Rodin

Auguste Rodin var en banbrytande fransk skulptör. Han är ett av de stora namnen i konsthistorien, känd bland annat för verket Tänkaren. Han om någon var sinnebilden för det vi i dag kallar Kulturmannen, det vill säga det manliga geniet som omger sig med beundrande kvinnor. Om Rodin har regissören Jacques Doillon gjort en seg och lerfärgad historia.

Filmen börjar när konstnären håller på med Helvetesporten. En beställning till ett museum som aldrig byggdes. Helvetesporten är ett verk där delar  togs loss och blev till andra skulpturer.

Året är 1880 och Rodin (Vincent Lindon) är 40 år. Till sin hjälp har han Camille Claudel (Izïa Higelin), också hon en talangfull skulptör, expert på händer och fötter.

Den buttre Rodin, som ändå var de starka känslornas mästare, omger sig med otaliga kvinnliga nakna modeller. Flera av hans stora verk föreställer män, även de nakna. Av nakna manliga modeller ser vi dock inget i filmen!

Rodins passionerade förhållande med den förtvivlade Camille tar slut. I filmen försvinner hon bara ur hans liv. I verkligheten spärrades Camille Claudel in på mentalsjukhus där hon tillbringade flera decennier utan möjlighet att utveckla sitt konstnärsskap.

Rodins trogna hushållerska och älskarinna Rose (Séverine Caneele) lämnar honom inte trots konstant otrohet, han återvänder ständigt till henne. Ett år innan sin död 1917 gifte han sig med henne.

Det är svårt att känna någon större sympati med Rodin i denna film. Som det stora geni han var tilläts han att vara lynnig och egen. Tempot är lite som att trampa i lera, grått och trögt.

Intressant är att filmen spelats in i Rodins verkliga ateljé och i hans hus.

Regi: Jacques Doillon

I rollerna: Vincent Lindon, Izïa Higelin, Séverine Caneele med flera.

Premiär fredag den 1 december.

Se trailer här.

Den internationellt kände konstnären Ai Weiwei har besökt de stora flyktinglägren i världen.

Human Flow

Ai Weiwei om migrationen i världen

Över 65 miljoner människor runt om i världen har tvingats från sina hem för att undkomma hungersnöd, klimatförändringar och krig i de största mänskliga förflyttningarna sedan andra världskriget.

Om människorna och deras vedermödor och umbäranden på flykten har den kinesiske konstnären Ai Weiwei gjort en två och en halv timmar lång film. Vi ser Ai Weiwei filmas när han filmar och de flesta stora flyktingläger och migrantrutter i världen dokumenteras. 

Det visuella dominerar. Som vanligt ser vi kvinnor som försöker laga mat och tvätta under bedrövliga förhållanden. Unga flickor går flera kilometer för att hämta vatten. Männen står mest och röker. Katastrofen för framtiden blir än mer uppenbar när vi hör att många barn inte fått någon skolgång på fem år.

Filmen är helt koncentrerad på migrationen och människorna. Varför de stora flyktingströmmarna ökat nämns knappt alls. Det är oftast män som orsakar krig och konflikter och det är påfallande många män som flyr.

Slutorden får den syriske astronauten som konstaterar att det finns elaka människor. ”De borde skickas ut i rymden”. Det är lätt att hålla med om.

Regi:  Ai Weiwei

Medverkande: Israa Abboud, Hiba Abed, Rami Abu Sondos med flera.

Premiär fredag den 1 december.