Säkert har du läst seriestrippen Medelålders plus någon gång. Serien har gått permanent varje dag (!) i DN i kulturbilagan sedan 2007 efter att ha varit gästserie i sex år. Dessutom publiceras den i ett trettiotal andra tidningar över hela Sverige.

Serien tecknas av 78-årige Sven-Bertil Bärnarp med mycket bistånd av hustrun Anna-Greta Schaffer. Runt 300 strippar om året har det blivit sen pensionärsparet Medelålders plus föddes 2001 – av en tillfällighet kan man säga.

Radarparet Sven-Bertil Bärnarp och Anna-Greta Schaffer. Foto: Gabriel Liljevall.

Sven-Bertil satt och funderade över livet som 60-åring, lät pennan löpa och skickade in några bildstrippar till en internationell serietecknartävling i Finland. Då var det 2001.

Sven-Bertil vann inte men fick 2:a pris, skickade några strippar till DN och succén var ett faktum. 17 år och snart 10 000 strippar senare finns inga tecken på avmattning.

Grubblar över livsgåtorna

Medelålders plus handlar om pensionärsparet som lever ett gott och stillsamt liv i sin lägenhet. Hon pysslar om sina blommor, löser korsord och träffar då och då sina mer eller mindre knasiga väninnor.

Han, förre offertingenjören, grubblar över livsgåtorna, åldrandet, kärleken och sin förre chef direktör Öhrn som stod för allt ont.

Han tar sina promenader, pratar med fåglarna, brevlådorna, tidigare kolleger, spegeln och ibland med sin döde far. Hustrun lyssnar tålmodigt och det mesta slutar vid det obligatoriska trekaffet då viktiga frågor utreds.

En pratstund med radarparet

Nyfiken grå har ju lite överlappande målgrupp med den omåttligt populära serien och vad vore väl naturligare än en pratstund med radarparet Bärnarp- Schaffer? För ett radarpar är de.

Sven-Bertil kläcker idéer, tecknar – en strip om dagen. Anna-Greta kommer också med idéer, färglägger och sköter den tekniska produktionen av strippar och den omfattande bokproduktionen.

Sven-Bertil Bärnarp vid skissbordet.

 

Anna-Greta Schaffer färglägger en strip.

Det tar ungefär fyra timmar att teckna en strip och lika lång tid med skanning, färgläggning, andra justeringar och kontakter med kunderna. Tre veckors framförhållning har man till DN. Så har det rullat på och det är svårt att inte imponeras av uthålligheten.

Varför så populär?

Hur kan det komma sig att Medelåldersplus blivit så omåttligt populär?

-Det är nog för allt den inte är, säger Sven-Bertil. Genom att karaktärerna inte har några namn eller specifika egenskaper eller intressen stänger vi inte ute någon grupp av äldre. På så sätt skapar vi en ”rymd” kring paret som var och en kan fylla med sina egna associationer.

Men, är det ett genomsnittligt pensionärspar som vi får följa?

Svaret här blir lite tvekande från både Sven-Bertil och Anna-Greta….

-Nja, det är nog ett ”hopplock” av olika typer.

Menar ni att paret är lite passivt och till och med opolitiskt?

-Jo, så är det nog. Man får komma ihåg att det är en existentiell serie där det är relationen som står i fokus. Det handlar om att leva ett gott pensionärsliv i slow motion utan dramatik och med vardagens små förtretligheter och glädjeämnen som tillräckliga ingredienser. Ungefär som vi, säger Anna-Greta. Vi hinner inte med så mycket annat än tecknandet, och blir det någon tid över så har vi våra åtta barnbarn…

Reserven finns i burken i linneskåpet

Vi får inte veta så värst mycket om parets ekonomi..? Eller hur?

-Nja, inte så mycket men de klarar sig på sin lilla pension, och reserven finns i burken i linneskåpet. De lever inte särskilt vidlyftigt.

Så i Medelålders plus dras ingen lans för de äldres villkor i Sverige? Det vore väl annars en möjlighet…

-Nej. Det undviker vi. Det finns inget outtalat politiskt budskap. Ingen dold agenda. Men en livshållning.

Och, svarar Anna-Greta och Sven-Bertil med en röst: Det är ett medvetet val. Vi har faktiskt fått pris för att vi sätter fingret på många av de frågor som äldreforskningen ställer idag.

Flera utmärkelser

Och så är det. 2014 fick Medelålders plus stora Gerontologipriset av Sveriges Gerontologiska Sällskap, som forskar i äldre- och åldrandefrågor. Motiveringen var:

”På ett underfundigt och roande sätt lyfter Medelålders plus fram de frågor som äldreforskare söker svaren på – livet som pensionär, förhållandet mellan generationerna och existentiella frågor. Serien handlar om möjligheterna att leva ett gott liv trots vardagslivets små förtretligheter och fångar på så vis frågan om ett gott åldrande vilket är en av de frågor gerontologer fokuserar på.”

Och serien har fått flera priser och dessutom mängder av brev från uppskattande läsare, lärare och forskare som använder serien som undervisningsmaterial och illustrationer i sina rapporter. ”Den roligaste serie som någonsin gjorts” är bara ett exempel på en uppskattande kommentar.

Självbiografisk eller inte? Det är många som undrar. Så även Nyfikengrå och när vi sitter i paret Bärnarp-Schaffers lugna lägenhet (med balkong) på Gärdet i Stockholm är det svårt att inte ana spår av självbiografin.

Trekaffet med dopp finns där, balkongen, pelargonerna och korsordet finns där, utflugna barn, mannens promenadväg som ofta är misstänkt lik Gärdets böljande kullar…

Inte självbiografisk

Skillnaden är väl att Bärnarp-Schafferparet sjuder av pratglädje och aktivitet med sina seriestrippar. Och dessutom är raka motsatsen till Medelålders plus utseendemässigt….

– Men nej, den är inte självbiografisk, svarar Anna-Greta och Sven-Bertil. Men visst präglas serien av vad vi själva upplever och känner till, det går ju inte att undvika. Och barnen hör av sig, oftast med sura kommentarer när vi gett Medelålders plusparets barn egenskaper som de inte gillar och tar åt sig…

Har karaktärerna utvecklats sen starten?

-Jo, serien är inte helt tidlös, hon har skaffat mobil och han ondgör sig över barnens alltför moderna leverne, särskilt sonen Sebastian. Så visst speglas samhällsdebatten i någon mån i pratbubblorna. Men eftersom serien publiceras med ett års fördröjning i andra tidningar får den inte vara alltför tidsbunden.

Nå hur ser framtiden ut? Blir Medelåldersplussarna inte äldre? Är de oföränderliga som Kalle Anka.

-Nej de blir inte synbarligen äldre. Men de har åldrats i takt med oss själva. I början oroade mannen sig för att fylla 70 år. Nu är han på god väg mot 80. Barnen är också äldre, har fått egna barn….Och då tillkommer bekymmer över vad barnen håller på med eller inte håller på med och inte håller sina föräldrar informerade.

Och ni själva – hur länge orkar ni hålla på?

-Tills döden skiljer oss åt skrattar, Sven-Bertil, 78, eller någon krämpa slår till. Jag har massor av energi trots mina 74 år, säger Anna-Greta. Så varför skulle vi lägga av? Vi har ett fungerande liv, pengarna rullar in och vi har inte tröttnat. Nu är det ett jobb kan man säga och så länge idéerna kommer över oss så fortsätter vi och efter varje fakturering tar vi ett glas vin!

Aldrig idétorka?

-Jo (Anna-Greta) och Nej (Sven-Bertil). Visst var det lättare i början när vi var hungriga och ville bli bättre och bättre. Nu är det inte riktigt så längre, det är mer av ett jobb, men det funkar, säger det strävsamma paret enhälligt…

Javisst funkar det tänker Nyfikens utsände när han lämnar våningen. Själv en trogen läsare av Medelålders plus. Kanske är det en idealisk kombination, inget antingen eller:

Nyfiken grå slåss för de hårda villkoren: pensionerna, ekonomin, vården, omsorgen; Medelålders plus låter oss se de mjuka, omtänksamma och kontemplativa sidorna av åldrandet i en parrelation.

Sannolikt inget vi får höra så mycket om i valet i höst, men ändå så viktiga frågor att de kan ”intressera en bred allmänhet i en daglig tecknad serie om pensionärer” som det formulerades när Medelålders plus fick Adamsonpriset av Svenska Serieakademien 2008.

Tio samligsböcker

Medelålders plus är inte bara seriestrippen i DN och i en mängd andra tidningar. Snart finns inte mindre än tio samlingsböcker utgivna, de fem senaste på Kartago förlag och de fem första på Egmont Kärnan. Nr 10 i serien utkommer i september. Nummer 9, Medelålders plus. Mot nya djärva mål 2017, kostar 151 kr på Ad Libris.

Sven-Bertil Bärnarp:

Fyllde 78 i januari. Uppväxt i Göteborg. Grafisk formgivare Slöjdföreningen. Ekonomutbildning. Varit journalist, informatör och grafisk formgivare bl a på LRF och dåvarande Industritjänstemannaförbundet. Sedan 1981 egen verksamhet i Bärnarp Text & bild AB.

Anna-Greta Schaffer:

74, fil kand. Arbetat med hälsoupplysning på Socialstyrelsen. Sedan 1991 i Bärnarp Text & bild AB .

Fyra döttrar 30-42 år. Åtta barnbarn.