Folk, Lyssnat, Tyckt

Petra Mede om åldrandets sköna konst

Andreas Lundstedt och Petra Mede. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

Andreas Lundstedt och Petra Mede. Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio

– Jag kan tänka mig att sitta och mata duvor vid en vacker sjö. Det är själva sinnebilden eller kanske skräckbilden av vad en gammal människa får göra.

– Varför kan man inte få göra det? Det låter jättejättehärligt. Jag förstår inte varför man inte får bejaka det som är lugnt och stilla och eftertänksamhet.

Ungefär så reflekterade Petra Mede i går i sitt program Mede i P4 med just den frågan ”Mata duvor eller åka jorden runt – får man åldras som man vill?” .

Barbro Westerholm. Foto: riksdagen.se

Barbro Westerholm. Foto: riksdagen.se

Bredvid sig i radiostudion hade hon artisten Andreas Lundstedt, och i nästan två timmars tid klämde och kände de på frågan, både med sig själva och med inbjudna gäster. Till exempel Barbro Westerholm, 81 år, riksdagens (FP) äldsta ledamot och tidigare generaldirektör för Socialstyrelsen.

Vi som lyssnade gjorde det med glädje. Petra Mede funderade högt och oförställt om det här med ålder.

Till exempel att hon tänkt ganska mycket på hur hon vill bo, gärna på ett lyxigt ålderdomshem när hon är riktigt gammal. – Jag menar 80 plus, 70 är alldeles för ungt.

– Jag vill bo på ett sånt där äldreboende där man får betala 30- 40 000 kr i månaden. Det är som att bo på lyxhotell och äta trerättersmeny de sista åren.

– Jag hoppas t ex att jag är mycket starkare och friskare när jag är 80 än nu. Jag kanske kan springa maraton eller jogga lite grand!

Om att åldras. – När vi blir 80 – vem vill vi vara och hur kan vi vara och hur får man vara? Får man vara hur som helst? Det finns en massa fördomar och tabun om hur man borde vara.

– Det känns som om det är öppet att säga vad man vill om gamla människor. Och så tillskriver man dem egenskaper bara för att man har en viss ålder.

En fråga till Barbro Westerholm, ”den legendariska”: – Du har varit med ett tag vad är det bästa med att vara äldre?
– Det är att man får livserfarenhet som hjälper en i olika knepiga situationer.
– Man bryr sig inte så mycket när man snavar över otrevligheter som man gjorde när man var yngre. Jag tycker det är ganska bra att vara nästan 82 år.

Petra Mede radade upp en hel hoper med visioner: – Jag  ska inte börja sammanfatta mitt liv och dra mina egna slutsatser. Jag tror inte att det finns några sådana.
– Jag hoppas att jag har hittat den stora kärleken, eller kommit tillbaka till den gamla.
– Jag hoppas att jag blivit troende.
– Jag hoppas att jag kan skriva klart min gamla magisteruppsats som ligger och skräpar på vinden.
– Jag hoppas att jag inte har lika mycket ångest som jag har nu. Det är en nåd att stilla bedja om.
– Jag hoppas att jag blir behandlad likadant som nu. Det vill säga med artighet och respekt när jag förtjänar det och med en örfil när jag förtjänar det.

Varpå Barbro Westerholm kommenterar: – Livet blir aldrig som man tänkt sig. Det är bra saker och det är mindre bra saker. Då ska man njuta när det är bra man ska njuta rejält. För man vet att det kommer dalar också och när man är nere i dalarna då vet man att det blir bra igen.

Programmet avslutas med en kort telefonintervju med Petra Medes granne Doris Aronson 94 år, ”min största idol”, om livsvisdom.

Hennes bästa råd till Petra och till oss lyssnare: Att inte vara avundsjuk. – Möjligtvis på karaktärsegenskaper, men inte på utseende och på saker och ting som man har. Det är onödigt. Det ger ingenting…det ger ingenting…

Varpå Petra Mede avslutar: – Tack snälla Doris för att du ville ge det här rådet.

Och vi på Nyfiken Grå säger detsamma: – Tack snälla Petra för att du underhöll oss så väl om åldrandets sköna konst!

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren