Läst, Samhälle

”Pensionssystemet har lurat oss alla”

Nystartade facebookgruppen Tantpatrullen demonstrerar på Mynttorget med parollen Höj pensionerna nu. Foto: Mari-Louise Lorentzon.

-Efter att ha skrivit en hel bok om pensioner är jag ännu argare än när jag började: över lögnerna, dumdrygheten och förmätenheten hos konstruktörerna och förvaltarna av det nya pensionssystemet.

Orden är frilansjournalisten och författaren Inga-Lisa Sangregorios. Boken hon skrivit heter Blåsningen – så har det nya pensionssystemet lurat oss alla (Karneval förlag).

Och hennes ilska, ja den genomsyrar hela boken från start till mål. Samtidigt som den är en saklig, och möjligen lite omständlig, vidräkning med det system som allas våra pensioner bygger på.

Visst, det har genom åren kommit en och annan bok. Inte minst av den oförtröttlige, förre generaldirektören för Riksförsäkringsverket, KG Scherman som skrivit flera böcker med kritiska ögon trots att han själv delvis var involverad i skapandet av systemet.

Den här gången är det som sagt Inga-Lisa Sangregorio som gör det. Redan i förordet förklarar hon varför:

Inga-Lisa Sangregorio.

”Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se sina realinkomster öka osannolikt mycket de senaste decennierna.

Det är en skam att ha lurat människor att tro att många års arbete skulle leda till en hygglig pension och sedan bryta mot det som med all rätt uppfattades som ett avtal mellan individen och samhället.

Men det jag har allra svårast för att förlåta är den enorma folkfördumningskampanj som varit och är en bärande del av det nya pensionssystemet.”

140 procents skillnad

Det som framför allt intresserat henne är utvecklingen av den allmänna pensionen, dvs den som grundar sig på tidigare förvärvsarbete. Det åskådliggör hon genom att jämföra politikernas arvoden med pensionerna:

En riksdagsledamot fick 26 500 kr i månaden 1995, 2017 är arvodet 63 800 kr, en skillnad på drygt 140 procent. Den som hade högsta ATP 1995 hade 14 169 kr i månaden, i december 2016 var motsvarande belopp 17 889 kr, en ökning med 3 717 kr eller 26 procent. Om man räknar bort inflationen är ökningen 190 kr under dessa 21 år.

Varpå hon ställer tre frågor till de folkvalda ledamöterna:

Är det rimligt att riksdagsarvodena under de senaste 20 åren ökat 160 gånger mer än ATP-pensionen, i realt penningvärde?

Är det värdigt ett land som Sverige att så många som arbetat hela livet har en pension som ligger under EU:s fattigdomsnivå?

Om inte – vad tänker ni göra?

Tyst om ATP-pensionärer

Inga-Lisa Sangregorio tjänade in hela sin pension enligt det gamla ATP-systemet. Därför finns också i bokens början historien om det som föregick det nuvarande pensionsystemet DNP (det nya pensionssystemet). För ett par år sedan fanns det nästan 550 000 ATP-pensionärer – födda före 1938 – men är för det mesta frånvarande i pensionsdebatten, skriver hon.

Arbetet med DNP påbörjades 1984 med en pensionsberedning som kom med ett huvudbetänkande, Allmän pension, SOU 1990:76. Inga konkreta förslag fanns med.

1991 tillsattes en pensionsarbetsgrupp, PAG, av dåvarande socialförsäkringsministern Bo Könberg som bestod av en liten handplockad grupp av politiker och experter. Ingen utifrån hade insyn i gruppens arbete.

1994 lade PAG fram sitt 900 sidor tjocka utredningsförslag Reformerat pensionssystem, SOU 1994:20.

Remisstiden var två veckor lång (inkluderat påsken), varpå departementet hade två veckor på sig för att skriva den proposition som riksdagen skulle ta ställning till.

Den 28 april presenterades lagförslaget för riksdagen och den 8 juni röstades det igenom med 279 röster mot 19.

-Se där en sant demokratisk process, summerar Inga-Lisa Sangregorio ironiskt.

Hon beskriver det nya systemet ”som ett uppbyggt perpetuum mobile som varje år sänker de utgående pensionerna i förhållande till lönerna och dessutom – fast det är ett senare tillägg – med ojämna mellanrum hugger bort en rejäl bit med en specialbyggd giljotin kallad bromsen”.

Det tog sedan sex år innan DNP trädde i kraft.

Underfinansierat från början

Själva poängen med DNP är att ”ingen kan veta hur stor någons pension kommer att bli. Inte andras, inte ens den egna”.

”Vad jag inte kunde förutse var att det efter allt detta tjat om att arbeta heltid hela livet skulle visa sig att det för många inte leder till högre pension är om de aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden.”

”Det viktiga är att inkomstpensionerna från början var underfinansierade, vilket alla ansvariga visste men knappast varit angelägna om att kommunicera till folket”.

”… jag kan inte heller påminna mig om att någon i klartext talat om att alla risker i systemet har lagts på pensionärerna”.

I den nyligen presenterade grundskyddsutredningen står det: – Eftersom effekten är kumulativ blir den allt större över tid. 20 år efter uttaget av en pension har inkomstindex ökat 37 procent mer än pensionen.

”I stort sett säger utredarna samma sak som jag, nämligen att detta inte är en olycklig tillfällighet utan en avsiktlig och förutsägbar följd av hur systemet är uppbyggt, och att det oundvikligen leder till att avståndet inte bara mellan ännu yrkesaktiva och pensionärer utan också mellan nyblivna och äldre pensionärer ökar för varje år”.

I slutkapitlet finns flera förslag på vad som kan/behöver göras:

  • Lägg garantipensionen som en grundpension i botten och låt inkomstpensionen fylla på uppåt.
  • Låt utgående garanti- och inkomstpensioner följa den genomsnittliga löneutvecklingen.
  • Tillsätt en sannings- och försoningskommission.
  • Tillsätt en ny pensionsutredning värd namnet som är öppen och förutsättningslös.

I väntan på den nya utredningen behöver de ”värsta hålen i dagens system lappas över”.

Och så till sist, som en sammanfattande slutkläm:

– Ingen gammal människa ska behöva leva sina sista år i fattigdom.

Det här är en viktig bok med både fakta och känslor som behöver läsas av många, inte minst av de unga politiker som nu sitter i riksdagen och bör ha kunskap om varför vi har de pensioner vi har och hur vi hamnade där vi är i dag .

3 Kommentarer

  1. Inge Josephson

    👏 Behöver det sägas något mer i den här frågan? Knappast. Bara att gå från ord till handling! För politikerna och för dig som röstar den 9 september.

  2. Britt-Maria Soltorp

    Att politiker förvånas över politikerföraktet är en gåta. Britt-Maria Soltorp.

  3. Ivar Tengklint

    Nu kommer dessutom en höjning för de pensionärer som har höga pensioner medan de lägsta hoppas över! Är alla partier överens om denna orättvisa? Tack Inga-Lisa för din avslöjande bok! Ivar Tengklint.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren