Debatt, Folk, Krönika, Livsstil, Samhälle, Upplevt, Vetande

Står du upp för dig själv – eller är du normopat?

- Jag gör som alla gör - jag är normal. Bild från Wikipedia

Hämtat från Wikipedia:
Normopati är ett begrepp inom psykologin som myntades av den brittiske psykologen Christopher Bollas (född 1943). 
Begreppet används för att beskriva människor som är så fokuserade på att smälta in och anpassa sig till förment förhärskande sociala normer att det blir ett slags mani. 
En normopat är ofta ohälsosamt fixerad vid att inte odla någon egen individuell personlighet utan i stället gå in för att göra exakt vad som förväntas av samhället.
Många upplever dock en mild normopati i sitt liv när de försöker passa in i en ny social situation eller försöker dölja beteende eller åsikter som de tror att andra människor skulle fördöma.
Vid extrem normopati kan avvikelser från normen göra att personen bryter samman under pressen att foga sig efter normerna och därför reagerar med ilska eller våldsamhet.

Normal och anpassad men överdrivet korrekt

En tysk psykolog, Hans Joakim Maaz, har skrivit att en normopat alltid är normal och anpassad men har ett överdrivet korrekt och konformistiskt beteende.
Denna tvångsmässighet som gör att normopaten motsvarar samhällets förväntningar avslöjar dock att han eller hon lever ett oäkta liv.
Det är alltså inte bara normopaten som är sjuk utan också det narcissistiska samhälle som denne försöker anpassa sig till.
Man kan alltså säga att en tilltagande polarisering i samhället gör att det allt mer kan kopplas till normopati.

Definition av normopati: Att vilja vara som alla andra.

Det kan också sägas vara att individen faller undan för en ohälsosam önskan att vara som alla andra för att därmed bli betraktad som ”normal”.
De som idag kämpar mot normopatin, ett begrepp som funnits i mer än fyrtio år, brukar hävda att vi människor absolut inte har en plikt att vara som alla andra omkring oss är. Istället är det faktiskt vår egenart och vår individualitet som gör att v i tillför samhället någonting unikt och värdefullt.
Därför är det ganska skrämmande att vi nu måste inse att mycket mer i samhället än tidigare måste ses som normopati och att allt fler känner att de måste vara som alla andra för få sina likes och den önskade uppmärksamheten på nätet, på Facebook, på Instagram och i nya sociala kontakt-appar.
Allt det här riskerar att utlösa allvarliga psykosociala problem som många inte klarar av att göra sig fria ifrån utan hjälp av en psykoterapeut.

Christopher Bollas gav företeelsen ett namn

Mannen som myntade begreppet, Christopher Bollas, är författare och psykolog och han menar att den nya teknologin förändrar oss och hur vi ser på vår personlighet. Vi påverkas alltså mycket mer än vi tror av det vi ser på vår smarta telefon eller på dataskärmen.
Idag finns det många normopater bland oss.
Det är människor som är osäkra på sin egen identitet och som aldrig har gett sig tid att lära känna sig själva. Man skulle kunna säga att de egentligen bara har ett övergripande mål med sitt liv – att om och om igen få social bekräftelse.

Undertrycka sin identitet för att ses som ”normal”

För att få det måste de – och det är de ofta övertygade om – att undertrycka sin egen identitet så att de alltid passar in i det som kallas ”normalt”. För att nå dit så härmar de så mycket som möjligt av det som sägs på ”nätet” och sådant som andra gör eller tycker. Det är deras sätt vara för att uppnå psykologisk balans och ett inre lugn.
Men i regel får de inte detta lugn, för att de är ständigt rädda. Rädda för att vara onormala, rädda för att inte kunna passa in i denna påhittade och omöjliga form. Och vad värre är; beteendet gör att nästan varje normopat känner sig melankolisk och tom.

Normopati är sjukt och absolut inte hälsosamt.

I människans natur ligger en önskan att kunna känna att andra tycker att vi är unika, att vi , var och en, är något speciellt.
Många förstör nu detta genom att försöka vara som alla andra i tron att vi då passar in i det som vi tror är ”normalt” och förväntat.
Börjar vi utveckla våra egna tankar, låta vår egen röst bli hörd och handla i enlighet med det vi verkligen vill, då tror vi lätt att folk ska börja häckla oss eller peka finger åt oss.

Detta är sorgligt, hävdar psykoterapeuten Albert Ellis, som pekar på att hemligheten till lycka i regel ligger i att vi vågar vara oss själva i en värld som nästan alltid känns orättvis.
Och vare sig vi vill det eller inte så måste vi hantera krita, svårigheter och orättvisa.
Men detta gör inte normopaterna.
De bara imiterar, lyder och ger efter och blir extremt passiva vilket till slut leder till att de, utan att förstå det, börjar acceptera ologiska handlingar.

Ibland blir det också rent farligt, säger Ellis, och pekar på den yngling som var på väg att ta livet av sig bara för att han inte var lika bra på fotboll som hans vänner var.

Hur ska vi då definiera en normopat?

En psykoanalytiker som följt utveckling från början, Jouce McDougall, säger så här om normopater:
1
De söker alltid social acceptans – och gör det genom att sätta sin egen identitet och sin egen värdighet åt sidan.
2
De skapar en falsk självbild men inser det inte.
De lever sitt liv helt i enlighet med vad som händer runt dem, med deras vänner, med deras grannar och i diverse sociala medier.
3
De lever ett liv som kan kallas för ett app-liv.
De navigerar i livet med få val, som det är i många appar, och de utnyttjar enbart redskap som andra redan använder vilket gör att de inte riskerar att drabbas av överraskningar.
4
Normopati är i grund och botten ett liv i lidande.
Många känner sig borttappade och tomma inombords. De har inte längre någon kontakt med den emotionella världen och vet inte hur man hanterar frustrationer, besvikelser eller andra större eller mindre svårigheter.
5
Att leva sitt liv som i en app innebär att förmågan att reflektera över livet och händelser i livet försvinner. De kan sägas ha tappat nyckeln till sitt inre jag och kan inte, och kommer inte att kunna, komma underfund med vad de egentligen är för slags personer.

Är loppet kört eller finns det bot för normopater?

Man kan nog säga att nyckeln till att bota normopati ligger i att öva sig i att ta fram sin egen individualitet och kanske också lyckas inse att man lider och då kunna erkänna det inre tvånget att be om hjälp för att kunna börja en resa som leder till självupptäckt och förmåga att arbeta med sin självkänsla och sin individualitet.

När normopaten kommit så här långt börjar han eller hon också förstå att det går att leva ett äkta liv, ett liv som personen verkligen vill i sitt inre.

Då kommer den tidigare normopaten att förstå att det är ytterst onormalt att vara besatt av att vara ”normal”.

Med en sådan insikt kan ett tillfrisknande så småningom ske och normopaten blir en, i verklig mening fullt ”normal” människa.

Avsluta gärna läsningen av detta inlägg med att följa ett långt föredrag om människor, samhälle och demokratier av Christopher Bollas.

Kommentera för övrigt gärna detta inlägg.

https://youtu.be/sAxL_Zep2D0

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren