Krönika, Kultur, Läst, Samhälle

Ny bok: Mariaberget – en pärla i Stockholms stadsilhuett

Mariaberget Stockholm från sjösidan - Foto ur boken

Idag handlar bokkrönikan om Stockholm.
En bok om ”Mariaberget – en pärla i Stockholms silhuett”.
Och varför ska den som bor utanför stan läsa om detta?
Därför att boken är så strålande vacker och ofta så läsvärd.
Med den här boken i hand blir ett besök på söder, Södermalm, så mycket intressantare än om man bara ser sig omkring litet på måfå.

Rikard Larsson – författare. Foto: Ur boken

Rikard Larsson heter författaren, utbildad vid Konstfack i Stockholm och vid Institutionen för Kulturvård i Göteborg.
Konservator och fotograf är han förutom författare.
Han har förut skrivit om Stockholms stadshus, om portaler i Gamla Stan, om parken i Haga och om Stockohlms slott. Alla böcker utgivna på Bokförlaget Langenskiöld.

Nu var det alltså dags för Rikard Larsson att berätta om, visa bilder av och gestalta ett av områdena på söder med mest historia, ja kanske mest i hela Stockholm.

I den här boken finns bilder på varje hus på Mariaberget som är värt att se eller som skulle varit värt att se om det ännu hade funnits till beskådande ifall Mariaberget inte varit utsatt för bränder och annat som på olika sätt har påverkat och givit stadsdelen dess nuvarande utformning.
Allvarliga hot om rivnings och ofta en obegripligt liten förståelse för hur mycket skönhet som finns i den bebyggelse som fortfarande kan skådas.

Laurinska huset strävar mot himlen från Mariaberget

Ingen som åkt söderut från Stockholms central har kunnat undgå att se den magnifika silhuetten av Mariaberget med Mariahissen nere vid vattnet och Laurinska huset som tronar högst upp och där emellan byggnader från tre århundraden.
Bland dessa hus har fotografen och författaren Rikard Larsson vandrat och förevigat många.
Mellan varven har han satt sig i arkiven och letat fram bakgrunden till det vi fortfarande kan se men också sådant som är försvunnet sedan länge.
”Idag”, skriver Larsson, ”är Mariaberget en plats som älskas av många. I utsikten över staden, från Monteliusvägen, över Riddarfjärden visar Stockholm sin allra skönaste sida för alla som tar sig hit upp”.

Utsikten är hänförande från Monteliusvägen

Men 1759 brann det mesta på Mariaberget. Sommaren hade varit torr, brunnarna hade sinat och när det började brinna den 19 juli fanns det inget vatten kvar att släcka med.
Dessutom var kåkbebyggelsen trång och gyttrig och brandkåren kunde inte släcka och både kåkar liksom stora delar av Maria kyrka förstördes i branden.
Detta ledde till fler stenhus i området som skulle minska risken för nya stora bränder.

Boken tar också upp många av de kulturpersonligheter som bott på söder. Carl Michael Bellman, författaren Ivar Lo Johansson, konstnären Eugen Jansson, skulptrisen Ebba Hedqvist och Olle Adolphsson som har en park uppkallad efter sig och som skrev texten till Sången om 34:an som Per Myrberg gjorde populär på sin tid.

Olle Adolphssons park – Foto: Ur boken

Arkitekten Bengt Lindroos, som till sin död bodde i Laurinska huset, har ritat flera hus på söder men är kanske mest känd som Kaknästornets arkitekt. Efter det uppdraget, sägs det, ville han enbart bo där han kunde se TV-tornet på Djurgården. Detta skriver dock inte Rikard Larsson om i sin bok.

Bilderna från Kattgränd och Blecktornsgränd är lika exotiska som namnen på gränderna  utan att bilderna är överdrivet konstnärliga.
Larsson väljer sina fotoobjekt väl och ser till att få utsnitten på fotona så beskrivande och väl exponerade som möjligt.
Boken är full av bilder som visar hur mycket originellt och vackert det finns hos de hus som Larsson hittat med sin kamera.

Marschalcks hus – Foto: Ur boken

Hornsgatans puckel, den gamla backiga delen av gatan framför Mariakyrkan, har, tycker jag, ett av söders vackraste hus med utsökta detaljer och välkomponerade våningsplan och fina materialmöten som gör huset till ett veritabelt konstverk med burspråk och, faktiskt, även ett porträtt av den första ägarens dotter.

Rikard Larsson tar också upp hur mycket det kan ge att gå längs gatorna på Mariaberget och läsa av husfasaderna och se vad som ursprungligen fanns här och vad som tillkommit efter branden.

Pryssgränd är en sådan gata som verkligen har en blandning av hus från 1700- och 1800-talen där man också lagt ner mycket arbete på att renovera med känsla för det historiska utan att det för den skull blivit omöjligt för dem som bodde där tidigare att kunna flytta tillbaka.

Verkstad på Prytssgränd – Bild ur boken

Författaren ägnar också många sidor åt det hantverk och den industri som funnits på söder. Lars Montén, en framsynt och skicklig industriman, drev en omfattande ljustillverkning på just Pryssgränd.
Montén hade insett att palmolja istället för stearin skulle göra ljusen nästan lika effektiva men betydligt billigare.

Pryssgränd har f.ö. fått sitt namn från två kvarnar, Stora och Lilla Pryssan, som låg uppe på berget. Mjölnaren, ägaren på 1600-talet, hette Johan Persson Preutz och det blev Pryss på svenska.

Vägen mot Monteliuspromenaden

Det går nog inte att anmäla boken om Mariaberget utan att ge plats för några ord om Monteliusgången, Monteliuspromenaden eller som den nog egentligen heter, Monteliusvägen.
En besökare som inte hittar den promenaden har missat mycket av Stockholms skönhet vilket boken verkligen visar.
På Rikard Karlssons bilder ser vi hur flanörerna på söder här kan se nästan alla hus i Gamla Stan, se hela Stadshuset, den märkliga tegelbyggnaden i all sin glans, och inte minst se hela Riddarfjärden med den pampiga Västerbron borta i horisonten.
På de många sittplatserna som satts upp på denna promenad sitter mycket folk och njuter under varma sommardagar.
Tack vare Monteliusvägen får många besökare också se vackra trädgårdar och lummiga parker som annars skulle varit dolda av planken på Bastugatan.

Boken slutar med en annan kulturhhistoria – filmens.

Söderkåkar – en välkänd ”pilsnerfilm” från 1930-talet. Sida ur boken

Här spelades nämligen filmen Söderkåkar in på 1930-talet med Edvard Persson och Dagmar Ebbesen.
En modernare variant av det temat kom senare i TV, tack vare att rivningarna på Mariaberget stoppades på 1960-talet.
Sune Mangs och Monica Zetterlund syntes då i huvudrollerna.

Det är alltså mycket man får veta genom denna bok som ger kunskap tillsammans med skönhet och njutning.

– Saknar vi som läsare då någonting?
– Ja, faktiskt.
Det står så mycket intressant i boken, nämns så många namn tillsammans med så mycket fakta att jag är uppriktigt förvånad över att boken inte har ett sak- och namnregister. Det skulle göra det åtskilligt lättare att leta sig tillbaka till intressanta ställen.

Men, å andra sidan, vad kan vi begära av en utomordentlig foto- och faktabok som bara kostar mellan 150 och 200 kronor.

Jag säger bara; köp den, läs den och njut av den vare sig du är från Stockholm eller från någon annan del av landet.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren