Krönika, Läst

Mitt liv som gift – en bok av Anna Mannheimer

Hur orkar någon bli ståupp-artist.
Att dag efter dag,  kanske också kväll efter kväll, ställa sig på scen och ta risken att ingen, absolut ingen, ler eller skrattar åt det man säger – eller, ännu värre, kanske skrattar på helt fel ställe, som för att retas.

Vad f-n gör man då?

Det är tankar  jag får när jag nu äntligen kommit fram till Anna Mannheimers bok – Mitt liv som gift.

Den har legat hos mig, ganska länge. Någonting har tagit emot.
Är det titeln?
Tycker jag att gifta verkar ganska tråkiga?
Eller är det omslagets blåtråkiga färg?
Vad är det som tar emot?
Är det kanske bilden av Anna som halvslingrar sig kring Peter, maken som ska stå henne bi i alla väder?
Att han gör det får man veta i boken men man anar det inte på bilden.

Någonting drar mig ändå till boken. Inte baksidestexten.
Den är lätt banal och bara en smula rolig.
Varför tror jag förresten att boken ska vara rolig?
Men någonting är det med boken och en tidig kväll slår jag till och öppnar den.
Och får möta Anna. Och Peter när de ska de vara roliga inför mer än 300 människor.
Anna hatar alltihop och blir kissnödig.

Hon kikar genom dörrspringan.
Herregud, alla verkar ju vara pensionärer.
Med såna i publiken kan man väl inte prata snoppar?
Och om hon svär, går de sin väg då?

Det nya ståupp-paret smyger igång sin komikerdebut på ett litet badhotell utanför Göteborg. Trots det har två journalister letat sig dit.
Vädrar de blod?

Anna har valt sina scenkläder noga.
Nu står hon där, helt klädd i brunt.
Vad tänkte hon?
Får hon till replikerna något så när ikväll blir hon åtminstone världens roligaste bajskorv. Hur tänkte hon egentligen?

Två minuter kvar. Sista kisset.

Jag ska inte avslöja hur det går. Det vore synd.
Men boken vänder samtidigt som läsaren vänder blad.
Nu börjar en häpnadsväckande rolig story om ett nästan medelålders par, stadigt på väg mot den ålderns kriser, där kärleken ömsom tynger dem och ömsom bär dem i ett vardagsliv som de troligen delar med tusentals andra – vilka dock inte kan beskriva sina liv på samma fascinerande sätt.

Nu börjar Anna ge oss råd.
T.ex. hur man hittar en BRA partner.

Långa listor på egenskaper, för och emot, och hon är klarsynt.
Det är en klarsynthet som får mig att skratta, gång på gång, samtidigt som min själ försöker smyga sig undan, som den så ofta gör när sanningen kommer för nära.

Men Anna smiter du inte ifrån för du är alltför nyfiken på vad hon mera kan ha upptäckt om det o-täcka könet.

Och jag lovar, det är mycket,

En del killar är t.ex. sjukliga samlare och det blir dråpligt när hennes presumtive make kommer hem, med en överraskning från Myrorna.
Den har bara kostat några tusen, och visar sig vara samma servis som Anna, med lätt hjärta, dumpat på samma ställe för någon vecka sedan.
Men ännu en gång visar hon att vi kan vara gifta även om vi är väldigt olika.

Jag tror att det är hennes varma kärlek till såväl mannen som sig själv som får boken att bära.
Det här är humor, inte bara skratt och absolut inte enbart flams.
Hon har ett öppet sinne för det som värdefullt i livet och särskilt i ett liv som man delar, och ibland tvingas dela, med någon man tror sig känna kärlek för men aldrig riktigt vet.

Det finns massor mycket mer att citera ur det Anna skriver men jag avstår och hoppar därmed förbi styvmödrar, penisar (för att inte tala om penisskämt), mat och klimakteriets roll i det goda äktenskapet.
Det finns mycket att säga om detta där men låt oss inte göra det nu.

Skaffa boken istället och fnittra, skratta och kanske till och med gråt ibland under några timmar innan boken är slut och du sitter där och saknar något som du skulle velat få ha kvar för gott.

Lycka till!

Boken heter ”Mitt liv som gift”, är skriven av Anna Mannheimer och utgiven på Brombergs förlag.
Den är inte dyr, mellan 50 och 100 kr och hittas nog lättast på nätet.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren