Folk, Läst, Tyckt

Sune Sylvéns lästips: Wodehouse gör sommaren mindre dyster

PG Wodehouse. Foto: en.wikipedia.org

PG Wodehouse. Foto: en.wikipedia.org

Försommaren är typiskt svensk, mulen och regnig, blåsig och kall.

Man kan bli dyster för mindre.

I sådana lägen vänder jag mig ofta till PG Wodehouse och det brukar räcka med några sidor av nästan vilken slumpartat vald bok som helst: Humöret blir bättre, mungiporna mår bra.

Min förkärlek för Wodehouse startade redan i tonåren, då jag i brist på annat i det lokala kommunbiblioteket valde en bok, som handlade om Bertie Wooster, en korkad miljonär och dennes oerhört smarte betjänt Jeeves. Jag var fast och läste sedan tjogvis med böcker av författaren.

Wodehouse (1881 – 1976 ) skrev massvis med böcker och skapade en speciell nonsensvärld, där intrigerna ligger så långt som tänkbart är från det våld och de perversioner som frodas i vår tids deckare och spänningsromaner.

Med underbara formuleringar, skickligt översatta av främst Birgitta Hammar, skildras egentligen fullständigt meningslösa händelser. Det kan röra sig om en stulen gräddsnipa, eller om att slippa undan följderna av ett idiotisk vad på en kapplöpningsbana.

Ofta handlar det om diverse förlovningar, som ingåtts i hastigt mod och som det gäller att krångla sig ur. Den starkaste parten i förlovningarna är nästan alltid kvinnan och den försagde mannen har ett elände med att slippa ifrån det stundande hotet, bröllopet.

Tempot i böckerna är högt, men det är sällan svårt att hänga med i intrigerna.

Betjänten Jeeves, som klarar upp allt åt sin herre, är väl den mest kända figuren, men Wodehouse bjuder på mycket annat. En favorit är den odräglige mr Mulliner, som på krogen ”Metarens Hvila” ständigt berättar om sina fantastiska brorsöner, till alla barbesökares förtvivlan.

Hur de än vrider samtalen kommer Mulliner alltid osökt in på sin släkt. Tossig är den degenererade earlen på Blandings, som bara ägnar sig åt en sak; att göda sin fantastiska avelssugga, som skall vinna varje till pris. Det är svårare än man kan tro, elaka konkurrenter vill att andra grisar skall vinna och attentaten mot stian är många.

Den äldste medlemmen är en sällsam man, som inte längre sysslar spelet men som ständigt bombarderar yngre kamrater med ändlösa historier ur golfhistorien.

Ansvarslösa äldre herrar, som ständigt festar och ideligen finkas, finns det gott om i Wodehouse stall liksom elaka fastrar som lägger sig i allt i sina unga släktingars liv. Allt skildrat med en suverän språklig finess. Wodehouse, som var djupt bildad, anses av många experter vara en de skickligaste användarna av det engelska språket som någonsin funnits.

Den som vill kan säkert spåra en viss samhällssatir i en del av böckerna, men mest medför läsningen en lång förnöjsam suck. Det är helt enkelt otroligt trivsamt att sjunka in i en värld som inte längre finns och kanske heller aldrig har funnits.

Om du inte har läst Wodehouse, men har något sinne för humor  kvar är du faktiskt en lycklig människa.  Och om du har läst honom, läs honom igen!

Läs mer om PG Wodehouse.

Kommentarer är stängda

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren