timme innan duschen är användbar igen. Förklaringen kommer: – We have big problem with water suppliance on the island.

En höjdpunkt blir lunchen på ett litet slinkin i närheten av marinan – Rum Baba. Köket står i centrum i lokalen, och det mesta lagas inför öppen ridå.

Om man lyckas få plats är det skopmängd som gäller. Man köar in sig framför kastruller och skålar och pekar på de rätter man vill ha, som slevas upp med en skopa.

Själv tar jag en kryddig gryta med hemgjord korv, ugnsbakade sötpotatisar och en god ratatouille. – Maam, det blir två skopor plus en, får jag veta…. Andra öser på med tre hela skopor, eller bara två.

Efter allt det varma avslutar vi, precis som de två gentlemännen vid grannbordet, med en gyllene gul mangoglass. Godare än gott!

Jättebåtarna anländer

Trångt värre i St Johns hamn. Foto: Ingrid Lindgren

Trångt värre…

St Johns färgglada hus.

Färgglada hus.

I huvudstaden St Johns förtöjer vi ett dygn alldeles vid kaj. Gatorna kantas av vackert målade, låga trähus med ett par hundra år på nacken. Men kvällens lugn byts ut mot rena turistinfernot morgonen därpå, när fyra bamsekryssningsfartyg lägger till några meter utanför vår båt…

En kändis från förr…

På kajen vimlar det av potentiella guider, utflyktsarrangörer, taxiförare och souvenirförsäljare. Alla vill ha sin del av kakan. Oss ser turisterna nästan inte, de har fullt upp med sig själva, och att följa ledaren.

Ö nummer två heter St Kitts. Till den kommer vi efter en lång dags segling med flera meter höga vågor. Men från rätt håll, vinden i ryggen och alla segel uppe.

Först när det börjar mörkna syns två små landformationer långt borta, den ena St Kitts, den andra systerön Nevis. Månen som vi hoppas ska lysa upp vår väg, dyker inte upp förrän vi är framme. Det är den där jordytan som spökar…

Vi ankrar i den vida bukten utanför öns huvudstad Basseterre. I mörkret är det inte lätt att se var man ska släppa ankaret, det känns tryggt att göra det i närheten av några andra båtar.

In- och utcheckning, oj vilket besvär

Den här ön avstår vi medvetet från att besöka. Dels vill vi vidare, dels är varje landstigning förenat med en incheckning, och en utcheckning som tar sin rundliga tid. Alla procedurer är dessutom olika varje gång.

Vi som fick vara med, Ingrid och Vilhelm.

Vi som fick vara med, Ingrid och Vilhelm.

När det är dags att skriva ut oss från Antigua är det en apparat som tar ett par timmar. Först fråga sig fram till hamnkontoret, där processen påbörjas med att checka ut båten. Sedan till ”immigration”, eller passkontrollen, ett par kilometer bort. Det är bara att gilla läget, skepparen med följeslagare promenerar dit i värsta hettan.

På vår nästa ö, St Barthélemy, ligger visserligen hamnkontoret nära till men där knappas uppgifterna in i ett datadokument som lätt fastnar i ett ”error”-läge, varpå man får börja om och om igen…

St Barth som den också kallas är en liten behändig ö med sex mil farbar väg, och ett stolt svenskt förflutet. Gustav III bytte till sig ön i slutet av 1700-talet mot att Frankrike fick frihandelsrättigheter i Göteborg. Cirka 100 år senare tycker svenska regeringen att det är en dålig affär, därför säljs kolonin tillbaka till Frankrike för en billig penning.

Numera samsas det franska och svenska synbart, inte minst genom alla fina skyltar med gatunamn som konstnären Olle Nyman designade för några decennier sedan.

Dyr flärd i alla gränder på St Barth.

Dyr flärd i Gustavias gränder.

St Barth är lika mycket kändis- och jetsetö som Antigua, men i kubik! Här ligger lyxyachterna sida vid sida inne i den välskötta hamnbassängen. De klår med råge de stora farkoster vi brukar beundra i Nice gamla hamn.

20 000 kronor natten

Här kryllar det också av personal ombord som fejar och putsar inför kvällens partyn ombord. Syns de kända inte här så häckar de kanske på Eden Roc hotell på andra sidan ön, där ett rum kan kosta runt 20 000 kr natten.

Lyxlivet präglar öns stad Gustavia. Allt är prydligt och rent. På huvudgatan, Wästra strandgatan (!), ligger butiker med namn som Rolex, Cartier och andra kända modemärken.

Restaurangerna håller en prisnivå som i alla fall inte ligger under den i Stockholm. På närmsta krogen börjar enklaste pastarätten på 30 euro.

Ett klart undantag är baren Le Select, som grundades 1949 av en svensk konsul, Marius Stackelberg. Där käkar man hyggligt goda hamburgare för några spottstyver i en miljö full av ambiance.

Vindarna som var så kraftfulla de första seglingsdagarna avtar vartefter. Den avslutande etappen mellan Sth Barth och den fransk-holländska ön St Martin/St Maarten går nästintill i plattvattnets tecken. Sista biten av den fyra timmar långa färden kör vi med motor.

En marina i utkanten av huvudstaden St Philipsburg blir vårt slutmål. Vi hinner kolla in stan, och äta en god kvällsmåltid på Greenhouse, där den unga servitrisen öppnar med. – Hej på er, jag heter Anna. Det är bara att ropa när ni vill något!

En glad tjej som snart ska tillbaka till Amsterdam igen, till pojkvän och studier. Nu får det vara nog efter ett och ett halvt års jobb på ön, tycker hon.

Vi tar farväl till de fyra i besättningen dagen därpå. De blir kvar på ön ett tag till för att fixa till båten inför försäljning.

Vår taxichaufför Barbara tillsammans med Kjell och Vilhelm.

Vår taxichaufför Barbara tillsammans med Kjell och Vilhelm.

Till flygplatsen en halvtimme bort får vi skjuts med stiliga taxiägaren Barbara Booker, som berättar om sitt liv på St Maarten.

– Jag kom hit för 24 år sedan för att få det bättre. Nu är jag 48, och tycker att jag lyckats bra. Jag har eget hus, man och fem barn. I höst ska min äldste son till Holland för att plugga. Pengarna jag får över skickar jag till min familj i brittiska Guyana. De har också fått ett bättre liv!

Vi skiljs åt på flygplatsen Princess Juliana International Airport och får varsin bamsekram av Barbara.

Air Franceplanet mot Paris lyfter lågt över öns bergstoppar, och gör en gir över hamnen där s/y Madeleine ligger förtöjd. Vi vinkar allt vad vi förmår. Det gör säkert de där nere i båten också!

Foton: Ingrid och Vilhelm Lindgren

 

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren