Krönika, Kultur, Läst

Ögon, läppar. Hjalmar Gullbergs sista dikter

Hur och var dör man i Simrishamn?

Det pågår ett forskningsprojekt om vård i livets slutskede.
Vilken hjälp får man vad gäller smärtlindring, trycksår och ångest och hur förs samtal om att upphöra med behandling?
Ledstjärna för vården bör enligt Stiftelsen Hospice Österlen vara:
”Det sista andetaget är lika viktigt som det första”.

Cafésamtal

Cafésamtal äger rum dit allmänheten inbjuds för att tala om hur få ett samhälle präglat av medmänsklighet kring åldrande och död.
Häromdagen var rubriken för ett samtal – Kärlek -sjukdom- död fallet Hjalmar Gullberg.
Föreläsare var Anders Palm, seniorprofessor i litteraturvetenskap och nu knuten till medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
Ämnet medicinsk humaniora ska fördjupas inom läkarutbildningen, vilket är vällovligt.

Hjalmar Gullberg

Ögon, läppar är titeln på Hjalmar Gullbergs sista diktsamling.
Gullberg led av en mycket svår sjukdom. Han dog 63 år gammal den 19 juli 1961. Han gick ner i sjön och hittades där av sin älskade Greta Thott.
Palm berättade om Gullbergs liv, om den stora kärleken till Greta, om sjukdom och sista tid läste dikter.
Det blev andäktigt, under takåsarna på Österlens museum, bland åhörarna.
Genom att Palm refererade till den lyriska skatt Gullberg efterlämnat, trots svår sjukdom, tog skönheten över i rummet och väckte en stark livskänsla.
Gullbergs språk fortsätter att leva och ger genklang i vårt inre kring frågorna om existensen och sökandet kring denna.

Olof Lagercrantz

I min bokhylla hittar jag ett slitet exemplar av diktsamlingen som jag fick  från föräldrahemmet.
Instoppat ligger ett gulnat klipp, en text av Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter dagen efter Gullbergs död.
Lagercrantz hyllar Gullberg som en av tidens stora lyriker. Han säger att ju längre Hjalmar Gullberg levde desto viktigare blev för honom det eviga livet. Döden och ” gud ” blev hans huvudmotiv.
Lagercrantz talar om en längtan efter frigörelse från jaget, längtan efter den stund då inga ord behövs. Många minns säkert också Gullbergs tidiga dikt ”Hänryckning” som inleds med orden:  Då skall ej vår jordiska lekamen längre hindra och besvära oss.

Konst, dikt, humaniora och avsked

Cafésamtalet med Anders Palm gav en berörande erinran om att bakom generella bedömningar av vårdens kvalitet i hög ålder finns en enskild människa.
Hur vi dör, i Gullbergs fall genom att avsluta sitt liv, handlar om dig och mig.
Att Hjalmar Gullberg, som poet, hade en unik förmåga att ge ord åt belägenheten är en skatt att ta tillvara.
Vi behöver konsten, dikten, humaniora , som hjälp att närma oss avskedet.

En av Gullbergs sista dikter heter ”Jag bor vid ett rastställe ”och den sista strofen lyder så här:

En strandremsa bara med det låga gräset
som fåglarna valde på sin pilgrimsgång.
Jag bor under vägen som går till paradiset.
O, leva i ett vingbrus och dö i en sång!

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren