Vår huvudstad har fått tillbaka en länge saknad attraktion, en tillflykt för både stockholmare och turister. Nationalmuseum  är öppet igen, efter fem långa års stängning.

– Det kan verka länge för er på utsidan, men för oss som jobbar här har det gått fort! säger en av museets anställda.

I själva verket har arbetet med att renovera och förbättra museet, som första gången öppnades 1866, pågått i tio år. De fem första gick åt till planering.

Lite mer siffror: 3000 personer har arbetat med projektet, från 50 olika yrkesgrupper. Tillsammans har de gjort 1 300 000 arbetstimmar. Slutnotan stannar (kanske) någonstans mellan 1,2 och 1,5 miljard.

Vad är det då vi fått för våra skattepengar?

Nutidens krav ser förstås helt annorlunda ut än de gjorde för 148 år sedan. Då bodde ungefär 100 000 människor i huvudstaden, Karl XV var kung, få byggnader hade elektricitet, men konstverk och intresse för dem fanns det!

Att museet var slitet efter så lång tid utan riktigt genomgripande renovering var förstås uppenbart.

Lokalerna har växt

Nu får besökarna komma in genom den pampiga entrén igen. De möter väl egentligen inga sensationella nymodigheter, kulturarvet ställs inte på huvudet precis. Carl Larssons Midnattsblot sitter på sitt gamla ställe, Karl XII:s likfärd finns förstås kvar.

Foto: Nationalmuseum/Pia Ulin.

Men lokalerna har växt och blivit ljusare, 300 tidigare igenbommade fönster släpper in solstrålarna och ytor som allmänheten inte ens visste fanns är nu öppna.

”Nationalmuseum i nytt ljus” har varit renoveringens slogan och museet är nu är inte bara större och ljusare, det är säkrare också. Alla har förstås kuppen från år 2000 i gott minne.

Då stals konst här för cirka 300 miljoner kronor, bland annat ett litet självporträtt av Rembrandt, ett verk som nu hänger där det hör hemma igen. I samlingarna finns över 700 000 objekt, några av dem nyinköpta. Alla kan förstås inte visas samtidigt trots att utrymmet ökat.

Eget rum för barnen

Designföremål från både förr och nu har getts ordentligt med plats. Klassisk formgivning med flera hundra år på nacken drar blickarna till sig. I skulpturgården möter man både Fredrika Bremer och Louis de Geer.

Barnens rum. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum

Barnen har fått eget rum. Museishoppen är rymlig och har såväl diskborstar som smycken, böcker och klädesplagg i sortimentet, förutom de obligatoriska konstkorten och affischerna. Höstens stora separatutställning visar många sidor av John Singer Sargent, kanske mest känd som porträttmålare i USA.

Foto: Nationalmuseum/Pia Ulin.

En vacker källarkorridor med valv i tegel hyser förvaringsboxar, toaletter och ett picknickrum. Och nog skulle man kunna behöva matsäck för att orka igenom alla våningsplan, alla smårum, alla intryck!

Fast det finns förstås bot för den hungrige ändå: välkände Fredrik Eriksson är krögaren som har hand om museets restaurang, också den skapad med tanke på konst och modern design.

En egen app

Nationalmuseum lanserar nu också en egen app, ja vi är ju ändå nästan inne på 2020-talet … Närvaro på digitala plattformar är ett nutida måste som museets ledning är väl medveten om.

”Ljust och fräscht” är ett begrepp för en svensk/skandinavisk blond stil som fått utstå en del spott och spe. Orättvist, tycker några av oss! Ljust och fräscht är nyöppnade Nationalmuseum också.

Skulpturgården. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.

Fotnot: På lördag 13 oktober 2018 slås portarna upp för allmänheten till den nyrenoverade byggnaden.