Folk, Krönikor, Tyckt

Sigfrid Leijonhufvud: Kungens vrede i högsta grad befogad

Stenhammar slott

Stenhammar slott

Det har väckt uppseende att Kungen blev arg på en reporter från SVT Rapport som menade att Kungen otillbörligen låtit renovera slottet Stenhammar med skattebetalarnas pengar.

SVT gick så långt att man inbjöd Hovets informationschef Bertil Ternert för att i Gomorron Sverige den 17 juni diskutera – inte hur SVT hanterat affären utan – hur Kungen hanterar medierna.

Mot bakgrund av det i långa stycken felaktiga och missvisande reportaget är det anmärkningsvärt att Bertil Ternert instämde i kritiken av att Kungen visat humör. Vreden var ju fullt begriplig och enligt mitt tycke också fullt berättigad.

Kung Carl XVI Gustaf. Foto: Alexis Daflos

Kung Carl XVI Gustaf. Foto: Alexis Daflos

Andra felaktigheter rättades inte

Inslaget utgjorde huvudnyhet i SVT Rapport den 13 juni. I påannonsen påstods att Kungen låtit skattebetalarna betala nio miljoner kronor för renovering av hans slott Stenhammar. Efter inslaget rättades den felaktigheten och svenska folket fick veta att Kungen arrenderar slottet från staten som fått slottet i gåva enligt ett testamente från 1901.

Men SVT rättade inte andra felaktigheter i reportaget och har på sin hemsida ännu den 17 juni kvar en artikel under rubriken ”Kungen miljonrenoverade – med skattepengar”.

I inslaget viftade en man som betecknades ”fastighetsjurist” med en kopia på testamentet. Han och senare även reportern talade om att arvprinsen – tidigare prins Wilhelm nu Kungen – får arrendera slottet för tusen kronor om året mot att arrendatorn står för ”alla onera” vilket enligt mannen skulle betyda att han ska svara för alla kostnader inklusive reparationer och renoveringar.

Men onera betyder inte det. Det betyder alla ”utskylder”, dvs. alla avgifter av olika slag. Det innebär alltså inget avsteg från testamentet att underhåll och renovering delvis bekostats av staten genom Fastighetsverket.

Ett senare avtal gäller

Senare har SVT visat ett avtal för 1960-talet enligt vilket arrendatorn skulle stå för andra kostnader. Men det är ett senare avtal som gäller den nu aktuella renoveringen. Avtal kan ändras och nya avtal ingås. (Enligt uppgift har Kungen lagt ner 30 miljoner kronor av privata medel på renoveringen och staten alltså nio miljoner. )

Att staten har en skyldighet att vidmakthålla sin egendom borde till och med för SVT Rapport vara en självklarhet. I det här fallet har man alltså tecknat ett avtal med Hovet för att göra just det. Att i det läget anklaga Kungen för att ha snuvat skattebetalarna på nio miljoner är så befängt att vem som helst i hans ställe skulle ha brutit ut.

De här enkla sambanden kunde Hovets informationschef inte förklara när han undfallande svarade på insinuanta frågor om Kungens uppträdande i Gomorron Sverige. Ternert bad inte SVT rätta de felaktiga uppgifterna utan höll med utfrågaren om att Kungen nog behöver medieträning.

Självklarhet att granska Kungahusets affärer

Att Kungahusets affärer kan och ska granskas i de delar som angår allmänheten är en självklarhet. Men det borde vara lika självklart att man som stort och dominerande mediebolag tar reda på fakta innan man beskyller någon – och det inkluderar statsöverhuvudet – för oegentligheter.

Det man i det här sammanhanget kan anklaga Kungen för är att han valt en mer än lovligt svag informationschef.

 

3 Kommentarer

  1. Jo du har helt rätt. Televisionen har börjat följa sin egen agenda istället för att inse att de har ett avtal om opartiskhet och saklighet med oss folket. Medierna uppför sig som om kungafamiljen vore kriminell och har låtit kriminella förtala denna familj. Tre av fyra av oss i folket tycker att vi ska ha en kungafamilj (senast Sifo i juni 2013) och dessa siffror har varit desamma sedan 1970-talet. Jag skrev själv en artikel till Debatt på SVT, men den har jag inte sett röken av. Här kan du läsa:

    http://annhelenarudberg1.blogspot.se/2013/06/att-hoppa-pa-kungen.html

  2. Michael Kindahl

    Jag har alltid undrat varför journalister har ett eget kall att hela tiden skriva negativa saker, är det ett personlighetsdrag, karaktärsdrag…..och att just journalister är undantagna från att verifiera att det som de skriver eller presenterar har någon form av kontrollerad sanningshalt, eller bara rapportera just den lilla bit som passar deras politiska agenda och rycker ut saker ur sitt sammanhang som skulle se mera positivt…….men inte passar journalistens syfte…….mycket märkligt släkte……många av dem i alla fall….det finns alltid undantag, det är dock ofta deras sanning som har större allmän intresse före verkligheten..det vore roligt att se ”Uppdrag Granskning” som behandlar journalisters kontroll av sanningshalten i inslag…..det går alltid att rätta sedan om det visar sig vara falskt i undanskymd rättelse artikel i tidningen. En intressant fråga vore hur många rättelser som procentuellt har stått på första sidan…..Glad Midsommar….

  3. Michael Kindahl

    Jag vill också tacka Sigfrid Leijonhufvud för ditt inlägg, mycket bra formulerat, tack….

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren