Visst finns hon fortfarande, skådespelerskan och revyartisten Gunwer Bergkwist, kanske mest känd från Povel Ramels Knäppupp-revyer som spelades i två decennier, från 1952 till 1972.

I dag är hon 85 år och och i en filmad intervju med Nyfikengrås Gunnar Magnusson berättar hon om sina år med Povel:

Povel Ramel 1955. Foto:Jan Dahlander/Sydsvenskan/sv.wikipedia.org.

– Han är den som betytt mest för mig i mitt yrke. Vi ville sprida glädje, vi hade så roligt tillsammans. Vi var på samma våglängd när det gällde att arbeta.

– Han såg mig som sextonåring i Malmö, och tre år senare frågade han om jag hade lust att vara med i en revy som han skulle sätta upp i Göteborg. Jag blev överlycklig för han var min idol. Det var min dröm att få jobba med honom.

– Kemin stämde. Som han arbetade, hans sätt att arbeta på scenen, lite lekfullt och inte så allvarligt. Det var fantastiskt.

Gunwer Bergkvist. Foto: sv.wikipedia.org.

Den sista föreställningen var på Berns 1972. – Vi hade Karamellodier, det var vår sista knäppupp tillsammans.

Du var också vän med Martin Ljung?

– Ja han var en god vän, rolig och varmhjärtad.

Är det inte fruktansvärt att alla är borta?

– Ja, det är hemskt, men så är livet. Jag var yngst, därför har jag fått lite längre tid på mig.

– Povel Ramel, Martin Ljung och Lars Ekborg är de jag saknar mest inom teatern.

Lyssna på hela intervjun här!

Läs mer om Gunwer Bergkvist här!