Folk, Krönikor, Tyckt

Sätt kryss för erfarenheten!

Barbro Westerholm - på valbar plats. Foto: folkpartiet.se

Barbro Westerholm – en av få äldre på valbar plats. Foto: folkpartiet.se

– Det där skrev jag om för tio år sedan. Det är inget nytt!

Jag minns det väl. Som ung journalist sprudlade jag och jämnåriga kollegor av i vårt tycke oslagbara reportageuppslag och nyhetsvinklar. Men det vägde ofta lätt när uppslagen konfronterades med veteranerna på den stora dagstidningen. I deras tycke var uppslagen döfödda för kollegan hade redan uttömt ämnet för långe sedan. Då hjälpte den inte ens att påminna om att mannaminnet är kort i pressen.

Visst hände det att jag då och då önskade att de gamla stofilerna kunde dra all världens väg. Så småningom lärde väl även jag mig att det på en tidning behövs både ungdomlig entusiasm och gedigen erfarenhet för ett gott resultat.

Ovilja att lyssna på äldre

Oviljan att lyssna till de äldres erfarenhet har växt sig allt starkare i medierna och det tycks också ha smittat av sig på den likaledes trendkänsliga politiken. De unga kommer in och blir uppmärksammade om det så är för att de uppfunnit hjulet på nytt. Om det då i riksdagsgruppen finns 60- och 70-åringar som redan varit med om misstagen och berättar om det kan en politikerbroiler inte bli annat än förbannad. ”Betonghäckarna” ska bort!

I vanliga fall gäller mycket prat och lite verkstad inom politiken, men här är det tvärtom. De yngre klättrarna säger inte att de äldre ledamöterna ska bort, men man ser till att det sker. Det har alla riksdagspartierna jobbat effektivt med.

När den gångna mandatperioden nu löpt till ända kan man räkna att tio av de 349 ledamöterna hunnit uppnå pensionsåldern. Det betyder att den ålderskategori som utgör 25 procent av befolkningen ”representeras” av ett par procent i riksdagen. Andelen ser ut att kunna bli ännu lägre efter valet den 14 september.

Denna ”orättvisa” eller ”segregering” har i sommar uppmärksammats av KD-politikerna Rolf Åbjörnsson och Leif Hallberg som bägge kandiderar till riksdagen i Stockholm eller Stockholms län. De två har skrivit på SvD Brännpunkt och blivit kommenterade av riksdagsledamoten Barbro Westerholm (fp) som i motsats till de förstnämnda faktiskt står på valbar plats. Hon är ett tillräckligt känt namn för att Folkpartiet, som annars nästan genomgående satsar ungdomligt, ska se henne som ett potentiellt dragplåster i valet.

Inte sant att äldre inte vill

Barbro Westerholm menar att äldre människor inte gärna bor hemifrån under merparten av veckan. (Det rör sig i praktiken om fyra dagar). Varför är det inte så i andra länder som i det ”ungdomliga” USA där erfarenhet räknas som en stor tillgång i politiken?

Det är heller inte sant att äldre inte vill. Jag har personligen träffat på flera riksdagsledamöter som börjar bli lite till åren men som vill fortsätta. Med något enstaka undantag har de blivit flyttade så långt ner på listorna att de är svåra att ens upptäcka.

Hela samhället behöver de äldres erfarenhet också i politiken. Inte enbart eller ens främst för att bevaka de äldres pensioner eller den så kallade äldrevården – viktiga som dessa frågor ändå är. Nej, dagens ofta aktiva pensionärer är minst lika engagerade för en bättre skola eller kanske ett försvar värt namnet som sina barn och barnbarn. De vill att de politiska debatterna ska bygga på kunskap och erfarenhet och inte – som ofta sker i riksdagen – präglas av en häpnadsväckande historielöshet.

Partierna nominerar, väljarna väljer

En lag mot åldersdiskriminering kan vara välkommen ur andra synvinklar, men den kan aldrig tillämpas i politiken. Här är det partierna som nominerar och väljarna som väljer. Inför nästa val borde exempelvis pensionärsorganisationerna slå ett slag för en jämnare åldersfördelning på listorna.

Men i år är det för sent. Det enda som återstår är för äldre partimedlemmar att sprida kunskap om kandidater som man har förtroende för och för möjligheten att kryssa in dem i en riksdag med alltför många broilers.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren