Lilla Ryssland, finns det någon sådan plats på jorden? Det finns säkert flera, men vi har hittat en, på en lite oväntad plats. Thailändska Phuket har det senaste decenniet besökts av runt en och en halv miljon ryssar om året, vilket borde vara mumma för den thailändska turistindustrin.

Kineserna är den absolut största turistgruppen, men ryssarna kommer starkt.

Under år 2010-2013 ökade antalet ryssar med ca 40 procent per år. Sedan vände kurvan på grund av läget där hemma. Nu ökar antalet besökare igen. 2017 låg ökningen enligt Phuket Gazette på 23 procent.

De flesta bor längs den största stranden, Patong beach. Men de finns överallt, till exempel på vår strand Naithon beach i nordvästra Phuket.

Och det går inte att undgå att de finns där. Varje skylt på gatan, varje litet gatustånd, varje restaurang har ryska som första eller andra språk, förutom thailändska och engelska förstås. Det finns till och med en liten resebyrå på gatan som enbart skyltar med sina utflykter på ryska.

Under en vecka bor vi på ett av de två riktigt stora hotellen på Naithon, Naithonburi resort. Hotellet byggdes 2005 med ett par huskroppar runt en fin pool (där Fritidsresors gäster upptog en inte obetydlig del av rummen), och har sedan dess byggts ut vart tredje år med nya byggnader.

I nuläget har man 450 rum, och de är fullbelagda under hela vinterperioden, berättar hotellchefen Nong. När vi frågar hur många ryssar som bor på hotellet svarar hon först 80 procent, sedan när vi ställer om frågan efter några dar eftersom vi inte riktigt tror på den, 90 procent. Hon vill nog inte tillstå hur den ryska dominansen ser ut…

Det köas vid gatuköket.

Med två personer per rum blir det runt 850 ryssar, eller mer. Och så några få andra gäster, som lätt drunknar i allt det ryska…. De svenska chartergästerna har i stället flyttat till det ännu flottare, och nyare, hotellet i norra änden av den kilometerlånga stranden, Pullman resort.

Vår vecka blir en intressant lektion i det ryska (semester)kynnet.

Till exempel att:

Det är svårt att få till ett leende när man möts vare sig det är i en trång hiss eller i andra utrymmen.

Detsamma gäller ryssarna själva. De för lågmälda konversationer om ens det, och förefaller leva i sina egna små bubblor med nollställda miner. Inte heller hejar de på andra landsmän, vad vi kan se.

På wifi-kaféet (finns inget internet på rummen) sitter man och surfar ungefär som på vilken svenskt kafé som helst, djupt nersjunken i sin mobil. Alla har en, även de yngsta.

Många av hotellets gäster är unga barnfamiljer.

Det är förbluffande många unga barnfamiljer på hotellet. De har ett, två eller tre små – och söta – barn från 0 till ca tio års ålder, som uppför sig oklanderligt vid frukostbord och i den enorma beachpoolen med konstgjord sandstrand inne i hotellområdet.

Det är också förbluffande många pappor som bär, snyter, leker och fixar med sina telningar. Mammorna förefaller att ta det mest bara lugnt. En och annan dask i stjärten hinner vi notera.

På väg ner till stranden med pappa i handen.

I poolbaren ser vi inga vodkadrickande personer, dvs långt från klichébilden av en ryss. Det är mest bara fruktjuicer och en och annan öl som förtärs.

I gymmet tränas det som på vilket svenskgym som helst.

Få verkar kunna engelska. Vi hör – och ser – ett ungt par som står med öppen dörr till sitt hotellrum och försöker förklara på ryska (!) vad som behöver åtgärdas för den unga thailändska städerskan…

Vid gatustånden försöker man också göra sig förstådd på ryska, eller så får det bli gester.

Mat tar man med förkärlek från matstånden, där det bildas långa (ryss)köer tidig kväll. Maten kånkas sedan hem i frigolitlådor till hotellet.

Frigolitmat för hembärning.

På strandkrogen är det handskrivet på ryska som gäller.

Samtliga massageinrättningar längs strandgatan skyltar på ryska, förutom engelskan förstås.

Sak samma med den färska frukten som säljs på gatan. På eftermiddagarna möter vi en strid ström som går in i hotellområdet med välfyllda plastpåsar med ananas och mango. Hur de fixar att tillreda frukten förstår vi inte riktigt, antagligen har de med sig knivar och andra redskap hemifrån.

När vi slår på hotellrummets teve är den inställd på en lokal kanal för ryssar i Phuket…

Den vackra stranden som allt kretsar kring.

Efter en vecka på Naithonburi  resort flyttar vi tillbaka till vårt vanliga hotell vid stranden. Där stöter vi strax på några tyskar, en fransman och ett par svenskar. Det vill säga – ordningen känns nästan återställd. Vi befinner oss i en internationell turistmiljö, som nästan alltid förr. Om det inte vore för alla dessa tecken på att vi fortfarande är kvar i Lilla Ryssland.