Kultur

SVT – grattis på 60-årsdagen!

Niklas Källner och Kattis Ahlström ledde gårdagskvällens jubileumsprogram. Foto: SVT.se.

Sveriges Television firar i dagarna 60 år. Så länge har tv:n funnits i våra vardagsrum, styrt en del av livet. Frågan är om man inte rent av kan påstå att den (och SVT) tagit plats i många hjärtan också.

Otroligt mycket har hänt. Vi minns tv inledningsvis som något lite suddigt i svartvitt, bilder som ofta avbröts av ”snö” vilket betydde störd mottagning, nerramlad antenn eller en lös kontakt.

De som investerade i en tv-apparat allra först såg sina hem fyllas av tv-lösa grannar. Alla visste vem Nils-Erik Baehrendtz var. 10 000 kronor var en svindlande penningsumma och vid fikabordet på jobbet dagen efter sändning spekulerade man i vilka märkvärdiga ting prispengarna kunde räcka till …

Snart vinkade tanterna bakvänt som Ria Wägner och rätt som det var berättade Ingrid Schrewelius hur damer klädde sig i Paris – och vi fick vara med! För vi tittade ju samtidigt, på samma program.

Olle Björklund och Sven Lindahl var alla flickors drömkillar. Eartha Kitt och Åke Falck skrev underhållningshistoria. Alternativen till tv-tittande var radio, bok eller kanske ett sällskapsspel. Teven vann ofta, trots att den ibland omnämndes i förklenande ordalag som ”dumburk”.

Att sitta i tv-soffan betydde inte ordagrant att man satt still när antalet kanaler blev två; den som ville byta fick vackert resa sig upp och gå fram till apparaten och ändra från ettan till tvåan.

Rätt som det var blev kanalerna ännu fler. Det ledde också till att hushållen inte sällan hade fler än en tv-apparat, eftersom olika generationer kanske inte ville se samma program.

Tv-reparatör blev ett populärt yrke. Tv-recensent hette en ny nisch för journalister, men ingen rankades högre än en programledare. Nymodigheten fjärrkontroll gjorde sitt intåg och den som bytte tv-apparat köpte nästan säkert en med större ruta än den gamla.

Plötsligt var det inte längre säkert att alla hade sett och kunde ha åsikter om ett och samma program.

Och innan vi visste ordet av dök runda metalltallrikar upp på fasader och balkonger: man kunde ta hem signalen från fjärran länder, se tv som producerades i Iran eller Turkiet.

Allt fler ”västvärldskanaler” blev åtkomliga genom kabel-tv, folk betalade inte bara licens utan också extra pengar och hade plötsligt oräkneliga valmöjligheter i sin tv, som till råga på allt smalnat av och blivit platt.

Faktum kvarstår: den där tv-apparaten har behållit sin omhuldade position i våra vardagsrum, samtidigt som den ynglat av sig i både kök och sängkammare. Att vi dessutom kan se våra favoritprogram i både dator och mobil gör att inget behöver missas – alla olika Play-kanaler bjuder ju också backup-möjligheter.

Det finns folk som hävdar att tv var bättre förr. Själva apparaten var det definitivt inte. Och hur ska man kunna jämföra innehållet? Det går knappast att väga och mäta när beståndsdelarna så totalt ändrat skepnad och dessutom multiplicerats många gånger om. Vem som helst kan i princip direktsända bild och ljud i dag, tack vare ny teknik – och gör det också.

Kanske kan vi nöja oss med att konstatera, att varje tv-apparat oavsett ålder och teknisk nivå har en avstängningsknapp. Kanske används den alltför sällan. Kanske hamnar vi i slötittande i stället för att göra medvetna val.

Foto: svt.se.

Foto: svt.se.

För faktum är att det finns massor av bra tv att titta på, levererad inte minst av SVT som utgör en så stor del av den svenska tv-historien.

Grattis på 60-årsdagen SVT! Ja må du leva, i hundrade år!

Aina Bergvall…

…har arbetat på Sveriges Television i 45 år, bland annat som nyhetsredaktör och korrespondent i Latin­amerika. Hon har även gjort rader av samhälls-, barn- och sportprogram.  Nu skriver hon böcker och driver en egen blogg, Klimakteriehäxan.

PS Och så här skriver Aina på Facebook efter gårdagskvällens jubileumsprogram:

”Har just sett 60-årsprogrammet som var SVT:s jubileumsshow. Jättebra! En imponerande kavalkad med klipp och våra fantastiska programledare, nyare och äldre. Bara en sak undrar jag: kunde man inte, under 150 minuter, ägnat åtminstone en mening åt det som är A och O för att det ska bli tv: samarbete. Programledare kan vara hur pålästa och skickliga som helst. Men utan fotografer, scriptor, tekniker, redaktioner skulle det se helt annorlunda ut. Kanske svart i rutan rent av. Saknade alltså ordet ”lagarbete”. Det är det som gör jobbet roligt!”

2 Kommentarer

  1. Nej, jag har ingen TV i mitt hjärta, men visst minns jag hur det var när den gjorde sitt intåg (i andras vardagsrum).
    Minns också hur en äldre släkting skaffade apparat med fjärrkontroll – men han lät den ligga ovanpå TV:n, så varje gång han skulle byta kanal fick han resa sig upp. Kanske rätt så smart – i alla fall för hälsan.

  2. Så borde vi nog hantera fjärrkontrollen lite flera …:-D
    Kul att du läste och kommenterade! Kolla gärna in min blogg också!
    http://klimakteriehaxan.blogspot.se/

Kommentera

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren