Egentligen är OS bara ett stort antal VM-tävlingar som anordnas i ett någorlunda samlat geografiskt område. Det råder  i förväg nästan alltid bråk och kriser, av ekonomiska, allmänpolitiska, byggnadstekniska, idrottspolitiska, klimatologiska, terrorskräck och andra skäl.

Vissa startfält är uttunnade, världens främsta idrottsmän är inte alltid med, som i år då ryssar uteslutits generellt och ishockeyns främsta liga NHL, inte låter sina spelare delta.

Dela gärna på facebook och twitter – kommentera här på sidan!

Men dylikt trassel eller bojkotter, som de ideliga på 1980-talet, spelar ingen större roll när de första startskotten smällts av. De som var på plats struntade i de frånvarande idrottarna och jublade  högt efter sina medaljringande insatser. Och på sin hemmaplaner hyllades de ofta enormt.

Charlotte Kalla. Foto: Ulf Gustavsson/sv.wikipedia.org.

Så blir det säkert denna gång också. Om Tre Kronor tar guld, vem bryr sig då om att de främsta proffsen tvingades harva på amerikanska och kanadensiska rinkar? Vem skulle sörja de ryska hålen i startlistorna om det blir längdguld för Stina Nilsson, Charlotte Kalla eller Marcus Hellner?

Kanske kommer att och annat färskt dopingavslöjande i Pyeongchang, men de senaste dagarnas uppblåsta SVT-granskning kommer att vara bortglömd, åtminstone tills nästa gång Uppdrag Gransknings redaktion inte kan fylla en sändning, sannolikt inför nästa vinterspel i Peking 2022.

Ständigt under lupp

Den olympiska rörelsen är ständigt under lupp och diskussion. IOK är också en mycket självsvåldig kommitté, som bara långsamt tar intryck av omvärldens åsikter.

Diverse skandaler har dock fått de styrande att tänka om, men demokratisk kan man knappast kalla denna självvalda kommitté. Öppenheten ökar men den fulla insynen lär inte uppstå före nästa sekelskifte.

Det blir naturligtvis på många sätt en idrottsfest i Sydkorea. Ett storartat idrottsmello. En triumf för IOK är att nordkoreanska idrottare också är på plats.

Dyrt för arrangörsstäderna

Men hur länge kan detta ekonomiska äventyr fortsätta? Visst har IOK utlovat starka subsidier i flermiljardklassen till kommande OS-arrangörer, men kostnaderna lär inte minska. Och det återstår att se om löftena förverkligas.

Det kommer att bli fortsatt dyrt för arrangörsstäder att ta sig an OS, det visar raden av sentida avhopp från kandidaturer. Inte ens Norge, som anser sig ha skapat de grundläggande vinteridrotterna, ville längre arrangera.

En så stark ekonomi som den tyska har också avstått. En paradox är ju att många människor vill se spelen i tv, men de vill inte att det egna landets skattekronor går åt. Eller att deras egen miljö skadas. Hellre vård, skola, omsorg, heter det på allt fler håll.

Det är klart att det är stimulerande för IOK med de olympiska valen. Man får en maktställning när kungar, presidenter och regeringschefer fjäskar och så kan det gå som  i Brasilien så sent som 2016: Snygga spel, men ekonomisk katastrof.

Sex permanenta OS-platser

Enklast vore väl om IOK tog av sina fonder och på egen bekostnad inrättade sex permanenta OS-platser, med  viss geografisk spridning till Europa (Rom och Oslo). Amerika (Los Angeles och Calgary), Asien/Oceanien (Sydney och Sapporo).
Det skulle bli dyrt i början, men löna sig i längden.

Ännu billigare vore förstås om man sommartid alltid höll till Aten, som ju trots allt är det olympiska ursprunget, och vintertid alltid befann sig i Oslo.

Men då måste nog Donald Trump bli miljöförkämpe först.