Krönika, Samhälle, Upplevt

Möten – att leva bra

I storstaden finns många platser där möten kan ske för ett bra samhälle.

Välkommen till ett veckobrev!

Jag har just slutfört ett experiment som pågått några veckor.
Och jag är fascinerad av resultatet, kanske inte betagen, förtrollad, hänförd eller trollbunden som det står i synonymlexikonet, utan bara just fångad av att resultatet blev som det blev.

I bakgrunden finns ett utkastat påstående av en stockholmskamrat:
– Det lönar sig inte att försöka samtala med stockholmare man möter på stan. De bara glor ner i sina mobiler och bryr sig inte om någon annan.

Sanning eller myt?
Vi som jobbar med journalistik bör ju ständigt fråga oss om det vi får veta är sant eller osant. Hur skulle jag få reda på om detta uttalande var korrekt eller inte?

Varför inte vandra mera i vår vackra stad?
Sagt och gjort. Det kändes nyttigt för kroppen och efter ett tag gav det också stimulans för knoppen.
Det visade sig nämligen ganska snart att stockholmare som blir approcherade verkligen inte sätter näsan i vädret eller håller kvar den i smartfonen.
Nej, långt därifrån. Men du måste våga och vilja ”störa” folk och bidra till att de blir mer sociala i det korta mötet.

Jag tror att du också måste vara positivt nyfiken på dem som finns runt omkring dig.
Börja samtalet med något allmänt, kanske trivialt, som du sedan lämnar så snart det går.
Våga bli personlig men inte privat. Var den gränsen går tror jag att många känner av utan att direkt ha reflekterat över det.

En hund, hos den du vill föra ett samtal med, är en fantastisk tillgång.
För mig var hundar, i början, ett djur på fyra ben med en mun som det ofta droppar litet ur.
Idag kan jag skilja på åtminstone ett tiotal raser och har insett att en hund kan ha en personlighet och komplettera ägaren och ge honom eller henne både sällskap och ro. Jag hade nog kunnat ana det men nu vet jag hur det verkligen är.

Måste det vara en hund för att det ska bli ett möte?
Inte alls. Det kan vara ett trafikljus som just blev rött, en elscooter som låg mitt i vägen eller, om promenaden sker i kvällningen, att vi får dela en av de många vackra solnedgångar som ger staden det mjuka och välkomnande ljuset som det är så lätt att stå kvar i en stund och verkligen möta en människa som du, för någon minut sedan inte ens visste att hon fanns.
Nu berikar hon din själ och ditt hjärta.

Misslyckas man ibland?
Ja, men inte ofta och jag tycker att mitt experiment kan sägas vara lyckat.
Det här vill jag fortsätta med de år jag har kvar.

Och det här leder också till Nyfikengrå.
Vi vill bidra till möten, många möten med medarbetare som ofta bjuder på det oväntade. I början kan det också verka trivialt men ger oss sedan möten som vi troligen kommer att minnas länge.

Slutsats:
Gå in på Nyfikengrå – bläddra bakåt – läs en del inlägg igen och möt dina vänner på nytt.

Det är de värda!

Och välkommen också till en ny vecka!

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren