Folk, Krönikor, Tyckt

När Reinfeldt läxar upp rättsväsendet

Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) möts i partiledardebatten. Foto:Carl-Johan Söder/SVT)

Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) möttes i partiledardebatten.
Foto:Carl-Johan Söder/SVT

Det stora som hände i SVT Agendas partiledardebatt den 6 oktober var att statsministern höjde rösten mot oppositionsledaren. På det ”vann” han debatten enligt Expressen. På nytt diskuteras i efterdebattsdebatten huvudsakligen i vilken form de skilda kombattanterna var och (sic) vilken lila slips som klädde bäst/sämst.

Men det fanns vid sidan om röstläget i tuppfäktningen en del verkliga frågor att lägga märke till. En sådan – och kanske den mest beklämmande – var att ingen kunde ge något begripligt svar på hur tragedier som den vid Lampedusa ska kunna undvikas i framtiden. Att politikerna känner sig handfallna inför det här problemet är fullt naturligt eftersom de är det. De kan inte göra något utan att få med sig EU och då ter sig uppgiften genast som oöverstigligt svår. Det får man kompensera med att höja rösten i andra och mer domestika frågor.

Handfallen

Det märkliga var att den statsminister som enligt många bedömare spottat upp sig i samma debatt visade sig stå handfallen även på (åtminstone) ett viktigt inrikespolitiskt område. Det gällde rättsväsendet.

Jag har aldrig tidigare hört en svensk statsminister angripa landets domstolar och delar av det övriga rättsväsendet på det sätt som Fredrik Reinfeldt gjorde denna gång. Hade han pekat ut enskilda myndigheter så hade det solklart varit fråga om ministerstyre. Nu var ”domen” över domstolarna generell .

Gång på gång återkom han till skillnaden mellan lagstiftarens (regering och riksdag) intentioner och rättsväsendets tillämpning . Domstolarna anklagas – och här är det självklart HD som är den prejudicerande instansen – när de straffskärpningar som lagstiftaren genomför inte får genomslag i rättssystemet.

När vi har straffskalor på ett till tio års fängelse så ser vi hur hela rättssystemet lägger sig på miniminivån eller till och med under. Det är inte acceptabelt, sa statsministern.

Inom lagstiftningens ramar

I sak är det lätt att hålla med om att domstolarna mildrat domarna utan att lagstiftaren bett om det. Det gäller i synnerhet narkotikabrott . Det kan hända att de nuvarande justitieråden är påverkade av sin ungdoms liberala syn på narkotika men det är ändå så att de håller sig inom lagstiftningens ramar. Det ansvaret kan Reinfeldt inte svära sig fri ifrån.

Att det blir frikännande i förvånansvärt många våldtäktsfall kan paradoxalt nog bero på att straffen ter sig för hårda för att domstolen ska vilja fälla en ung manlig förövare. I gengäld går då domen ut över den drabbade målsäganden som uppfattar att hon får ta skulden för att ha blivit sexuellt utnyttjad mot sin vilja. Det är ett orimligt system som endast kan avhjälpas med en s k samtyckeslag.

Högsta domstolens och Högsta förvaltningsrättens två chefer har nyligen gått ut och krävt att domstolarnas självständighet ska bli klarare uttalat genom att man tar bort Justitiekanslerns (JK) rättighet och skyldighet att övervaka domstolarna samtidigt som JK agerar statsmaktens advokat.

Och visst ska domstolarna vara självständiga – det är ett villkor i en rättsstat. Men lika självklart ska de döma efter lagen. Det är politikernas ansvar att se till så att den blir tydlig och verkligen täcker de straffvärda fallen och att domarnas personliga preferenser och tolkningar inte får genomslag.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren