Folk, Krönikor, Tyckt

Pessimism och låg självkänsla inför EM-kvalet

Knappast någonsin har så mycket pessimism härskat som inför de kommande  två EM-kvalmatcherna mot Danmark. I bästa fall kan vi tydligen hoppas på att nå slutspelet i Frankrike nästa år genom att spela 0-0 på hemmaplan och 1-1 i bortareturen. Inte särskilt ljuva och inspirerande utsikter-

Just alla dessa bleka förhoppningar avslöjar tillståndet i svensk A-landslagsfotboll. Visst kan det vara besvärande med överdriven optimism – sådant har fällt många lag – men den ökande mängden jeremiader kan omöjligt öka den nödvändiga självkänslan.

Om stämningen i A-landslaget är låg är det knappast överraskande. I åratal har expertisen trumpetat ut att Sverige bara har en spelare av världsklass – Zlatan Ibrahimovic – resten är utbytbar utfyllnad, som bara ska assistera.

Den egna kapaciteten glöms

Det kvittar att det rör sig om välavlönade proffs, som ofta klarat sig bra utomlands, de har bara rollen som Den Stores sekundanter. Det värsta är såväl Zlatan som hans landslagskamrater med hull och hår har svalt denna beklagliga teori.

"Det finns ett avstånd mellan Zlatan Ibrahimovitz och hans sekundanter". Foto: en.wikipedia.org

”Det finns ett avstånd mellan Zlatan Ibrahimovic och hans kamrater”. Foto: en.wikipedia.org

Följden har blivit att många spelare tycks glömma den egna kapaciteten, spänna sig och därmed sjunka under sin egentliga nivå. Zlatans ofta överlägsna attityd hjälper inte, det finns ett tydligt avstånd mellan honom och hans kamrater. Man kanske kunde börja med att sjunga nationalsången tillsammans nu på lördag på Friends?

Danmark var länge svensk fotbolls läromästare, omöjliga att slå. Den första svenska segern 1916 kom sedan svenskarna legat på betalt träningsläger, vilket fick danskarna att prata brott mot amatörregeln.

En seger mot Danmark skattades så högt att Sven Rydell 1931 fick SvD:s bragdguld för en avgörande insats i en vanlig landskamp på Stockholms Olympiastadion. En viktig danskmatch var segern i den olympiska semifinal i London 1948, det blev ju senare guld.

Danmark halkade så småningom alltmer efter, i hög grad beroende på att man, till skillnad från de flesta andra länder, inte ville ha utlandsproffs i sitt landslag. Först på 1980-talet lossnade det och det blev några gyllene år för dansk landslagsfotboll.

Hatkärlek på plan och läktare

Länge var landskamperna mot Danmark årliga höjdpunkter, med ett slags hatkärlek på plan och läktare. Ett bottenläge nåddes 1956 då Sverige gjorde ett fuskbyte med en påstått skadad spelare och kom undan med oavgjort. Den svenska landslagsledningen fick avgå.

Numera möts länderna mest i kvalspel och på en, tycks det, allt lägre nivå. Danmark, som i sina bästa stunder spelat en briljant fotboll har hamnat i en taktisk återvändsgränd. Sverige, som genom åren gått till förbluffande många slutspel i VM och EM, har inte mycket kvar av den gamla kraften.

Så nog är matcherna ovissa. Och varför skulle inte det osannolika kunna inträffa?

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren