100-årsfirande Finland som självständig nation går in ett tämligen ospännande presidentval i februari 2018. Nära nog ingenting talar för annat än att den sittande presidenten Sauli Niinistö kommer att få ytterligare en andra, sexårig mandatperiod.

Sauli Niinistö. Foto: Michał Józefaciuk/sv.wikipedia.org.

Detta sannolikt redan i första valomgången – vilket kräver minst 50 procent av avgivna röster – eftersom han i en färsk gallup gillas av 80 procent av de som svarat.

Den näst starkaste kandidaten, före detta biståndsministern Pekka Havisto från De gröna, får tio procent i stöd och övriga fem kandidater – bland annat Centerpartiets före detta partiledare och tidigare statsminister Matti Vanhanen med flera – mellan fyra och en procent.

Socialdemokraternas inte särskilt starka kandidat Tula Haatainen, före detta mångårig minister, har i nuläget inte mer än ett par procents stöd.

Den pragmatiske samlingspartisten Niinistö har lyckats väl med att ”göra sig till hela folkets president”, bland annat genom att inte driva frågan om finskt Natomedlemskap. Han har för övrigt goda relationer med Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist.

Sotereformen en tvistefråga

Nästa finska riksdagsval kommer först till vårvintern 2019. Men skulle möjligen kunna komma lite tidigare om nuvarande borgerliga koalitionsregering under Centerns Juha Sipiläs ledning skulle spricka innan dess.

En orsak skulle kunna vara den stora tvistefrågan i finsk inrikespolitik de senaste åren, den så kallade Sotereformen. Sote är en sammansättning av so=socialvård och te=hälsovård och är ett starkt omtvistat administrativt reformpaket inom social- och sjukvården i Finland.

Soteregionernas indelning av landet har varit och är omtvistat, bland annat i svenskspråkiga områden i främst Österbotten där svenskspråkiga Vasa-regionen och dess sjukhus med svensktalande personal förlorat specialistkompetens till finskspråkiga Seinäjoki och sjukhuset där.

Kompromissförslag

Nu har regeringen Sipilä lagt ett förslag som ännu inte behandlats färdigt i riksdagen. Det är en kompromiss mellan regeringens två stora Centerpartiet och Samlingspartiet.

Juha Sipilä. Foto: valtioneuvosto.fi.

Centern har fått igenom att landskapen ska administrera reformen medan Samlingspartiet för sin del har fått igenom att ytterligare privatiseringar och fria vårdval ska kunna göras.

Det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna, SDP, motsätter sig de föreslagna privatiseringarna av sjukvårdstjänsterna, liksom andra i oppositionen. Frågan lär komma att bli stor också i nästa riksdagsval som är planerat att äga rum senast vårvintern 2019, eller tidigare.

Juha Sipilä har så här långt med knapp nöd lyckats hålla ihop sin borgerliga koalitionsregering, en regering som i somras var hotande nära att spricka när populistiska Sannfinländarna (ingår i regeringen) sprack i två delar. En mindre del vars politiker sitter kvar i regeringen och en större del som i praktiken nu tillhör oppositionen.

SannFin har spruckit

Efter SannFins senaste partikongress i somras har partiet därtill spruckit. Opinionsmässigt ligger starkt främlingsfientliga Halla Ahos ledda Sannfinländskas del på runt åtta procents stöd i opinionen, medan utrikesminister Timo Soinis falang och nya partibildning under ledning av hans handgångne man, kulturministern och nye partiledaren Sampo Terhos partiblock (med flera statsråd i Sipiläs regering) bara samlar runt två procent av opinionen.

Centerpartiet vars ledare Juha Sipilä (en entreprenör och ingen politiker) är statsminister har tagit mycket stryk av regeringens svångrems- och besparingspolitik.

Partiet har tappat sin förstaplats i opinionen och ligger nu på cirka 15 procent i stöd. Man har också tappat i stöd på grund av Sotereformen.

Samlingspartiet största parti

Största parti i Finland just nu – liksom vid kommunalvalet senast – är Samlingspartiet som samlar runt 22 procent i opinionsstöd. Deras kärnväljare verkar nöjda med dagens regeringspolitik, som ”i stor utsträckning är samlingspartiets politik” (säger många i Helsingfors) – med förslag om ytterligare privatiseringar av välfärdstjänster, offentlig infrastruktur med mera.

Nuvarande partiledaren och finansminister Petteri Orpo vann omröstningen vid partiets senaste landsmöte över förre partiledaren och Bildt-kompisen Alexander Stubb . Det var ett lite överraskande resultat, även om det fanns ett inte obetydligt missnöje med Stubb som partiledare. Orpo som ny partiledare har klarat sig relativt väl – så här långt.

De finska socialdemokraterna SDP ger just nu ett intryck av hygglig tillförsikt inför framtiden, trots att partiet inte är störst i opinionen.

Men partiet håller sin andra plats som det intog i kommunalvalet senast och då med cirka 19 procents stöd. Det är bättre jämfört med senaste riksdagsvalet när SDP bara blev fjärde största parti, och sedan också hamnade utanför regeringen.

En rent borgerlig regering

En regering som nu består av Centerpartiet, Soinis falang av det splittrade och uppdelade Sannfinländska partiet som då blev näst störst i riksdagsvalet och de finska moderaterna, Samlingspartiet.

Med andra ord en rent borgerlig regering med Centerns Sipilä – en entreprenör från näringslivet utan större politiska erfarenhet.

SDP:s ledare Antti Rinne som kommer från de fackliga leden tycks ha stabiliserat sin ställning, spottat upp sig något som debattör/retoriker och driver en tydligare ideologisk linje – sett ur ett center-vänster perspektiv.

Svenska folkpartiet, Sfp – ingår ofta i finska regeringen men inte nu – ligger stabilt på knappt fem procent i opinionen. En del i partiet tycker att man borde försöka komma in i regeringen för att bättre kunna driva ”svenska frågor”.

Negativ politik i svenska frågor

Nuvarande regering bedöms rätt allmänt föra en negativ politik vad gäller det svenska språkets ställning i Finland.

Noteras ska också att Svenska folkpartiet är också det parti som tillsammans med Samlingspartiet starkast drivit kravet på finskt medlemskap i Nato.

Folkopinionen är däremot nu ännu tydligare än tidigare emot medlemskap. Förklaringen sägs vara att opinionen ”vill ha stabilitet och inga äventyrligheter”. I hög grad gäller det även Centerpartiets sympatisörer, som då också tvingar partiets ledning att vara försiktig i Natofrågan.

Bra försvarssamarbete med Sverige

Allmänt sägs också att det nu allt mera fördjupade försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet med Sverige fungerar mycket bra och täcker väl Finlands behov just nu.

För övrigt var ju det här något som belystes väl också på SJF Seniorernas möte i radiohuset i oktober med statssekreteraren Jan Salestrand i försvarsdepartementet och tidigare försvarsministern Mikael Odenberg.

Under mitt besök i Finland nyligen och samtal med journalister, tidigare statsråd och andra noterades just detta väl fungerande försvarssamarbete med Sverige. Och även att samarbetet mellan Sverige och Finland borde fördjupas på fler områden än utrikes- och försvarspolitiken. Till exempel inom områden som energi, utbildning, näringsliv, arbetsmarknad samt migration/integrations och socialpolitik.