Krönika, Samhälle

Nu ska även Sverige bli ett demensvänligt samhälle

En normal hjärna t v och en hjärna hos en alzheimersjuk person t h. Ill: Garrondo/sv.wikipedia.org.

Nog blev jag förvånad och något missnöjd med mig själv häromdagen. Jag visste ju inte att Sverige nu har en nationell strategi för omsorg om personer med demenssjukdom. Regeringen fattade beslut i maj (2018-05-24).

Jag tror dock inte att jag är ensam om att detta har förbigått mig. Det har uppmärksammats något i media men inte med den tyngd som frågan förtjänar enligt min mening.

För demenssjukdomarna är en stor utmaning både i vårt land och internationellt. I dag finns i Sverige mellan 130 000 –150 000 personer som har någon form av demenssjukdom och varje år insjuknar 20–25 000 personer. Många anhöriga berörs.

Globalt lever idag 47, 5 miljoner människor med denna sjukdom och man räknar med en ökning till 75, 6 miljoner år 2030 och till ofattbara 135,5 miljoner år 2050. Världshälsoorganisationen WHO har tagit fram en global handlingsplan och erbjuder stöd vad gäller utveckling av nationella strategier för sjukdomen.

Personer med demenssjukdom ska kunna leva med så hög livskvalitet som möjligt och så självständigt som möjligt.

Att regeringen nu har tagit ett beslut innebär att vi är likställda i Norden, Norge, Danmark och Finland har legat före oss. Sju strategiska områden för förbättring pekas ut:

Samverkan mellan hälso-och sjukvård och social omsorg.

Personal, kunskap och kompetens.

Uppföljning och utvärdering.

Anhöriga och närstående.

Digitalisering och välfärdsteknik.

Ett demensvänligt samhälle är enligt strategin ett samhälle där personer med demenssjukdom kan leva med så hög livskvalitet som möjligt och så självständigt som möjligt.

Socialstyrelsen har fått uppdrag att utveckla och sprida en modell för ett standardiserat insatsförlopp efter diagnosticering av demenssjukdom, riktat till kommuner och landsting. Detta ska kunna bidra till en ökad kontinuitet i vården och omsorgen och till rätt stöd och rätt insatser vid rätt tidpunkt under hela sjukdomsförloppet. Därmed bör tryggheten öka både för den sjuke och för närstående.

Modellen kan innefatta frågan om framtidsfullmakter ifall man inte längre har förmågan att ta hand om olika angelägenheter. Jag tror att detta är något som många i vår generation funderar på.

Kommunerna står inför stora utmaningar, både vad gäller personalförsörjning och kompetens.

En avgörande viktig fråga gäller personalens kompetens. Socialstyrelsen har ju konstaterat att det i alla yrkesgrupper inom socialtjänst och inom hälso-och sjukvård finns bristande kunskap om behoven hos demenssjuka. Kommunerna står alltså inför stora utmaningar, både vad gäller personalförsörjning och kompetens.

Skrivningarna i strategin refererar till en rad olika satsningar som tidigare initierats. Socialstyrelsen har ju också sedan 2010 tagit fram nationella riktlinjer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom.

Nu har Socialstyrelsen uppdraget att följa upp och långsiktigt hantera strategiska frågor inom ramen för den nationella strategin samt genomföra utvärderingar.

Myndigheten ska redovisa en plan för arbetet och uppdraget ska slutredovisas den 1 juni 2022.

Att det finns ett regeringsbeslut om en nationell strategi är välkommet även om man kan undra hur finansieringen är tänkt att lösas. Förhoppningsvis kommer denna stora viktiga folkhälsofråga att sättas i starkt fokus i samband med Socialstyrelsens arbete kring ett standardiserat förlopp .

Så kanske vi så småningom kan få ett demensvänligt samhälle.

  1. En mycket viktig fråga är också hur man så långt det är möjligt kan förebygga demens. Förebygga är som vi alla vet alltid det mest livsbefrämjande. Nancy Nilsson

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren