Folk, Sport

Muhammad Ali en fixstjärna för alla åldrar

Muhammad Ali 1966. Foto: en.wikipedia.org.

Det känns nästan som om jag har träffat den där boxaren som hann bli så mycket mer än mästare  i ringen.

Fast det har jag inte. Han har varit död i ett år nu. Han dog 3 juni 2016.

Men den som besöker Louisville i amerikanska delstaten Kentucky kan inte undgå att märka hans närvaro. För det var här han föddes, pojken Cassius Clay som blev världsstjärnan Muhammad Ali.

Det var här han gick i skolan, det var här han började boxas, det var hit han ofta återvände, det är här han är begravd. Och det är här hans minne hedras på alla möjliga sätt, av alla, oavsett ålder, hudfärg, religion och samhällsställning.

Enkla förhållanden

Alis historia började i enkla förhållanden. Men han kom till den verkliga världstoppen. Inte bara som idrottsman; nej, han blev en opinionsbildare av rang. Och att han blev muslim verkar i dag inte störa vare sig katoliker, protestanter eller judar.

Mitt i Louisville ligger det påkostade Muhammad Ali Center. Här kan man pröva att boxa med en päronboll, här står de kärnfulla citaten sida vid sida, här går de gamla matcherna att se igen, här finns hans motivering till att vägra militärtjänst, här citeras hans kärleksbudskap, här finns bilderna på hans möten med makthavare, hans egenhändigt målade bilder och en ”äkta” boxningsring.

Yvonne.

Jag träffar Yvonne. Det är hennes första besök här, hon är förväntansfull: kommer hon att känna igen saker från barndomen, från skoltiden? De var ju faktiskt klasskamrater, födda 1942, i Central High School, inte så många kvarter bort!

-Han var en sån rar pojke, säger hon och ler. Så rotar hon i sin stora handväska och fram kommer ett suddigt och tummat litet foto på en svart kille: Cassius Clay, kanske i 14-15-årsåldern.

-Jag hade en bild på oss tillsammans men den är borta! säger hon med beklagande tonfall.

Alla vill berätta sin historia

Det verkar osannolikt, men faktum är att i Louisville (som har en kvarts miljon invånare) verkar det enkelt att springa ihop med folk som faktiskt haft med den store idolen att skaffa. Och alla vill berätta sin historia.

Rita Jones.

Som när Rita Jones och hennes man inviterades till en mottagning som stadens makthavare höll för hedersgästen Muhammad Ali, på toppen av sin karriär. Paret Jones visste inte riktigt varför inbjudan kommit, men gick förstås dit, chansen att få skaka en så berömd hand var ju lockande.

-Vi kände oss lite bortkomna och stod ensamma i ett hörn, berättar Rita, nu en framstående aktivist för de svartas rättigheter.

-Men plötsligt fick Ali syn på oss och kom fram.

Han log brett och sa ”Hey folks, you must be this party´s honorary niggers, right?”

Hon skrattar gott när hon upprepar hans replik, med n-ord och allt … och faktum var tydligen att de svarta partygästerna var extremt få den där gången.

Cassius växte upp i ett hus som nu omvandlats till museum, öppnat bara dagar innan han dog. Det ligger på 3302 Grand Avenue, men vi kör fel och irrar bort oss fullständigt. Till slut måste vi stanna och be om hjälp.

-Det är krångligt, många enkelriktningar, säger en man som i stället hoppar in i sin egen bil och säger åt oss att följa efter.

En riktig flicktjusare

Det är en bit att åka och vid varje rödljus hinner jag prata med honom där han sitter bakom ratten i sin nedcabbade Oldsmobile av äldre årgång.

Och naturligtvis kände han Ali! Sparrade honom till och med. Nu har han lagt av med boxningen men försäkrar att det var vansinnigt roligt så länge han höll på.

-Muhammad, som vi lärt oss kalla honom nu, älskade allt som hade med boxning att göra, det gjorde jag med. Men han struntade gärna i plugget och gick till klubben i stället. Så blev han också en riktig flicktjusare, han var ju så vältränad och snyggare än alla vi andra och kunde välja och vraka! Och det gjorde han!

Vår vägvisare skrockar manligt belåtet och vinkar hej då.

Muhammad Alis bror Rahman.

Väl framme vid det rosa huset tar Muhammad Alis bror emot. Han boxades också, med mindre framgång än sin storebror.

Randolph gick i broderns spår och konverterade till islam. Han tog namnet Rahman Ali.

Fast medan storebror blev världsberömd och rik uteblev Rahmans framgångar. I dag poserar han gärna för dem som besöker hans barndomshem, men han gör det inte gratis. Övrig personal ser aningen besvärad ut men nickar, jo, den som vill ta bild får betala, Rahman behöver varje dollar. Han är inte frisk heller, talar inte helt sammanhängande. Kanske en skada från tiden mellan repen?

Huset återställdes till sitt ursprungliga utseende med pengar satsade av bland andra George Bochetto, en förmögen vit advokat och boxningsfantast från Philadelphia.

-Det här är en bit av USA:s historia, viktig att bevara, har han sagt i intervjuer och vill att projektet ska ses som en hyllning till ”en av de största amerikanerna som funnits på mycket, mycket länge”

Vissa detaljer i hemmet fanns på foton, annat mindes brodern. En del köksredskap är rent av de samma som deras mamma använde, Rahman hade dem kvar …

Och känslan man lyckats skapa är faktiskt att besökaren kommer in i ett rätt så vanligt hem i 50-talets USA. Än så länge är museet väldigt nytt, men man räknar med att Alis beundrare kommer att strömma till, från hela världen.

Alltid blommor vid Alis minnessten

Hundra tusen människor kom till begravningen. Blommor ligger alltid vid Alis minnessten. Stora väggmålningar i Louisville visar scener ur hans liv. Vid universitetet står han staty.

Ingen glömmer att han tände den olympiska elden i Atlanta, trots att han redan då var svårt märkt av sin sjukdom. Hans kamp mot väpnade konflikter och för mänskliga rättigheter glöms inte heller.

Det är svårt att ta in mängden av bevis för kärlek och beundran, oförminskad även ett år efter hans död, en minnesdag som också högtidlighålls.

I alla åldrar vet man vem han är. Han är en stolthet, en nationalsymbol, en förebild, en fixstjärna – även om vi vet att också en sådan en dag måste slockna, precis som Ali gjorde. Men kärleken till honom består.

Text och foto: Aina Bergvall…

…har arbetat på Sveriges Television i 45 år, bland annat som nyhetsredaktör och korrespondent i Latin­amerika. Hon har även gjort rader av samhälls-, barn- och sportprogram. Nu skriver hon böcker och driver en egen blogg, Klimakteriehäxan.

  1. Har du läst? Och gillat vad du läst? Dela vidare så fler fans blir påminda om Alis storhet! Du klickar bara på Facebook-symbolen och publicerar i ditt eget FB-flöde.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren