Krönikor, Tyckt

Murens fall gjorde slut på amatörhyckleriet

Graffitikonst pryder det som återstår av Berlinmuren i dag. Foto: Ingrid Lindgren

Graffitikonst pryder det som återstår av Berlinmuren i dag. Foto: Ingrid Lindgren

För 25 år sedan föll Berlin-muren med enorma politiska följdverkningar, vars verkliga betydelse historikerna ännu inte riktigt kunnat bedöma. Även idrottsvärlden påverkades kraftigt, invanda styrkeförhållanden förändrades, särskilt när Sovjetunionen upplöstes och ersattes av Ryssland och en rad andra länder. Inte minst kunde de baltiska staterna uppträda med egen flagga, efter att tidigare ha fått sina framgångar införda i en skrytsam sovjetisk kolumn.

Därmed avslutades en lång idrottslig, stundtals obehaglig prestigestrid mellan öst och väst. Sovjet framträdde som idrottslig stormakt först efter andra världskriget, tidigare höll man hellre till i egna stortävlingar, typ spartakiader.

Vid den sovjetiska olympiska debuten i Helsingfors 1952 plågades världen av det kalla kriget, vi levde under det ständiga hotet av ett fruktansvärt atomkrig. För båda sidor blev det viktigt att framstå som försvarare av det bästa politiska systemet och framgångar på idrottsområdet blev strålande propaganda.

Hårda medaljstrider

Idrotten blev också ett andningshål, en trots allt fredlig kamp, där respekten för den andra sidans människor nog också ökades. Formellt rådde amatörregler, men i USA åsidosattes dessa av collegeidrotten och i öst fick framstående idrottsmän militära befälsgrader utan ett ens tjänstgöra i uniform. OS efter OS, särskilt sommartid, utvecklades till hårda medaljstrider, där lyckan växlade genom åren.

Den stat som mest av alla och utan hänsyn tog idrotten på allvar var Östtyskland, DDR. På nästan alla områden var Västtyskland överlägset, men inte när det gällde idrott. DDR:s framgångar var så enorma att misstankar om avancerad doping föddes omgående.

Enstaka avslöjanden kom också, men det fanns många västliga bedömare som ansåg att DDR skapat den perfekta staten för idrott.  Ett nytt Sparta. Sanningen var en annan: Den östtyska staten hade i decennier sysslat med systematisk doping av sina idrottstalanger, som inte alltid visste vilka ibland farliga medicinska experiment de utsattes för.

Kuslig rovdrift

Det var en kuslig rovdrift med människor, som uppdagades först efter murens fall och när de östtyska arkiven öppnades. Dopingproblemen har inte försvunnit sedan dess, men något liknande DDR:s cynism har aldrig avslöjats.

Murens fall och Sovjetunionens upplösning gjorde också slut på amatörhyckleriet.  Vid och efter OS i Barcelona öppnades spelen för professionella idrottare och det är numera bara proffsboxare som inte får tävla olympiskt.

Denna ärlighet är givetvis bra, men kommersialismen har vuxit sig allt starkare, kanske för stark. Toppidrotten styrs alltmer av hänsynstagande till TV-bolag och sponsorer, vilket innebär att idrotter med små arenor och blygsamma publikintäkter trängs undan.

De olympiska spelen och de stora mästerskapen i stora grenar har blivit gigantiska spektakel och nyligen såg vi I Sotji hur Ryssland vräkte ut miljarder kronor för att imponera på omvärlden. Utan att egentligen lyckas.

De olympiska spelen har blivit så kostsamma, att de för allt fler länder bli omöjliga att hantera och arrangera. Kvar står en del diktaturer som kan satsa utan att ta hänsyn till sina befolkningar. Detta blir i längden ohållbart.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren