Kultur, Tipsat

Svartvit bildpoesi från Polen

Wrocław. Foto: Cato Lein

Cato Lein är en säregen fotograf. Han fotograferar fragment. ”Spår”, säger han. När ögonblicket kommer är det själva känslan han känner som är viktig att förmedla. Ett antal sådana fragment och känslor har han fångat på bild i Polen. De ställs nu ut på Galleri Axel.

Axel är ett litet rum, det är inte mycket som ryms här. Ett bord, en soffa, två väggar med bilder på. Bilderna på väggen är inte speciellt stora. Det ger en familjär och intim känsla, helt i samklang med fotografens tankegångar. Man dras in, kastar en blick och en blick till, sedan är man fast. Man snurrar runt, går nära, backar, börjar om från början.

Gliwice. Foto: Cato Lein.

Gliwice. Foto: Cato Lein.

För Cato Lein tycks Polen vara det ultimata svartvita landet. Egentligen är det mera svart än vitt. Rent fotografiskt och kanske även politiskt befinner sig landet på den mörka delen av gråskalan just nu. De senaste årens förändringar i samhället har gjort att människorna är på sin vakt, vilket borde göra arbetet svårt för en fotograf. Trots det har Cato Lein lyckats komma nära och det mesta känns väldigt intimt. Det kanske är det som skapar den speciella atmosfären här på galleriet.

Lein reser runt i Polen. Hans uppdrag är att porträttera författare för bokförlagens räkning. Har tar tåget mellan de stora städerna i norr och i söder och på det viset får han se landet. När det blir tid över går han runt på gatorna, möter människorna. Då vill han vara friare och slippa uppdragsfotografens roll.

Han förklarar: ”Dessa bilder har jag tagit på min lediga tid då jag inte är fotograf. Det är droppar av Polen, inte alls typiska, kanske till och med svåra att känna igen”.

Małgorzata. Warszawa. Foto: Cato Lein.

Małgorzata. Warszawa. Foto: Cato Lein.

Allt är förstås inte vemod och melankoli – här finns även stunder av fest och glädje. Molnen har blåst bort och det börjar ljusna bakom de slitna, gråa fasaderna.

”Det som överraskade mig i Polen var att allt var så mycket vänligare än jag trodde, att polacker är så fantastisk trevliga” avslöjar Lein i en intervju gjord med honom nyligen av den polska författaren Katarzyna Tubylewicz. ”Jag har varit hemma hos många, jag älskar polsk mat, allt det syrliga och mastiga och gärna vodka på det. Då blir man sittande… Jag kan tycka att polacker är generellt ett väldigt poetiskt folk.”

Cato Lein. Foto: Jurek Holzer

Cato Lein. Foto: Jurek Holzer

Black soil – en fotoutställning av Cato Lein. Till den 29 september på Galleri Axel, Södermannagatan 16 i Stockholm, öppet tors-fre kl 12-18, lör kl 12-16.

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren