Krönika, Kultur

Ny film: Om det oändliga av Roy Andersson

Ett par svävar över en stad som ur en målning av Marc Chagall.

Enligt Roy Andersson är den fjärde filmen Om det oändliga hans bästa film i trilogin (!) om mänskligheten och kanske den roligaste också.

Igenkänningsfaktorn  är hög när det gäller miljöer och människor. Allt går i en gråskala med en fantastisk scenografi uppbyggd i studion på Sibyllegatan i Stockholm.

Roy Andersson fortsätter att beskriva människans litenhet och torftighet i universum.
Tablåer avlöser varandra med en fast kamerabild och det är till stor del amatörer som levererar de få replikerna.
Det är svart och dystert men ändå komiskt. Dock inte tillräckligt för att locka till gapskratt, snarare leenden. Men det eländiga blir ändå roligt.
Det är enkelt och ömsint.

Sånger från andra våningen från 2000, Du levande från 2007 och En duva satt på en gren och funderade på tillvaron från 2017 var alla roligare enligt min mening.
Men Om de oändliga är mycket tankeväckande och måste ses av alla som gillar Roy Anderssons estetik och underfundiga humor i denna blandning av ett grått Sverige och någon eländig öststat från kommunismens dagar.

Repliker ur filmen:
”Men kan det vara så att det inte finns någon Gud?”
”Nej, det vore fruktansvärt. Vad ska man tro på då?”
”Ja, inte vet jag. Man får nog vara nöjd med att man lever.”

Manus och regi: Roy Andersson
I rollerna: Bengt Bergius, Marie Burman, Amanda Davies med flera

Premiär fredag 15 november
Roy Andersson vann Silverlejonet för bästa regi vid årets filmfestival i Venedig.

Se trailer

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren