Krönika

Sommarminnen från förr – veckans brev från redaktören

Särskilt för oss äldre

Kära vänner, nu är vi inne i en tid på året som betyder något speciellt för många av oss.

Det var den tid när vi, som barn, fick åka till farmor och farfar eller mormor och morfar som bodde på landet eller åtminstone såg till att de var på landet under sommaren.

Ibland hade vi som barnbarn tur och fick komma till farföräldrar som hade gård och det var något särskilt med just det.

Naturligtvis fanns det i regel katt och hund på gården men ofta också andra djur som kor, grisar, hästar, får eller åtminstone några höns.

Det fina för den unga flickan eller pojken var att plötsligt få ta ansvar för saker som verkligen kändes betydelsefulla och samtidigt var kul.

Varje dag skulle djuren ha sitt och det var viktigt att dels göra riktigt och dessutom på rätt sätt.

Allt var inte så roligt men kvällarna var fina

Fast det fanns det ju annat som inte var fullt så roligt. Tänk på rensningen av jordgubbslandet, ofta mera som stora fält med en odling av jordgubbar där raderna kändes kilometerlånga.

Solen brände i nacken och knäna var ömma av kravlandet men det blev ändå klart till slut och det efterlängtade badet väntade.

Att sedan få ”kura skymning” medan de gamla berättade om saker i sin bardom, det var underbart. Vi hade ju inget att jämföra med, radio fanns men det var morfars nyhetsmaskin och kändes inte särskilt intressant och TV var ju knappt uppfunnet.

En sådan välsignelse det var att få sitta i det alltmer tätnande mörkret och höra om sådant som hänt på gårdarna och i byarna under gångna årtionden.

Jag tror att vi fylldes av mycket livsro med oss tack vare detta och jag tror att det gjorde att vi inte blev så hetsade och nervösa som vi kan bli idag.

Men allt var inte bättre på den tiden, fattigdomen, även på landet, gjorde att vi ofta fick gå litet hungriga och barn som hade en morfar som blev full till helgen, kunde känna att örfilen låg nära.

Ingen av de äldre verkade förstå att en klatsch över örat kunde skapa både smärta och oerhört mycket rädsla.

Litet stryk har ingen unge dött av och det fick barnen tåla, tyckte de gamla, men vissa barn fick tåla väldigt mycket och hämtade sig kanske aldrig riktigt och de minns nog sina sommardagar på ett helt annat sätt än vi mera lyckligt lottade.

För oss finns det mycket att vara tacksam för och många är nog mycket tacksamma för bondesommarminnenna.

Ha en riktigt skön sommar och läs gärna både Nyfiken Grå i sommar och några riktigt gamla böcker.

Det finns fler än man tror och många av dem kan bli som den gamla tidens hästskjutsar till minnenas katedral.

Tom Engström
Redaktör

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren