Livsstil

Skridskolycka: ett vidsträckt fält med svart oåkt is

På Mälaren en onsdag i februari. Foto: Lars Nilsson.

Det började inte så bra. Så långt man kunde se var Mälaren täckt av de senaste dagarnas lätta snöfall. Skridskorna kärvade mot den sträva isen. Det var åkbart men inte njutbart. Några av deltagarna i gruppen vände tillbaka.

Men så öppnade sig plötsligt en glipa i snön. Hård, svart is. Glipan blev större och större. Framför oss låg ett vidsträckt fält med svart, oåkt is.

Men var den tillräckligt bärig? Ingen fara, den erfarne turledaren Bengt hackade med sin pik och gav klartecken. Utforskningen av Ekolsundsvikens knirrande och knarrande isar kunde börja på allvar.

Vi hade startat tidigt på morgonen från Uppsala, nästan trettio personer som i Friluftsfrämjandets regi denna gång skulle prova åkbarheten på några Mälarisar.

Gruppmedlemmarna har kommit olika långt i livet; några är pensionärer sedan länge, andra drömmer om en pensionärstillvaro långt i framtiden då de kan åka skridskor varje dag. För långfärdsåkning kan nästan bli som ett gift: En vindstilla, solig vinterdag utan en skridskotur är en förspilld dag.

Men just denna dag var inte förspilld. Visserligen hade den norska vädersajten YR förutspått moln över Mälaren men där högg YR i sten.

Lätta fjädermoln i skyn, annars flödande sol och en lätt bris som gav skjuts på hemvägen.

Vi åkte över svarta isar, isar där flak frusit ihop i nya formationer och genomskinliga isar där man genom Mälarens klara vatten kunde se bottenvegetationen.

Här och där en råk och områden med öppet vatten. Då larmar isen. Det blir en högre ton. Vilken ton det är påstås musikaliska skridskoåkare dividera om.

Men ingen fara denna gång, ingen var ens i närheten av att plurra. Så efter dryga tre mil drog vi nöjda hemåt i väntan på nästa tur.

Det har alltså varit en storstilad skridskosäsong i år. Ingen snö och hyggligt kallt på nätterna. Inte perfekt för då ska Vikingarännet kunna köras ända in till Stockholms stadshus. Men bra nog med en vinter som till och med möjliggjort fina turer på havsis.

Något säger mig att det snart är över för säsongen. Nu väntar en jättelik vak.
Men snart är det december. Då fryser det på. Då är vi tillbaka på isen igen.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren