Folk, Krönikor, Tyckt

Sune Sylvén om dopingskandalerna: -Varför frågar ingen varför?

Abeba Aregawi. Foto: Erik van Leeuwen/sv.wikipedia.org

Abeba Aregawi. Foto: Erik van Leeuwen/sv.wikipedia.org

Aregawi, Sjarapova.

Ständigt nya dopingavslöjanden och ständigt samma ilskna reaktioner.

Det ojas och det ajas. Idrottare som haft högt anseende får sin namn släpade i smutsen. Ingen klyscha är för sliten för att inte användas i sammanhanget: Sportens själ är skadad. Idrotten kommer att gå under om detta fortsätter.

Avstäng! Straffa hårdare! Hydran måste bekämpas. Ingen nåd för dessa förbrytare!

Men liksom ingen i Holbergs drama Jeppe på berget frågade sig varför Jeppe super, är det sällan någon djupare analys görs inom om idrotten om den verkliga orsaken till det gräsliga brottet doping.

Ett obehagligt yttre tryck

Ostridigt är förstås att många tar de otillåtna medlen för att klara sig bättre i konkurrensen, för att kompensera träningsbortfall som en skada orsakat. Ingen kommer ifrån det personliga ansvaret, men det finns också ett obehagligt yttre tryck.

Varje toppidrottsman kan berätta om den smärta som måste uthärdas inom deras verksamhet. Den moderna idrotten har blivit ett monster som slukar många utövare. Rikedomar och berömmelse väntar visserligen de främsta inom vissa sporter, men vägen dit kan blir allt för kostsam för kropp och själ.

En vanlig människa som överanstränger sig så mycket att värk uppstår brukar vila sig ett tag, så att kroppen hittar sig själv igen.

En cirkus som aldrig tar paus

Denna enkla förmån har inte toppidrottarna. De är inne i en cirkus som egentligen aldrig tar någon paus.TV-pengar och flödande sponsring har skapat en verksamhet som i stort sett pågår året runt. Och om vilopauser uppstår använder många tiden till att träna ännu hårdare.

Förmågan att tåla smärta skiljer sig mellan individerna. Somliga kan prestera högt trots att leder och ben värker, andra fungerar sämre.

Lösningen blir gärna smärtstillande medel, ett område där den medicinska bedömningen emellanåt svajar. Ett tillåtet medel kan förbjudas, men var det inte lika farligt hela tiden? Antagligen kan man ändra bedömningen även åt andra hållet, vilket knappast minskar förvirringen.

Hyckleri

Rutinmässigt hotar sponsorer med att sluta stödja den idrottare som avslöjats som dopingfuskare. Därigenom får sponsorn ännu högre anseende eftersom han framstår som rättrådig.

I själva verket är det hyckleri. Har de ansvariga inom sponsorsområdet ägnat en tanke åt att de liksom en del penningsugna förbund och klubbar är medskyldiga till en rovdrift?

Man kräver ju att verksamheten egentligen inte skall ta någon paus och till skillnad från de stora fotbollslagen ute i Europa finns det inga kadrer av ersättare i sporter som simning, friidrott och skidor (bortsett från Norge). De bästa måste ställa upp så mycket som möjligt och resultatet blir en ökande skadeskörd.

Publiken kräver

Publiken på plats eller framför tv-apparaterna kräver också stabila och starka startfält, missnöjet blir stort när en stjärna uteblir.

Tävlingsprogrammen borde helt enkelt skäras ned kraftigt, kanske upp till hälften, för att minska det galna trycket. En så radikal reform är dock i realiteten otänkbar, eftersom toppidrotten i alltför hög grad har blivit en underhållningsindustri, som mer styrs av pengar än av hänsyn till de individuella utövarna.

Så: Ös gärna galla över dem som avslöjas, men sänd också en elak tanke mot dem som cyniskt leder en besinningslös och förslitande verksamhet.

Abeba Aregawi. Foto: Erik van Leeuwen/en.wikipedia.org.

Abeba Aregawi. Foto: Erik van Leeuwen/en.wikipedia.org.

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren