Folk, Samhälle, Tyckt, Upplevt

Nuit debout – en fransk rörelse för allas röst som bara växer

Manifestationen 9 april. Foto: en.wikipedia.org/Jules78120.

Manifestationen 9 april. Foto: en.wikipedia.org/Jules78120.

Natt efter natt sitter hundratals unga och mindre unga i kyla och regn på Place de la République i Paris efter den andra stora demonstrationen mot regeringens aviserade arbetsmarknadsreform den 31 mars.

Ungefär 2 000 samlades då på torget och genom överenskomna handuppräckningar röstade man för att stanna kvar. Sen dess har det rullat på för denna helt unika sociala rörelse som bara växer och från början stått helt fri från politiska partier och andra organisationer hur sant det än är att den står till vänster.

Men inga av de kända vänsterfilosoferna hälsar på. Det finns ingen ledare och ingen strategi. Den vill verka horisontellt heter det dvs allas röst är lika viktig i rörelsen Nuit Debout – uppesittarnatten.

Anhängarna samlas på kvällen och skyler sig under tältdukar inför nattens gemenskap med debatter om jobb regeringen kapitalismen klasskillnaderna. Där finns ingen ledare, inget program och ändå är allt synnerligen välorganiserat.

Språkrören kallar sig Camille

Omkring 200 frivilliga agerar språkrör. De kallar sig alla Camille, namnet fungerar som ”hen” dvs avslöjar inte könet på bäraren. De låter sig intervjuas men vägrar visa sina ansikten för kameror.

De ansvarar för de så kallade kommissionerna som var och en tar hand om skilda uppgifter. En tar hand om debatterna, en annan musiken, en tredje serverar mackor, en fjärde tillverkar banderollerna med röda bokstäver på svart botten.

Den skickliga marknadsföringen via sociala medier sköts framgångsrikt av en kommission som ser till att alla debatter sänds live via appen Periscope. Frivilliga anställda vid radio och tv har diskret skänkt Nuit Debout vad man har i garderoben hemma och med detta byggt ministudios som sänder Radio Debout och TV Debout på webben.

Blixtsnabb etablering

Tillkommer sympatiserande artister med gratiskonserter på torget med den väldiga statyn av nationalsymbolen Marianne om kvällarna. Nuit Debouts recept har blixtsnabbt etablerat sig i 60 större och mindre städer över hela Frankrike plus skilda platser i Spanien, Belgien och så i Berlin.

Ingen finansiär finns bakom verksamheten. Allt bärs upp av frivilliga i alla åldrar. En kväll ställdes frågan om det var meningsfullt att fortsätta av de trötta arrangörerna. Men det var otänkbart att bryta upp gemenskapen bland de hundratals som alltid återvände många efter jobbet medan studenter och gymnasister struntat i tentor och läxor för att inte missa diskussionerna.

I gryningen kommer polisen

I gryningen kommer poliserna och kör bort allihop. Det har stundom skett till musik. Det har hänt att poliserna dansat med ockupanterna. Fast lika snabbt har spänningarna vuxit som efter senaste helgen. Arrangörerna å sin sida har hela tiden varit mycket noga med gott uppförande. Inte tal om att lämna skräp efter sig. Nuit Debout är inte uppskattat av omgivningen.

I helgen deklarerade arrondissementets borgmästare liksom polischefen att de kringboende stördes och dessutom är folksamlingar inte tillåtna enligt rådande undantagstillstånd. Det är heller inte uppskattat att någon gjorde upp eld på platsen häromkvällen som en markering av att aldrig tänkte ge upp kampen för ett bättre samhälle.

I lördags kom första stora krisen. Flera hundra drog närmare midnatt iväg till premiärministerns privatbostad några kvarter bort för att – som man sa – ta en aperitif med honom. Han var visserligen på statsbesök i Algeriet men än sen.

Konfrontationer och tårgas

Väl framme väntade i stället polisen vid avstängd gata. Det blev konfrontationer och tårgas. Detta retade upp rörelsens okontrollerade svans av extremistiska våldsverkare.

De följande timmarna krossades skyltfönster till butiker och sex banker plus förstöring av bankomater. Svansen har även fått Nuit Debout att be polisen om hjälp.

François Ruffin. Foto: alter JT/fr.wikipedia.org.

François Ruffin. Foto: alter JT/fr.wikipedia.org.

Det är ingen hemlighet vem som inspirerat rörelsen. Det är journalisten Francois Ruffin född 1975 från staden Amiens i norra fattiga Frankrike.

Efter att ha utbildats vid landets främsta journalisthögskola vägrade han de fina jobb som därefter erbjöds honom i Paris. I stället återvände han till sin fattiga landsända där han vuxit upp i enkla förhållanden, grundade 1999 tidningen Fakir med mottot. ”ursinnig på allt eller nästan allt”.

Redaktionen bestod av fem frivilliga. Det dröjde inte länge förrän Ruffin skaffat sig mäktiga fiender med sina granskande reportage. Genom att köpa några få aktier lyckades han komma med på de stora företagens årsmöten där han ställde de mäktiga ledarna mot väggen. Åtalen haglade.

Ruffin blev dessutom snabbt lika avskydd av topparna i den lokala förvaltningen för sina granskningar. Tidningen tog fart men kommer idag endast en gång i kvartalet.

Tack chefen

Under tiden har Ruffin skrivit av rader av böcker och har högar av dramatik i byrålådan. Men riktigt känd för att inte säga kult blev han efter premiären i februari med dokumentärfilmen Merci Patron (Tack chefen) och som inspirerats av amerikanske Michael Moore.

Där skildras hur arbetare förlorar allt när storföretagen lägger ned för att flytta till låglöneländer ungefär som Findus i Sverige överger hundratals anställda i Bjuv för flytt till Polen.

I Ruffins film är det den kända lyxjätten LVMH och dess inte mindre kände chef Bernard Arnault som gisslas för sin girighet. Ruffin anser att vänstern inte klarar dagens utmaningar. Han vill se en arbetsmarknad av gemenskap ovan klassgränserna ända in i att betona att ge plats åt gatan i valurnorna..

Han har framfört sina perspektiv i prestigefyllda Le Monde Diplomatique och ofta medverkat i debatter i radio och tv låt vara att han mest gillat situationer där han av somliga medieägare portats från medverkan och utmanar gärna kända programledare i direktsändning.

Helt i tiden

Ruffins vrede gentemot president Hollandes regim som arbetsmarknadens villkor ligger helt i tiden. Må vara att arbetsmarknadsreformen – som kritiserats för att stärka arbetsgivarnas ställning gentemot arbetstagarna – nu är så urvattnad att det inte är mycket kvar av den Men det hjälps inte.

Francois Hollande. Foto: elysee.fr/L. Blevennec.

Francois Hollande. Foto: elysee.fr/L. Blevennec.

Kravet är att förslaget ska dras tillbaka helt och hållet. På torsdag ska president Hollande för första gången ta till orda under en stor 90 minuter lång tv-intervju där även fyra helt vanliga medborgare ställer frågor.

Det framträdandet kommer få stor betydelse för den fortsatta kampen. Samtidigt meddelar nyhetskanalerna att president Hollande under den stormiga lördagen dinerat med en amerikansk skådespelerska. Hon twittrade nämligen om mötet och avrundade med ett ”oh là là ”

Nuit Debout för sin del vet att framtiden inte ligger i att stanna kvar på Place de la République även om somliga anhängare börjat dekorera med blommor i buketter som krukväxter. Avsikten är att flytta ut tälten med debatten musiken radio och tv-sändningarna till förorten. .

Tillkommer oron att entusiasmen håller på att falna. Ingen missade att lördagens stora demonstration i Paris drog färre deltagare än tidigare. Endast våldsverkarna var fler.

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren