Folk, Läst, Tyckt

Thrillerartat om myternas Lappland

Foto: Martin Jason.

Cecilia Ekbäck. Foto: Martin Jason.

Samuel Bross har läst I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck:

Det är midsommar 1717 i Lappland. En fiskarfamilj från Österbotten i Finland, har av omständigheterna tvingats flytta till Lappland och den lilla byn Svartåsen. Där försöker ett fåtal bönder få sin utkomst i det magra landet.

En utlokaliserad präst och en adelsfamilj som på oklara grunder flytt bördigare trakter finns också i närheten. I bakgrunden försöker samerna freda sin tillvaro.

Cecilia Ekbäck låter oss in på bara huden känna hur det var att leva i ödebygden på den tiden. Karl XII bedriver sina krig och behöver mannar, så det utgår order om att de flesta männen i byn ska dra i fält.

Det kommer att bli en kall vinter och mannen i familjen från Finland tvingas till kusten för att tjäna sitt levebröd där, kvinnan blir ensam hela vintern med de två döttrarna. Var det inte knapert förut, så blir det värre nu.

Familjens döttrar är på väg med getterna upp till berget när de hittar en död man. Är det vargen eller björnen som rivit honom? Kvinnan i familjen misstänker att någon dödat honom. Men varför? Vad finns det för skäl att låta en av de fåtaliga medlemmarna i den fattiga byn dö? Vad ligger bakom?

Några skyller naturligtvis genast på samerna. Och det vet man ju att i den kulturen finns shamanism och andetro. Kan det ha legat bakom? Är det en kamp om betesmarker?

Prästen försöker hålla ordning på sin splittrade flock. Han är också nyinflyttad, så hans kunskaper är också bristfälliga. Han har också en historia som han ogärna pratar om.

Kvinnans ställning blir inte bättre av att många av byborna ogillar hennes undersökande frågor och hennes grävande i bygdens förflutna. Och sedan kommer vintern, den värsta i mannaminne, en riktig vargavinter som släpper loss det mörkaste mörka i Svartåsen.

Det grasserar många föreställningar och folktro i bygden. Är inte själva berget förbannad? Var det inte en häxornas tillhåll en gång i tiden? Och samerna är ju trollkunniga. Till råga på allt finns det trollkunnande i den nyinflyttade familjens släkt. Går den i arv?

Folktro, myter och trollkunnande går hand i hand, medan hustrun i familjen väljer att tolka det som går att tolka. Svärdshugget i den dödes bröst, det var ingen björn som gjorde.

Hon går till väga som en detektiv, iakttar, frågar, lägger ihop. Men de övernaturliga krafterna som ena dottern har, kan de komma till användning? Och samerna, vad vet de egentligen?

Mot slutet drar det ihop sig, som det bör och blir mer thrillerartat. Det är ofta filmiskt beskrivet som om boken redan är tänkt som ett manus. Med nödvändighet blir det en del förklarande i slutet, som gör att en del av tempot försvinner när väl gåtan är klarlagd, men vad gör det?

Cecilia Ekbäck har själv rötter i sameland och i Lappland och hon känner trakten väl. På sin facebooksida har hon en bild av en mörk klippvägg som väl är att betrakta som en bild av det hemlighetsfulla berget.

Den här debutboken är ursprungligen skriven på engelska då hon inte kände sig tillräckligt säker på sitt hemlands tungomål efter att ha tillbringat halva sitt liv utomlands.

Boken kommer samtidigt ut på flera språk och är de lika följsamt översatta som den här är det bara att gratulera!

I vargavinterns land av Cecilia Ekbäck. W&W pris ca 110 kr.

Kommentarsfältet är stängt

Underhålls av Jenkler IT AB


Kontakta oss | Vi som gör Nyfikengrå
Ansvarig utgivare: Ingrid Lindgren