Bilen rullar sakta framåt in mot Stockholm, köer som nästan alltid. Bilradion står på. Plötsligt lystrar vi till, en upprörd stämma säger:

– Efter att ha tjatat på folk att de ska jobba heltid hela livet så är det bara några hundralappar som skiljer i pension för en person som haft låg eller medelinkomst jämfört med en person som aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden.

Inga-Lisa Sangregorio.

Det är Inga-Lisa Sangregorio som intervjuas i P1:s utmärkta serie Kluvet land. Den här gången handlar det om pensionärerna, och är det någon som det senaste året fått debatten om pensionerna att vakna till liv igen så är det just hon.

I början av sommaren kom hon ut med en bok som uppmärksammats stort, inte minst på Nyfikengrå: Blåsningen – så har det nya pensionssystemet lurat oss alla.

Där beskrivs framväxten av det ”revolutionerande” pensionssystem som fem riksdagspartier tog beslut om för två decennier sedan.

Det som framför allt intresserat henne är utvecklingen av den allmänna pensionen, dvs den som grundar sig på tidigare förvärvsarbete. Det åskådliggör hon genom att jämföra politikernas arvoden med pensionerna. Hon ställer bland annat en fråga till politikerna:

Är det rimligt att riksdagsarvodena under de senaste 20 åren ökat 160 gånger mer än ATP-pensionen, i realt penningvärde?

Så här sa hon när boken kom ut:

– Efter att ha skrivit en hel bok om pensioner är jag ännu argare än när jag började: över lögnerna, dumdrygheten och förmätenheten hos konstruktörerna och förvaltarna av det nya pensionssystemet,.

I radiointervjun säger hon nu att ilskan lagt sig, och sorgen tagit över. Svar på sin fråga till politikerna har hon ännu inte fått.

Anette Nyqvist. Foto: Alexandra Sanchez Nyqvist.

En annan person som intervjuas är socialantropologen Anette Nyquist. Hon skrev en avhandling 2008 Opening the Orange Envelope. Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System.

En av hennes slutsatser är att pensionssystemet kan ses som ett exempel på att staten lastar över mer ansvar på medborgaren.

En annan att politiker och byråkrater strävar efter att utbilda och forma svenskarna till ansvarstagande, hårt arbetande och finanskunniga medborgare.

Både forskaren Nyquist och författaren Sangregorio ger en bild av hur det nya systemet togs fram. En sluten grupp med hälften sakkunniga, hälften politiker fick i uppdrag att ta fram ett förslag. Ingen insyn tilläts, ingen debatt fördes om det som i dag gör så många svenskar till fattigpensionärer trots att de jobbat ett långt liv.

Varför inte släppa fram en folkomröstning om pensionerna?

Här på Nyfikengrå konstaterar vi att det är hög tid att öka trycket på politikerna.

Varför inte släppa fram en folkomröstning om pensionerna? Den skulle om inte annat kunna sätta fart på en öppen demokratisk diskussion om vad det är för system som politikerna lagt i knäet på oss.

Vem tar den kastade handsken?

God läsning önskar

Ingrid Lindgren, redaktör och ansvarig utgivare