Debatt, Krönika

Sigfrid Leijonhufvud: -Efter Brexit dags försvåra exit

Foto: europarl.org.uk.

Så länge EU är en mellan- snarare än en överstatlig union måste det vara möjligt för en medlemsstat att lämna. Den demokratiska instinkten låg bakom att EU  i Lissabonfördraget släppte eller tvingades släppa kravet att ingen fick lämna båten. Från år 2009 blev det möjligt för ett land att att efter förhandlingar dra sig ur inom loppet av två år oavsett om parterna nått en förhandlingslösning eller ej.

Hur länderna beslutar sig för att lämna har man inte kommit överens om. Det är en allvarlig brist som borde kunna reparareras.

Det naturliga är att ett beslut om utträde föregås av en folkomröstning.  Premiärminister David Camerons löfte för tre  år sedan att lova utlysa en folkomröstning var inte för att åstadkomma en Brexit. Det var en taktisk manöver för att bromsa den allt hätskare EU-kritiken från Ukip och en växande andel bland de egna anhängarna i Tory-partiet. Men att taktiken misslyckades kapitalt gör inte omröstningen illegitim.

En andra folkomröstning…

Nu är det miljoner i Storbritannien och många även i Sverige som talar om en andra folkomröstning i UK  med hänvisning till att valdeltagandet bara var omkring 72 procent.

Efterklokhet är en sak.  Visst kan man ändra regler som inte håller måttet. Men att låta nya regler bli återverkande är att bryta mot grundläggande demokratiska spelregler.

Dock – folkomröstningen var ju bara rådgivande? På papperet ja. Bägge sidor har lovat att respektera folkets utslag. Därför vore det ett svek av stora mått om parlamentet inte gjorde det.  Konsekvenserna skulle bli förödande.

Samtidigt kan man med fog undra om det är rimligt att en liten övervikt på några procentenheter i en folkomröstning med medelmåttigt valdeltagande ska kunna leda till så stora konsekvenser? Inte enbart för det aktuella landet utan för den gemenskap där ”lämnalandet” i åratal och decennier åtnjutit fördelar men också iklätt sig förpliktelser som andra medlemmar varit beroende av.

Hög tid att dra lärdom

Det är svårt att se hur britterna skulle kunna backa bandet och stanna inom gemenskapen utan att skapa ännu värre kaos inom landet. Men för de länder som nu fruktar att fler EU-länder kan komma att närma sig exit-skylten är det hög tid att dra lärdom. Att ta bort exit-skylten är ingen lösning. Men det är rimligt att länderna för sin egen skull och med hänsyn till övriga medlemmars väl och ve försäkrar sig om att ett beslut om utträde är bergfast förankrat i folkviljan.

Det kan göras genom att kräva att nya medlemmar i EU-gemenskapen i förväg förbinder sig att vid eventuellt utträde låta en folkomröstning med kvalificerad majoritet och ett högt valdeltagande vara avgörande.

Kanske kunde man tala om 2/3 majoritet och ett valdeltagande över 70 procent?

Men sedan gäller det att också få nuvarande medlemmar att gå med på samma sak. Det kan bli svårare, men vore en uppgift för Sverige att bilda opinion för i Sverige och inom EU. Det vore något mer konkret än att bara – likt Per Albin under kriget – tala om hur väl rustade vi står.

Det är verkligen inte resandens ensak att lämna en union. Det bör visserligen inte göras omöjligt men svårt och kännbart med tanke på vad man ställer till för andra. De som i Sverige hävdar att EU bör vara generösa med Storbritannien är mot den bakgrunden naiva i sin välvillighet. Det går inte  att låta Storbritannien plocka russinen ur kakan utan att få exit-skylten att blinka inbjudande mot allt fler.

5 Kommentarer

  1. Olle Wickbom

    Har man lämnat garanti för att acceptera folkviljan så har man. Och apropå procentsatsen, så valde inte fler än 52,3 % i Sverige att ansluta sig till EU. Men nu ondgör sig det stora flertalet i Main Stream Media över att det blev brexit. Så pass mycket att man hävdar, att det skall hållas en ny folkomröstning.

    Och de som i dag hävdar att brexit var fel, är naturligtvis de som flyter ovanpå och bara har gott av att stanna, De har ju sitt på det torra, och har ingen känsla för att ”folket”, som röstade för brexit, skall få göra sin röst hörd.

    Om nu, vilket jag innerligt hoppas, Storbritannien får ut så mycket mer av att stå utanför EU, bevisar det att EU är dödfött och att fler medlemsstater söker sig ut ur den välbetalda organisation, som är på väg att utradera nationalstaterna och därmed fjärma sig ytterligare från dem, som skall styra i en demokrati.

    Det enda negativa med ett utträde är risken att några stater råkar i luven på varandra, som de gjort förut. Fredstanken, det var mitt motiv för att ansluta sig till EU.

  2. Sigfrid Leijonhufvud

    Mitt förslag går inte alls ut på retroaktiv (tillbakaverkande) lagstiftning.Brexit måste naturligtvis respekteras. Det handlar om framtiden då man i kvarvarande EU-länder och naturligtvis för ev nya att ordna en beslutsprocess som gör att det solklart representerar folkviljan. Ett annat skäl är att det land som lämnar ställer till det för andra.

  3. Olle Wickbom

    Att Storbritannien ställer till det för andra är inget skäl att rösta för att stanna. Det kan aldrig någonsin bli fallet.

    Har EU bestämt sig för att något land kan gå ur, måste alla vara medvetna om följderna.

  4. Sigfrid Leijonhufvud

    Nu handlar det inte om vilka skäl man i en folkomröstning har att rösta in eller ut. Det rimliga är att exit föregås av en folkomröstning med kvalificerad majoritet och där dessutom röstdeltagandet är stort. Man ska alltså kunna vara säker på att resultatet reflekterar folkviljan. Det kan man inte vara i fallet UK.
    Att alla ”måste vara medvetna om följderna” är en utopi.

  5. Olle Wickbom

    Att alla ”måste vara medvetna om följderna” är ingen utopi. Det står i EU:s stadgar. Och, än en gång: Det är ”folket” som styr! Inte Ni EU-tillskyndare.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren