Folk, Krönikor, Sagt, Tyckt

Sune Sylvén: -OS i Stockholm 2026 – utopi eller realism?

Förslag på Hammarbybacken 2022. Foto: sok.se.

Förslag på hur Hammarbybacken ska se ut. Foto: sok.se.

Det krävs förmodligen en professur för att hålla reda på alla misslyckade svenska OS-ansökningar. Oftast har chansen varit liten, ibland måttlig. någon gång ganska stor, men vid varje tillfälle har det gått åt skogen.

En rad kommuner, Göteborg, Falun, Åre. Stockholm, Östersund och Lahtis (!) har varit inblandade, men försöken har varit fåfänga.

Men OS-hoppet är möjligen det sista som överger somliga idrottssvenskar, så nu ska det satsas igen. Stockholm ska söka vinterspelen 2026, bland annat har fascinerande planer på att inrätta ett modernt nordiskt sportcentrum i en gammal grusgrop i Tullinge presenterats.

Utopi, galenskap eller realism?

Gott om hallar

De allt grönare stockholmsvintrarna beskrivs som ett mindre problem. Det finns ju gott om hallar i området och långdåkning kan avgöras via kylrör och konstsnö på begränsade men likväl utslagsgivande banor.

De ekonomiska bekymren har också minskat, sedan den Internationella olympiska kommittén (IOK) garanterat varje arrangör ett bidrag på drygt sju miljarder kronor. Detta gör att hela evenemanget borde gå med ett plus på ett par miljarder, sägs det. I varje fall blir belastningen på stat och kommun inte lika stor som vid tidigare ansökningar.

Denna kalkyl kommer att hårdgranskas, men det är mycket troligt att beslutande politiker kommer att acceptera beräkningarna. Näringslivet torde också ställa upp och idrottsrörelsen kan inte annat ’än varmt välkomna en olympisk satsning.

Berättigad skepsis

Problemet ligger på ett annat plan,  nämligen den svenska allmänhetens för det mesta genom åren berättigade skepsis. Fenomenet är inte bara svenskt, häromåret tackade till och med en stor majoritet av det norska folket nej till tanken på ett olympiskt vinterspel i Oslo. Även Tyskland har haft svårigheter att få med sig befolkningen.

Det har ljugits lite för mycket i sammanhanget. Inkomster har överdrivits, kostnader har konsekvent underkalkylerats och totalkostnaden har ofta vida överskrivet de ursprungliga beräkningarna. OS-kandidaturerna i bästa fall varit rosenröda drömmar, ibland självbedrägeri, ibland rent lurendrejeri.

Olympiaflaggan på Stadion 1912.

Olympiaflaggan på Stadion 1912.

Sverige har på intet sätt varit värst på området, men det har varit svårt att få en bred uppslutning bakom ansökningarna.

Nu är det ekonomiska läget väsentligt annorlunda, men kommer allmänheten att acceptera den positiva förändringen?

Massivt motstånd

Här har Sveriges olympiska kommitté (SOK) det verkligt svåra jobbet framför sig. Motståndet har varit massivt och ofta hånfullt och idrottens eget folk har ibland varit splittrat.

OS-förespråkarna måste vända motvinden omedelbart. Projektet måste få en positiv klang- Svensk idrott, som sannerligen är ganska svajig på många punkter, behöver en rejäl nydaning och det når man genom OS. 2019 fattas beslutet och sedan skulle sju härliga år komma.

Stockholms OS 1912 har haft en enorm betydelse för den svenska idrotten, ett vinterspel 114 år senare skulle kunna innebära en fantastisk nystart.

1992 gick sommarspelen i Barcelona, en stad som sedan dess ständigt varit i ropet. Något liknande skulle kunna ske för Stockholms del efter 2026.

Men talet om samhällsnyttan kan bli en smula tjatigt. OS är i bästa fall – som i Barcelona 1992 och Lillehammer 1994 – en lång härlig happening, där människor ska trivas, varje sig de tar medaljer eller bara lever upp till den gamla olympiska devisen om att det viktigaste inte är att vinna utan att deltaga och kämpa väl.

Det är Sveriges tur att bjuda tillbaka eller är det bara melodifestivaler vårt land vill stå för?

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren