Debatt, Krönika, Natur, Plåtat, Upplevt

När det blåser

Foto: Aina Bergvall

Rätt som det är ramlar jag på folk som fnyser och rycker på axlarna åt oss som oroas av statistiken kring vårt klimat. Det förvånar mig.
Härom dagen upplevde jag något som måste vara snudd på unikt.

Det var bara en lätt vind i luften när jag vandrade runt Reimersholme. Längs stranden växer träd, många riktigt stora.
När jag precis ska passera ett av dem hör jag konstiga ljud.
Är det någon som klättrat upp i trädkronan? Det knakar lite mer. Ingen människa, inget djur syns till.

Nyss stod pilträdet där … men fallet hann jag inte
fotografera …

Och så händer det: Den stora pilen lägger sig majestätiskt ner, med största delen i vattnet och rotklumpen upp i luften. Braket är konstigt nog inte särskilt högt.
Vi är sammanlagt tre personer som ser det hända, alla tappar hakan, ingen hinner få fram en kamera för att föreviga fallet som förstås är över på ett par sekunder.

Ser man sig om i naturen är det gott om vindfällen. Vid en tur i Roslagen för en tid sedan, i närheten av Kapellskär, såg jag ofantliga mängder ved till salu, ofattbart många kubikmeter i stora ”kassar”. Inte för att markägarna i trakten är speciellt inriktade på den sortens handel, men för att ved var det enda det kunde bli av alla de stormfällda träd som var resultatet av Alfridas framfart vid nyåret 2018/19. Det var en äkta naturkatastrof, varken mer eller mindre.

När jag tar en promenad i mina värmländska hemtrakter ser jag ideligen omkullfallna granar och tallar som blivit offer för en eller annan stormby. Ingen har hunnit eller orkat rensa upp, såga stammarna i bitar, ta bort resterna av förödelsen. På ett ställe hänger ett träd på en kabel över landsvägen, som visserligen inte är livligt trafikerad men ändå! (Just det trädet blir dock omhändertaget relativt snabbt.)

Visst hände det väl också förr att det stormade, men de riktigt hårda vindarna är vanligare på 2000-talet, och att det inte skulle ha med ett ändrat klimat att göra är det få som vågar hävda. Orkaner var något som drabbade exotiska trakter, inte Norden, inte Sverige … men det var då det.

Alltså måste vi räkna med mer stormskador på våra viktiga och värdefulla skogar, träd som faller över hus och vägar. En släkting fick familjens två, för vardagslivet nödvändiga, bilar krossade när en trombliknande virvelvind drog fram över deras tomt för ett par veckor sedan. Det var rena turen att ingen människa kom i vägen.

Och när den ”gammalmodiga” stränga vinterkylan uteblir saknas tjälen i marken, en faktor som annars bidragit till att hålla fast trädens rötter i ett iskallt grepp om vintervindarna varit hårda.

Som skogsägare är det inte mycket man kan göra, mer än att hålla tummarna för att den värsta blåsten ska hålla sig borta.
Men det är stora summor som går till spillo när värdefulla träd trillar i ett jättestort plockepinn.
Till råga på allt är det fult också. I en miljö som annars kan vara så otroligt vacker.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren