Bakom masken

Vackert men oengagerande

När första världskriget är slut 1918 har den unge Edouard (Nahuel Perez Biscayart) överlevt, men till priset att halva ansiktet är bortsprängt. Hans rike och aristokratiske far har vägrat att acceptera hans konstnärsdrömmar och Edouard vill absolut inte återvända hem.

Han iscensätter sin egen död med hjälp av en soldatkamrat, Albert (Albert Dupontel), och slår sig ner i Paris. Han börjar måla och kommer på ett fiffigt sätt att skaffa pengar genom att rita krigsmonument.

För att kunna möta andra människor och dölja sin skada börjar han göra masker, den ena mer fantastisk än den andra. Filmen bygger på romanen Au revoir là-haut som Pierre Lemaitre fick Goncourtpriset för 2013.

Det är vackert men trots sitt tema rätt oengagerande och med en historia som känns rätt förutsägbar.

Regi: Albert Dupontel.

I rollerna: Nahuel Perez Biscayart, Albert Dupontel, Laurent Lafitte, Niels Arestrup, Mélanie Thierry med flera.

Premiär fredag 13 april.

Titta på trailer här.

Misako (Mantarô Koichi) och Masaya (Tatsuya Fuji) närmar sig försiktigt varandra i Mot solnedgången.

Mot solnedgången

Försiktig kärlekshistoria

Masaya (Tatsuya Fuji) är en stjärnfotograf som håller på att förlora synen. Men han har lite synrester kvar och vägrar att ge upp sin kamera. Han håller desperat i sin Rollieflex och sin forna yrkesroll. 

Misako (Mantarô Koichi) skriver filmtolkningar för synskadade. Hon berättar vad som händer i en film, men tolkar också stämningar och känslor.

Masaya deltar i en testgrupp och ger henne plötsligt hård kritik. Hon blir intresserad av honom och de blir långsamt, med betoning på långsamt, intresserade av varandra.

Masaya har tagit en bild av en solnedgång och Misako vill se den plats där den är tagen. Om detta och deras försiktiga kärlekshistoria handlar filmen med avbrott för ett lite märkligt överfall. Inte riktigt vad jag väntar av regissören till Under körsbärsträden. Med andra ord: ganska tråkigt.

Regissör: Naomi Kawase..

I rollerna: Tatsuya Fuji, Mantarô Koichi och Ayame Misaki med flera.

Premiär fredag 13 april.

Titta på trailer här.

Death Wish

Förhärligande om vapen

Varning: Om du inte älskar att se en sammanbiten Bruce Willis  springa omkring och tortera och skjuta ihjäl folk så gå inte och se den här filmen!

Death Wish är en nytolkning av en film från 1974 som hade Charles Bronson i huvudrollen. En film som hade mått bäst av att falla i glömska.

I dessa dagar av protester mot de amerikanska vapenlagarna känns förhärligandet av att ta lagen i egna händer förfärlig trots lite ironi kring lättheten att köpa vilka automatvapen som helst.

För den som ändå tycker att det finns ett underhållningsvärde i detta så handlar Death Wish om en skicklig kirurg, Paul Kersey (Bruce Willis), som opererar skottskador i Chicago.

Hans fru (Elisabeth Shue) mördas och hans dotter (Camila Morrone) skadas allvarligt när ett inbrott går snett. Eftersom polisen är överhopad med mord och utredningen verkar gå i stå bestämmer sig Paul för att leta upp de skyldiga på egen hand. Och det för att taga dem av daga.

Han blir känd och beundrad som Dödsängeln. Ett av mycket få leenden ser vi när Bruce/Paul ser sig själv skjuta ihjäl en skurk på sociala medier.

Regissör: Eli Roth.

I rollerna: Bruce Willis, Vincent D’Onofrio, Elisabeth Shue med flera.

Premiär fredag 13 april.

Titta på trailer här.