Krönika

Så länge jag kan formulera mig – så länge lever jag

Henrik Frenkels blogg

Välkommen till veckobrevet, Nyfiken Grå.

För några år sedan bodde journalisten Henrik Frenkel och jag i samma hus på Söder i Stockholm. Det var ganska struligt i vår bostadsrättsförening vid den tiden. Det var ofta svårt att göra sig hörd gentemot kapitalets representanter.
Till vilket pris som helst skulle detta hus, denna Söders pärla, restaureras till absolut toppskick.

Och pengar gick det åt – Karolinska idag, känns nästan futtigt – allt blev dyrare under reastaureringens gång och ingen ville ens leta efter bromspedalen – utom journalisten Henrik Frenkel som skrev att antal inlägg som pekade på de värsta galenskaperna.

Han blev, med förlov sagt, inte populär genom detta men han stod rakryggad kvar i sin omsorg om oss, som kanske inte var de rikaste i huset men som hade bidragit till mycket stämning och känsla genom åren, precis som Henrik gjorde vid den här tiden.

Av personliga skäl lämnade Henrik sedermera huset, saknad men fortfarande kvar i minnet hos många av de forna grannarna.

För oss är det tungt att idag läsa på Henriks nya blogg: ”Hjälp, jag har Altzheimer!?”

Samtidigt har han fått ett enormt gensvar för sin modiga kamp mot en obarmhärtig sjukdom som, trots all forskning, fortfarande bara har ett slut:
Att nästan ingenting minnas av människorna, minnena, kunskaperna, förmågorna och i Henriks fall, formuleringarna.

Jag kan inte låta bli att citera ett par meningar ur hans brev idag:

Mest glad blir jag över att ni ser vad jag vill, att bryta stigmat och börja prata öppet om att ha fått en diagnos. När jag den där regniga marsdagen precis hade fått veta att jag har MCI och troligen kommer att utveckla Alzheimer, så sökte jag på nätet efter alla berättelser från andra med liknande diagnoser. Tunnsått, verkligen tunt. Det är forskare, läkare och anhöriga som pratar. Men var fanns alla vittnesmål från drabbade? Alla kan väl inte ha gått in i demens direkt?
Många tycker att jag är modig. Nej, inte modig. Livrädd. Att prata och skriva om min diagnos är ett sätt att hålla den utanför mig. Undvika att jag hamnar i depression.
Jag är dessutom journalist, och det här är vad jag kan. Jag tänker att jag följer och intervjuar någon som heter Henrik Frenkel. Men det är ju inte jag. För jag är ju frisk. Och så länge jag kan formulera mig så lever jag.

Själv vill jag sluta dagens brev med ovanstående ord från Henrik.

Henrik Frenkel är en pionjär i sin roll.
Låt oss följa honom det finns många fler ord på hans blogg:

För den som vill veta mer om eländet har Hjärnfonden publicerat en sammanfattning över vad Altzeimers egentligen är men det är som Henrik sagt overkligt litet som hittills forskats fram och framför allt otroligt litet berättat av dem som drabbats och av dem runt om dem som drabbats..

Länk:
https://www.hjarnfonden.se/2018/09/alzheimers-sjukdom-vad-hander-i-hjarnan/

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren