Folk, Lyssnat, Tyckt

Svarte Petter i Almedalen

Ebba Busch Thor. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Ebba Busch Thor. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Går det att ta något på fullt allvar i veckans Almedalen?  Innan jag säger nej måste jag erkänna att när man är på plats  går det att hitta  guldkorn bland 3 000 seminarier  och debatter. Minglandet har också sin funktion för journalister som fiskar efter scoop i gamla och nya källor.

Ibland är det rena fiskdammen som bjuds det innefolk som förr kallades  murvlar. Vilka som krokar på?  Vem bryr sig när man har roligt?

Slå upp näringslivets tidning Dagens Industri! Den liknar Svensk Damtidning  full av vimmelbilder på det vackra folket. Fullt med vimmelbilder på det egna partyt där enbart de som räknas sägs vara  med.

Annie Lööf. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Annie Lööf. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Det brinner bildlikt och bokstavligt i omvärlden men i Almedalen leker vi.  SVT tar inte ens de politiska talen på allvar.  Man bjuder in talarna till  tankelekar där redaktionen skapat obehagliga eller töntiga rollfigurer som partiledarna sedan ska sätta namn på. Vem av partiledarna har lämnat allt vind för våg och bosatt sig i Söderhavet?

Rätt fyndigt

Ändå finns det ett korn i partiledarintervjun som föregår det sedvanligt skrikiga debattprogrammet.

Först centerledaren Annie Lööf, sedan statsministern och nu senast den nya KD-ledaren Ebba Busch Thor har fått till uppgift att placera in sig själva och kollegorna på en höger-vänsterskala.  Det är rätt fyndigt eftersom det så uppenbart handlar om hur respektive partiledare önskar att det skulle förhålla sig snarare än hur vederbörande uppfattar att partierna mer objektivt sett förhåller sig till varandra.

Jimmy Åkesson är Svarte Petter.   Honom flyttade centerledaren från en högerytterposition till en plats bland de rödgröna – dock med mellanrum till Jonas Sjöstedt (V).  Alliansen samlad men med KD längst till höger.

Stefan Löfven. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Stefan Löfven. Foto: Marcus Johnson, Leanderfotograf

Stefan Löfven plockade snabbt bort Åkesson ur sitt eget gäng och förde ut honom höger om M och KD.  En lucka öppnade sig mellan den konstellationen och C plus FP tätt tillsammans närmare de rödgröna.  Det är det Löfven drömt om sedan lång tid före valet – att dessa två klassiska mittenpartier åter ska vara öppna för samarbete med socialdemokratin.

Han kanske inte har tänkt så långt tillbaka som till 50-talets koalition mellan Erlanders socialdemokrater  och  Gunnar Hedlunds Bondeförbundet. Men säkert till Haga-uppgörelserna på 1970-talet före Fälldin-regeringarnas tid. Och när Olof Palme släppte fram en FP-regering under Ola Ullsten. För att inte tala om när Centern under Olof Johansson blev stödparti  till s-regeringen  från 1995 till en bit in på valåret 1998.

Även om FP nu kommer att stödja regeringens förslag om en tredje pappamånad så är nog möjligheterna att lösgöra något mittenparti ur Alliansen ganska fåfänga så länge som både FP och C är så pass små.  Innan någon av dem når närmare tio procent i opinionen vågar inget av de små allianspartierna ta den utsträckta handen.

Så kommer då Ebba Busch Thor och flyttar tillbaka Jimmy Åkesson och hans parti till den rödgröna halvan tätt intill Gustaf Fridolin! Idealiskt för den som vill bunta ihop och…

Intressant att Busch Thoor placerar  sig själv på samma plats som och framför Annie Lööf, som om de har samma position på skalan, och Jan Björklund närmast de rödgröna – NATO-vurmen till trots.

Ingen vill ha Jimmy Åkesson i sitt läger – utom möjligen när det är dags för votering i kammaren.

Det här skrivs innan SD-ledaren har framträtt i ett förväntat försök att bredda partiet.

Gissar att Svarte Petter  placerar sig nära mitten men på högra halvan.  Vad den strävan i så fall betyder kan det vara värt att återkomma till.

 

 

 

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren