Folk, Läst, Tipsat, Tyckt

Monika Olin Wikmans lästips: – Min kamp väcker tankar om människans väg

Karl Ove Knausgård. Foto: Cato Lein.

Karl Ove Knausgård. Foto: Cato Lein.

På den gamla trästolen ligger en hög stapel av böcker . Utanför fönstret börjar rosorna knoppas och fasanen flyger upp till sin nattkvist i trädet. Solen går ner över åkern och rapsen är snart utblommad.

Högen av böcker på nästan 4 000 sidor, sex volymer, heter Min Kamp av Karl Ove Knausgård. Med risk för att högen rasar lägger jag på 340 sidor av hans essäsamling Själens Amerika. Jag har läst allt.

Jag har också följt debatten om cyklopernas land och det enögda läsandet. Inte är jag kompetent att ge mig in i denna debatt eller att recensera Knausgårds verk på något avancerat sätt. Jag är en vanlig läsare. Och som sådan starkt berörd, fascinerad och oroad.

Samt ständigt undrande över vad är det egentligen Knausgård gör när han skriver. Hur kan dessa vardagliga ofta triviala händelser omformas till i mitt tycke en stor litteratur? Är det kombinationen av ett vardagligt liv i tidens flöde och djupa resonemang kring människans existentiella belägenhet i vår tid som är det magiska. Är det nytt?

Jämförelser har gjorts med Proust. Knausgård talar själv i sina essäer om Hamsun som en modern författare som inte skrev stora romaner med stora linjer utan som skrev om livet där det levs.

En central tanke hos Knausgård är att den moderna människan alltmer lever i en fiktion, i en fingerad värld, och där litteraturen är en del av fiktionen. Denna värld är efter trehundra år med naturvetenskap lämnad utan mysterium. Allt tycks förklarat, allt tycks begripet, känslan det ger är att världen är liten, tätt omsluten om sig själv utan öppningar mot något annat.

Genom att skriva vill Knausgård som han själv uttrycker det (Min Kamp 1, sid 225) öppna världen för sig själv bekämpa fiktionen med fiktion. Vilket som jag förstår det innebär att försöka beskriva verkligheten som den är. Beskriva att livet består av flödande tid, inte av stora berättelser utan av det lilla, det obetydliga, det vanliga och det vardagliga.

Det måste inte betyda att hans böcker är självbiografiska. I debatten har litteraturvetaren Claus Elholm Andersen (DN 30/5) menat att Min Kamp är en genomtänkt romankonstruktion och att Knausgård har vågat föra in romankonsten i det 20 århundradet.

Hur som. Debatten lär fortsätta. Men hos mig väcker läsningen tankar om människans väg, om hur en identitet utvecklas, om gränser och mening och om hur vår tid påverkar skeendet.

Många i min höga ålder försöker sammanfatta vad livet handlat om, jag gör det själv. Men visst är det svårt att formulera något som en sammanhållen mer komplex berättelse. Livet var kanske mest det lilla och vardagliga tidens ström.

Läs gärna själva. Förskräcks inte av omfånget, man kan läsa så mycket man vill. Men jag varnar för att ni kommer att bli infångade och att ni kanske kommer att låta gräset växa medan sommaren pågår.

 

 

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren